![Nordiska museets förstasida [Accesskey 1] - Svenska trender och traditioner](bilder/logotype_black.jpg)
|
|||||||||||||
Den kristna påsken firas den första söndagen efter den första ecklesiastiska (= kyrkliga) fullmånen (enligt Metons cykel*, inte den astronomiska) som infaller på eller närmast efter den 21 mars.** Påsken är den äldsta och största kristna högtiden. Den firas till åminnelse av Kristi uppståndelse men har sina rötter i den judiska påskfesten, till minne av israeliternas uttåg ur Egypten. Till påsken hör: Fastlagen – de tre dagarna före fastan (dag 49-47 före påsk) Fastan – som inträffar 46 dagar före påsk och varar ända fram till påsk (man fastade i 40 dagar – söndagarna räknades bort, då behövde man inte fasta) Påsken – som infaller på påskdagen, den dag Jesus uppstod. Fasta Fastlagen och fastan före påsk hade en stor betydelse i Sverige under medeltiden då landet var katolskt. I och med reformationen på 1500-talet försvann bestämmelserna om fasta ur den svenska kyrkans lära. Sedan har fastlagens och fastans innehåll blivit alltmer diffust och idag betecknar de snarast tidsperioden före påsk. Före alla stora kyrkohögtider har den katolska kyrkan en fastetid på 40 dagar. Fastetiden före påsk är den allra äldsta och viktigaste. Då var kött och ägg förbjuden mat och man skulle leva återhållsamt och stilla. Fastlagen Den långa fasteperioden förbereddes genom överdådigt ätande och festande under fastlagen, dvs. de tre dagar som föregick fastan. Vårt ord fastlag kommer via danskan och det plattyska ordet ”Fastel-avent” (Fasten-abend) och betyder ordagrant aftonen före fastan. Då gällde det att förbereda sig inför fastan genom att roa sig och äta ordentligt med god mat. I många katolska länder är det karneval under fastlagen efter orden ”carne” och ”vale” som betyder ”kött farväl”. Fastlagen är alltså raka motsatsen till fastan. De tre dagarna inleddes med fläsksöndagen eftersom det fortfarande var tillåtet att äta kött och fläsk. Ursprunget till den därpå följande blå måndagen är oklart. Dagen kan ha fått sitt namn av att hantverksgesällernas lediga måndagar kallades blåmåndagar eller av att kyrkorummet denna dag kläddes i blått, fastefärgen, som förberedelse inför askonsdagens fasta. Fettisdagen är fastlagens tredje och sista dag.
Benämningen fettisdagen kan ha kommit av att man under den katolska tiden skulle äta mycket och fet mat före fastan. Ordet kan också härledas ur namnet ”vita tisdag”, som avsåg bruket att förbereda fastan genom att äta mjöl- och mjölkmat; som pannkakor, kroppkakor och bröd, gärna bakat av vetemjöl. Fettisdagen var sista dagen man skulle ha med sig lyse ut i ladugården och första dagen på året då aftonvarden skulle ätas vid dagsljus. Fettisdagen betraktades nämligen på många håll, i alla fall under 1800-talet, som en brytningspunkt mellan vinter- och sommarhalvåret. Det var det viktigt att besökande blev bjudna på någonting att äta eller dricka under fastlagen, annars bringades olycka över gården. Man skulle överhuvudtaget äta mycket under fastlagen så att man klarade sig under den kommande fastan. Fettisdagens mat Förutom hetväggar/semlor varierade fettisdagens mat. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti, i Uppland, Södermanland och Värmland åt man ”fettisdagskött” som oftast bestod av kokta svinfötter. I Ångermanland ansåg många att sju mål mat skulle ätas under fettisdagen, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett av julbröden som sparats speciellt för detta ändamål. Vädret under fastlagen Genom att studera vädret under de tre dagarna i fastlagen kunde man få reda på hur skörden skulle bli under året. Långa istappar på fastlagsnatten ansågs över hela landet vara ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt. God spannmålsskörd skulle det också bli om fastlagen var klar, torr och helst också solig. Om det tinade på fettisdagen så att det blev takdropp skulle korna mjölka bra under sommaren och lika stora som dropparna var skulle sädeskornen bli. Lekar Omtyckta lekar under fastlagen var ”slå katten ur tunnan” i södra Sverige och ”åka för långt lin och stora rovor” längre upp i landet. Den sistnämnda leken gick till så att man band fast så många kälkar och sparkar som möjligt och åkte utför långa backar. På det viset skulle linet bli långt och rovorna stora på sommaren.
Att äta hetvägg eller fettisdagsbulle hörde till frossandet under fastlagen. Hetvägg, ursprungligen kumminbeströdda vetebullar, troligen i kors- eller kilform, var ett ålder- domligt festbröd som var en del av den ”vita” fastematen bestående av mjöl- och mjölkmat. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland och ordet hetvägg kommer från tyskans ”heisse wecken” som betyder varma kilar. Under 1700-talet betecknade hetvägg en rund vetebulle med fyllning som serverades simmande i varm mjölk i skål eller djup tallrik. Hetvägg serverades även vid hovet. Den svenske kungen Adolf Fredrik åt en sådan på den ödesdigra fettisdagskvällen den 12 februari 1771. Efter en måltid bestående av ostron, hummer, surkål och hetvägg, föll han ihop och dog. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna ansåg därefter att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”. Så blev det nu inte. Förr var hetvägg en maträtt hårt knuten till fettisdagen, dagen före fastan, utom i södra Sverige, där bullarna av tradition ätits på fastlagsmåndagen, även kallad ”bullamåndag”. Från 1800-talets mitt är den gängse beteckningen på hetvägg fettisdagsbulle eller fastlagsbulle. Den senare beteckningen används i södra Sverige. Hetväggens fyllning har varierat. Mandelmassan nämns redan 1833 i Årstafruns dagbok. Det görs gällande att det var en gotlandskonditor som började med vispgrädden efter första världskriget.*** Idag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor (från latinets simila bulle av vetemjöl). En känd fettisdagsbulleätare är privatdetektiven Ture Sventon i Åke Holmbergs ungdomsböcker från 1940- och 1950-talen. Sventon intar ”temlorna” torra till kaffet året runt.  Recept på semlor 
Idag skiljer vi oftast inte fastlagsris och påskris åt. Från början piskade man varandra med ris, antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon. Långfredagens risning skulle påminna om Jesu lidande och är en sed som förekom i Sverige sedan 1600-talet. Fastlagsrisningens ursprung har även sökts i urgammal naturmagi och påståtts vara livsbefrämjande och lyckobringande. Med tiden utvecklades risningen till en lek och även barnen kunde piska sina föräldrar. Det gällde att komma först upp på morgonen och överraska sjusovarna med en risbastu. Vid risningen användes oftast björkris men även annat ris förekom. Åtminstone sedan 1700-talets senare del har fastlagsriset också varit ett prydnadsris smyckat med färgglada band, pappersblommor och annat pynt. Riset kunde också förses med färgade pappersremsor med rim. Fjädervippor har använts i minst 150 år men blev vanliga först på 1930-talet. I Stockholm såldes fastlagsris med färgade fjädervippor och remsor med deviser på 1870-talet, möjligen även tidigare. Påskrisen kunde vara smyckade som fastlagsrisen eller helt utan pynt. Läs om påskriset och påsken Läs mer Litteraturtips * Nationalencyklopedin Me´tons cykel, en 19-årsperiod inom vilken datum och månfas nära överensstämmer. På 19 tropiska år går det 6 939,60 medelsoldygn, medan 235 synodiska månader svarar mot 6 939,69 medelsoldygn. Skillnaden motsvarar bara ett par timmar. M., som uppkallats efter den athenske astronomen Meton (400-talet f. Kr.), har haft stor betydelse i olika tideräkningar, framför allt vid den kristna påskberäkningen. ** Påskfullmånen Påsken är en rörlig högtid avhängig av månen och beräkningen av när den ska inträffa har ägnats mycket tid genom åren. Meningen med hela påskberäkningen var att den kristna påsken inte skulle sammanfalla med den judiska. För att uppnå detta bestämdes vid kyrkomötet i Nicaea, år 325, att vårdagjämningen fixerades till den 21 mars, som utgångspunkt för påskberäkningen, oavsett när den astronomiska vårdagjämningen inträffade. Den kristna påsken skulle firas den första söndagen efter den första ecklesiastiska (= kyrkliga) fullmånen (enligt Metons cykel, inte den astronomiska) som infaller på eller närmast efter den 21 mars. Detta innebär att påskdagen kan infalla när som helst mellan den 22 mars och 25 april. Dessutom leder påskberäkningen till att påskfullmånen inträffar på samma datum över hela jorden. (Timmas 1986, s. 78 ff., Lodén 1968; s.128 f.,167 ff.) ***Mathistorisk uppslagsbok, Jan-Öjvind Swahn, 1999. Uppdaterad 2009-02-24. |
|
|
|||||||||||
