Nils Nilsson Skum



Om Nils Nilsson Skum (1872–1951)
Nils Nilsson Skum föddes 1872 i en tältkåta på Ciuruduottar. Som liten ritade Nils renar i snön eller på vedens huggyta med en kolad kvist från eldhärden. När han var i 10-årsåldern fick han sin första penna. Några engelska fjällturister imponerades av hans skicklighet och sände som julgåva färger och penslar.

På 1930-talet hade hans stora renhjord blivit till en spillra efter år av dåligt renbete. Då valde han att bli bofast och konstnär på heltid.

Brevet
Skum satte sig ned och skrev ett brev, som på omvägar nådde museimannen Ernst Manker. Manker forskade om samisk kultur och han kände till Skum som konstnär. När han tytt Skums brev imponerades han av den starka viljan att berätta och han svarade uppmuntrande. Skum började teckna för boken Same Sita – lappbyn, som senare kom ut i en bokserie utgiven av Nordiska museet.

Under fyra år växlades många brev och vänskapen växte. Manker var redaktör, gav råd, finslipade bildtexten och jagade pengar för tryckning.

Skum hade sen möjligheten att leva av sin konst. Mellan 1937 och fram till sin död 1951 deltog han i sammanlagt 17 konstutställningar i Paris, Stockholm, Kiruna, Luleå och andra svenska städer.

I utställningen
Konstnären Nils Nilsson Skums styrka ligger i att han själv levt det liv han skildrat. Med sin skarpa iakttagelseförmåga dokumenterade han de renskötande samernas nomadliv. Skum ville att hans bilder skulle bevaras och vara en källa till kunskap om samelivet för kommande generationer. Nordiska museet köpte in samtliga teckningar till Skums bok Same Sita – lappbyn. I utställningen visas 40 av dessa och utställningen följer samernas åtta årstider: vårvinter, vår, vårsommar, sommar, höstsommar, höst, höstvinter vinter.

I utställningen visas filmen Nils Nilsson Skum den store nomaden som berättar om Nils Nilsson Skum och hans värld. Producenter är J.E. Utsi och Lisbeth Blind, Sami Kompania AB.

Överst: Följet med människor och renar har dragit sig ner från högfjällen och slagit läger i en skog av småväxt björk. Överflödiga tjurar kastreras för att bli körrenar eller slaktas. I lägret bakar kvinnorna färskt bröd och tillreder det första korvkoket.

Nederst: Alla - även rovdjuren - väntar på att kalvningen ska börja. Renkorna (vajorna) föses samman. Minsta störning och vajan kan få missfall eller överge sin kalv. Det gäller att vakta.


Obs!

  Gå tillbaka till Utställningar 

Dela