Dräkter från Leksand

Artur Hazelius var sedan 1864 gift med Sofi Grafström, dotter till prosten Grafström i Umeå. Så länge hon levde var hon en trogen assistent i arbetet och följeslagare på alla resor. Ur Sofis dagbok kan man läsa om en resa till Leksand år 1872. Hon skriver:

»Den 7 juli — en härlig dag som länge skall lefva i mitt minne. Klockan omkring half sju voro vi nere vid Barkbacken för att taga emot de väntade båtarna. Det var den fagraste sommarmorgon. Siljan låg som en spegel. De grönklädda stränderna med sina byar här och där bildade en vacker och intagande tafla, men som den norske skalden säger: ’Naturen er skjön kun ved hjerternes slag, som en blomst på den elskedes bryst.’ Här var naturen dock skön i sin stillhet och i sig själf. Men hur klappade dock ej hjärtat med starkare slag, då man fick se bakom udden den ena båten efter den andra närma sig med raska årtag. De röda och hvita dräkterna skimra mot solen. Kullorna sitta på båtkanten och bilda en krans af kraftiga färger. Gamle-far synes högtidlig i aktern, vid styret. Tio par åror sätta fart i den stora, långsmala båten, som rymmer mer än femtio personer. Man tänkte sig mellan 30 och 40 sådana båtar nästan på en gång framskridande på den solbelysta vattenytan! Hvilken på en gång praktfull och obeskrifligt intagande syn! Det var omöjligt att utan tårar betrakta detta sällsamma skådespel.

Men nu lägga båtarna till vid den långgrunda stranden.Kullorna klifva obesvärat i vattnet, liksom de ej kunde på annat sätt rädda sig, och sedan båten blifvit lättare, draga karlarne medgemensamma krafter den helt och hållet upp på stranden.Nu får man se kullorna jämka på sin dräkt, knyta mössan bättre, utdela bröd eller sådant åt de äldre barnen och amma de små. Gummorna jämka halsdukarna till rätta på gubbarne och hjälpa dem på med den tjocka fodrade vadmalsrocken, som på söndagen måste, äfven i den mest tryckande värme, sättas ofvanpå den vanliga, äfven ganska tjocka underrocken. Lägger man därtill en igenknäpt lång väst och en duktig ylleduk kring halsen, så behöfva de nog inte frysa på en het sommardag.
Men så försvinner småningom den ena gruppen efter den andra mellan träden uppe i backen, och vi skynda efter dem för att ännu med ögonen följa dem, där de alla,gamla och unga samt de små barnen, vandra mot kyrkan. Det är söndag och därför ottesång. Alla gå de ej i kyrkan. Många slå sig ned här och där på den skuggrika kyrkogården. En vacker syn!»

 

Akvareller

I Nordiska museets arkiv finns en mängd akvareller och skisser med folkdräkter som huvudmotiv.

Katalogkort

Alla föremål i Nordiska museets samlingar har ett katalogkort som beskriver dem.