Julbloggen

Följ oss under hela december när vi berättar mer om våra jultraditioner, pyssel och mycket annat.

Cosplay <3 folktroväsen

Under fem månader pågår en tävling där kreativa cosplayare skapar dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Köttbullar, pizza och sushi – svensk mat i förvandling?

2017-01-24 09:40
Foto: Jon Sullivan/PD Photo.org

Vi som jobbar vid Nordiska museets arkiv får inte bara frågor om högtider, berättartraditioner och andra kulturhistoriska undringar. Väldigt ofta vill tidningar, radio och tv veta saker om mat. En sån fråga kom häromveckan och handlade om pizzan. När började vi äta pizza i Sverige?

1927 kan man i Svenska Dagbladet läsa utdrag ur en romersk reseguide. I den beskrivs olika maträtter som serveras i Rom. Här kan man läsa om sällsamma möten med saltimbocca, sparvtungor och ravioli. En natt, berättas det, så är författaren hungrig efter ett teaterbesök och lotsas in på "pizzeria Napoletana". Där möts sällskapet  av "den etnografiska kuriositeten pizza, en tunn varm pannkaka med pikanta tillsatser av tomater, sardeller och ost" (SvD 6/3 1927).

Ordet pikant antyder att smakkombinationerna för en nordbo är lite främmande och ovana. Resenärens exotiserande smakbeskrivning är uppenbar, i en tid när världen och Europa ännu var onåbar för de allra flesta.

Pizzans väg in i det svenska folkhemmet följer i stort sett turismens utveckling efter andra världskriget, då den verkliga ekonomiska välfärden blomstrar. Sveriges industrier gick på högvarv och den arbetsrelaterade invandringen startade. Några tidiga migranter var bland andra italienare, som ganska snart efter kriget lämnade sina sönderbombade arbetsplatser  i norra Italien och lockades till de svenska verkstadsindustrierna. Ända fram till 1960-talets slut – om inte längre – fanns det arbetskraftsbrist i det högproducerande Sverige, särskilt arbetskraft som var yrkesvan och utbildad.

Med på resan följde förstås maten. Italienarna tog inte bara med sig spaghetti, utan förstås också pizzan. Men pizzan var ganska länge en maträtt för italienarna i Sverige. Visserligen serverades pizza redan under 1950-talet i Västerås och den fanns till och med som recept i Svensk kokbok 1960. Pizzan blev inte riktigt populär trots att man 1952 kunde läsa ett tips på cocktailtilltugg som kallades "pizza á la Suède" – degen bestod av smör och mjöl, fyllningen av sardeller, tomatpuré och ost – men det skulle dröja några decennier till innan pizzan trängde sig in på vardagsmatborden. Visst kunde man se pizzan som förslag i tidningarnas veckomenyer (vanligen gjord på smör- eller pajdeg och kallades ibland för "falsk pizza"), men svenskarna höll i stort sett fast vid husmanskosten.

De intryck vi tog utifrån kom främst från Frankrike och USA: Under 1950-talet började vi steka mat, fritera potatis  och äta bearnaisesås. Grillens popularitet ökade. Kort sagt, vi började konsumera ganska mycket av det vi idag betraktar som onyttigt – inklusive godis.

I början av 1960-talet blir pizzan lite mer synlig, men mest som festmat. Mozzarella finns då med, men måste beskrivas särskilt i recepten – ingen vet riktigt vad det är. Pizzan marknadsfördes också av några få italienska restauranger. Mot slutet av 1960-talet kunde man köpa färdiga pizzor i livsmedelsbutiker i storstäderna och den första kända pizzerian öppnade i Stockholm 1968.

Därefter gjorde pizzan ett segertåg i det svenska köket samtidigt som pizzan förvandlades från exotisk till "svensk". Pizzan i vår tid är inte bara vardagsmat – med alla dess sprakande och paradoxala varianter – utan förknippas med högtider: en pizzaätande familj på nyårsdagen är en sinnebild för en del av jul- och nyårshelgen. Ganska långt från folkhemmets frisksport och skidåkande, kan man tycka.

Pizzan kom till Sverige lite före kebab, falafel, tacos och sushi, den är nästan årsbarn med hamburgaren, men är förstås lika mycket del av migration och  globalisering. Och inte finns det hemmafruar längre, som lagar kalops, dillkött, bruna bönor med fläsk eller raggmunk. Få saknar väl hemmafrun, men husmanskosten verkar bli populärare. Men det är en annan historia.

Engman, Jonas

Sektionschef Arkiv och foto

Samlingarna

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Tjugondag Knut dansas julen ut

2017-01-10 17:49
Här slängs granen ut. Foto: KW Gullers 1945Nordiska museets julgransplundring 2013. Foto: Karolina KristenssonNordiska museets julgransplundring 2013. Foto: Karolina Kristensson

Den 13 januari infaller allra sista dagen i det långa julfirandet som inleds redan med första advent, dagen kallas tjugondedag jul eller tjugondag Knut. ”Tjugondag Knut körs julen ut”, ”tjugondag Knut dansas julen ut” eller ”tjugondag Knut kastas granen ut” är några samtida talesätt som beskriver vad som då sker, medan ”Knut driver julen ut” är ett uttryck av äldre datum.

Längre tillbaka i tiden var det trettondedag jul, den 6 januari, som betecknade julens avslutning, vilket fortfarande är fallet i de flesta utomnordiska länder. Knutsdagen firades dagen därpå med karnevalsliknande festligheter. I slutet av 1600-talet flyttades Knutsdagen och julens avslutande fram ungefär en vecka till 13 januari. I vissa delar av landet firas än idag ”Knutmasso” eller ”Knutsmäss” och på sina håll, band annat i Gimo, lever fortfarande den äldre seden att klä ut sig till ”Knutgubbe” kvar.

Enligt nuvarande tradition är det dock i första hand den här dagen man tar bort juldekorationerna och i samband med julgransplundringen, eller som den också kallas julgransskakningen, kastar ut granen. Sedan 1870-talet har seden med julgransplundring sett i stort sett likadan ut. Från 1900-talet och framåt förknippas den i första hand med barn och godis och firas såväl i hemmen som offentligt. Man dansar kring granen, leker lekar och julgranen kläs av och plundras på sina sötsaker, exempelvis smällkarameller, för att sedan kastas ut. Vanligtvis får varje barn också en påse godis och eventuellt en liten sak med sig hem från kalaset.

Sista versen av den kända julsången ”Raska fötter springa  tripp, tripp, tripp” skriven av Sigrid Sköldberg-Pettersson och Emmy Köhler 1901 skildrar just denna avslutande fas av julfirandet:

Snart är glada julen slut, slut, slut
Julegranen bäres ut, ut, ut.
Men till nästa år igen
Kommer han vår gamle vän,
Ty det har han lovat.

Nordiska museets traditionsenliga, och vanligtvis mycket välbesökta, julgransplundring äger i år rum 15 januari.

Tornehave, Marie

Intendent

Samlingarna

08-519 546 16

marie.tornehave@nordiskamuseet.se

Ett skogsrå tar form

2017-01-09 13:06

Som barn växte jag upp med John Bauers fantastiska sagovärld. Än i dag kan jag sitta timmar intryckt i sagoböcker fascinerad av alla bilder och historier. Min morfar ritade serier och mitt intresse för att rita började tidigt. Jag har alltid hållit på med något pyssel eller mindre projekt men det var inte förrän senare jag hittade cosplay.

Att få skapa en karaktär från grunden, att ge den liv och form är väldigt givande, spännande och otroligt utmanande. Och allt händer i ett litet hörn i en 33 kvm lägenhet är helt galet när jag tänker efter. Cosplay för mig är en slags konstform, från hantverket till gestaltning och visa upp sin nördighet ståtligt.  I cosplay samhället är alla välkomna och är fyllt med fantastiska människor, något jag är otroligt glad över av få ta del av, något jag uppmanar fler att testa <3

Historienörd som jag är brukar sommaren bestå av att gå tillbaka några århundrade och leva som det var förr i de småländska skogarna i western liv med vänner. Till vardags är jag studerande, praktikant på SVT, står och säljer korv på matcher men dagdrömmer ofta bort i Tolkiens värld eller vad nästa dräkt ska bli. Fritiden består mest åt att hänga vid min kära symaskin eller sitta vid mitt gamla skrivbord med papper och penna. Dräkter jag gör är oftast kvinnliga karaktärer som jag ser upp till. Jag gillar göra rustningar, jobba med ljus och massa ovanliga ting, handsömnad eller bara testa nya grejer.

Till nordiska museets folktroväsen dräktskapar tävling har jag valt skogsrået.

/Kelly Colbell Heyl, gästbloggare och deltagare i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen

Följ mig i sociala medier!

Facebook: https://www.facebook.com/Colbellcosplay/

Instagram: @colbellcosplay

Hartig, Kajsa

Digital navigatör

Nya medier

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Det intensiva arbetet!

2017-01-07 07:34

Gruvrået, en vacker och prålig dam!

Eftersom jag inte kunde vara med under föreläsningen med Ebbe Schön på museet om alla väsen, i november, så visste jag att jag fick kolla upp lite egna källor, och jag hade fastnat ganska mycket för Gruvrået. Vet inte riktigt varför jag drogs till henne, kanske för att hon beskrivs som en vacker och prålig dam, och jag älskar alla dräkter med detaljer och smycken.

Jag har redan studerat mig in mycket på renässansen och kommer ta mest inspiration därifrån, men jag har en fin bild av att Gruvrået har fått massa offer och gåvor från massa tidsepoker, så jag tänker blanda en hel del mellan stilarna, då jag antar att man inte följer modetrenderna när man bor i en gruva och har begränsat utbud av kläder haha!

Jag är redan van vid en hel del tack vare att jag har jobbat med cosplay i snart 8 år nu. Men jag tänker utmana mig en hel del i denna dräkt och utforska tekniker jag aldrig har rört tidigare, som metallsmycken och LED applikationer, samt mycket med finish och texturer.

Cosplay för mig betyder så mycket, och då jag har varit med ett tag har jag fått se så mycket fina dräkter genom tiderna. Jag älskar allt som cosplay communityn har att erbjuda, särskilt den svenska. vi delar gärna tekniker och tips, stöttar varandra och cosplayar i stora grupper, sprider glädje och gemenskap, det är helt underbart! Det är så inspirerande att få jobba med cosplay och att själv få inspirera andra och lära ut, vilket jag gärna gör på min cosplay fan page! På så vis kan man även få kontakt med andra utomlands och cosplay har lett mig till dom mest underbara ställen i världen!

Senast i december 2016 så blev jag inbjuden till ett spanskt expo vilket var en underbar upplevelse. Där fick jag se mycket egenskapade dräkter och designade karaktärer vilket gav mig massa inspiration till mitt väsen, jag hittade även dom mest underbara tygerna när jag var där nere till min dräkt!

Folktro likt Rickard har stått mig nära väldigt länge och fascinerat mig så sjukt mycket genom min uppväxt. Jag har rollspelat, lajvat, spelat fantasy spel och nu cosplayar jag! Men böcker, film och nätet har gett mig massa inspiration då jag fullkomligt älskar att snoka upp information om allting! Denna info och mina tidigare kunskaper från cosplay har fått mitt huvud att snurra med hur bilden av detta Gruvrå ska se ut för just mig, där jag mixar gammalt med nytt, för vad säger att hon fortfarande inte är därute och får gåvor än idag?

Följ mig i sociala medier!

Min Facebook fan page sida är där jag lägger upp alla bilder och info om min dräkt! allting står på engelska då min sida har stor bas utomlands också: www.facebook.com/CatsCosplayKingdom

/ Elin Jacobsson, gästbloggare och deltagare i Cosplay <3 folktroväsen

Hartig, Kajsa

Digital navigatör

Nya medier

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Det här ska bli så kul! :D

2017-01-03 15:52

Massa spännande väsen att välja mellan! Efter att ha grottat ner mig i Nordiska museets källmaterial blev det dock Bergakungen jag fastnade för. I den karaktären kan jag blanda fritt från troll, monster, alver, dvärgar och älvfolk och skapa min egen tolkning av hur Bergakungen ser ut. Nu ska det sys, lödas och byggas i månaderna tre!

Min största utmaning är prostetics, peruk och smink som jag inte jobbat så värst mycket med tidigare.

Det jag känner att jag har under bra kontroll är sömnad, läderhantverk, smide samt elektronik.

För mig är cosplay en relativt ny grej även om jag skapat egna dräkter sedan 2001.

Cosplay är för mig en social arena där kreativa människor möts och inspirerar varandra. Det är också en rörelse där alla får vara med och där människor lyfter upp varandra och delar med sig av rampljuset.

Folktron har alltid stått mig nära och jag har dragit mycket inspiration där ifrån i mitt spelledarskap inom bordsrollspel och mitt konstnärliga skapande men framförallt när jag gestaltat älvfolk och naturväsen på olika lajvarrangemang. Mystik, nyckfullhet och att vara sprungen ur människors vidskepelse är alla intressanta teman att leka med vid skapandet av en häftig dräkt!

Följ mig i sociala medier!

Facebook: http://www.facebook.com/NifelheimCosplay/
Instagram: @nifelcosplay

Hälsingar från gästbloggare och tävlingsdeltagare Rickard Nilsson, Göteborg

Hartig, Kajsa

Digital navigatör

Nya medier

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to