Julbloggen

Följ oss under hela december när vi berättar mer om våra jultraditioner, pyssel och mycket annat.

Cosplay <3 folktroväsen

Under fem månader pågår en tävling där kreativa cosplayare skapar dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Nordiska museets samling skissböcker

2017-03-23 13:36
Akvarell av John Arsenius ur ”Skissbok nr 2”. Ämnessamlingen, Skissböcker 43.3_1Skiss av Albert Blombergsson, ”Resa till Dalarna”. Ämnessamlingen, Skissböcker 43.8_1Skiss av Ida Benedicks, Ämnessamlingen, Skissböcker 43.4_1Skiss av Ottilia Adelborg. Ämnessamlingen, Skissböcker 43.1_2Teckning av Erland Heurlin. Ämnessamlingen, Skissböcker 43.18_1

I nordiska museets arkiv finns en stor samling skissböcker. Samlingen består av teckningar och skisser i blyerts, krita och akvarell gjorda av vissa mer och andra mindre kända personer. Flera konstnärer finns representerade i samlingen liksom skickliga amatörer. I skissböckerna skildras människor, djur, byggnader och landskap. Ett flertal innehåller genrebilder och även skämteckningar förekommer. Skissböckerna har kommit in till museet genom gåvor och köp. Tidsmässigt sträcker sig samlingen från 1730 till 1933 med tonvikt på 1800-talet.

Skissböckerna ingår i den så kallade Ämnessamlingen där handlingar från vitt skilda ämnen finns representerade under sina respektive rubriker. Att ordna arkivhandlingar efter ämne var vanligt fram till 1900-talets början. På Nordiska museet fortsatte man med detta en lång bit in på 1900-talet och ämnessamlingarna är idag inarbetade begrepp även om de inte längre fylls på.

Läs mer om Ämnessamlingen och vad som finns i Nordiska museets arkiv här.

Svenskarna i allvarstider

2017-03-06 13:44
Teckning av Sune Johansson, 14 år, Katarina södra folkskolaTeckning av Ulla-Britt Gyllenberg, 11 årTeckning av Ulla Bygdén, 12 årTeckning av Margit Ottosson, 13 årTeckning av Rut Bylund, 10 år

Under en inventering av bildsamlingarna efter arkivets flytt öppnar jag en arkivbox med rubriken ” Svenskarna i allvarstider. Beredskap förr och nu” och i ett enda ögonblick blir jag påmind om att det inte alls var länge sedan barn i Sverige hade en medvetenhet om krig och en närhet till vapen och militär som är svår att föreställa sig idag för många av oss.

I boxen ligger en lapp om Pristävlan med barnmålningar och kuvert med målningar i vattenfärg skapade av barn från 10 år och uppåt. Bilderna rymmer tydliga vittnesmål om hur världskriget satt spår i barnens vardag. Skolan ska plötsligt bli sovplats för vuxna män i sovsäckar- ”I gymnastiksalen låg det fullt med militär” berättar elvaåriga Signe från Hammenhög till sin bild, medan Margit 13 år har målat ”När min bror sköt på minan utanför Bohuskusten”. De är bara några av 1943 års bidrag i en årlig pristävling för barn, som veckotidningen Folket i Bild anordnat. Totalt ryms ett femtiotal målningar i boxen.

Under en period på nittonhundratalet samarbetade Nordiska museet gärna med dags- och veckopressen för att genom olika tävlingar och upprop få in intressant kulturhistoriskt material. I vissa fall deltog museet redan som arrangör och insamlare, i andra har man i efterhand bett att få ta del av och arkivera material från tidningarnas upprop. Tidningen Året runts insamling av Amerikaminnen (brev och foton från dem som migrerade) är ett exempel på det förra.

I arkivboxen med barnmålningar finns noterat att Folkets i bilds pristävlingar pågått åtminstone från år 1938-1952 med olika teman varje år. De flesta teman mer lättsamma än här. Året för krigsutbrottet 1939 var temat ” Livet i min hembygd” och 1941 ”Mitt roligaste skolminne”.

Hoffman, Ulrika

Bildarkivarie

Samlingarna

08-519 545 36

ulrika.hoffman@nordiskamuseet.se

Mjölk som färg

2017-02-28 15:04

För någon vecka sedan sprang intendenten för Naturbruk förbi mitt kontor. Han arbetade just då med att se över mjölkproduktionen på Julita gård i slutet av 1800-talet, och hade precis hittat en uppgift om att det år 1880 gått 15 kannor skummjölk till slamfärg. I samma stund så funderade jag över vad vi skulle använda för färgtyp på rörspisar och murstockar i våra torp.

I räkenskaperna framgick att det, 1880, gällde målning av flyglarna på Julita gård. Bland annat så tapetserades de om och murare König var inkopplad för uppförandet av nya murar samt putsning av dessa. Måleriarbeten utfördes av målare P Svanström.

Nu gällde det ju våra torp och inte herrgårdsflyglar som skulle målas, men det är troligt att mjölkfärg även användes av arbetarna på Julita gård.  De som bodde ute på torpen var antingen statare eller torpare. Boendet var kopplat till vilken tjänst man hade på gården och tjänsten var i sin tur kopplad till livsmedelsförsörjning på olika sätt. Inom statsystemet utgick en del av lönen i natura, bland annat mjölk, och vid sekelskiftet 1900 var det närmare 60 personer som fick ut sin lön i form av stat på Julita gård. Statarnas hustrur arbetade ofta som mjölkerskor, men fick ut sin lön i kontanter.

 

 

 

Mjölken lämnades till mejeriet där grädden separerades från mjölken för att producera smör, biprodukten var så kallad skummjölk och kan jämföras med vår lättmjölk idag. Många lantbruk hade vid sekelskiftet ställt om sin produktion för att tillverka smör då det var mer lönsamt och kunde exporteras. Detta gjorde att tillgången på skummjölk var stor vid tiden, och därför relativt billig. En annan produkt som också kunde användas för att tillverka färg var kärnmjölken, en restprodukt från när grädden kärnats till smör.

Andra färgtyper såsom kalkfärg eller linoljefärg var dyra produkter som man förr var tvungen att köpa, något som exempelvis statarna inte hade möjlighet till. Limfärg däremot, där mjölkfärgen ingår, var en av de billigaste färger som gick att få fram. Det var därmed vanlig i de lägre samhällsklasserna.

I Nordiska museets fråglistsvar framgår många exempel på hur spisar och murstockar underhölls för att se rena ut. Spisen var svår att hålla ren då slitaget var stort från elden, och murbruket föll ofta bort och var tvungen att lagas. En uppgiftslämnare från Östergötland nämner att spisarna kalkades (med kalk) fram till 1830-talet då malen krita blev tillgängligt i handeln. Därefter användes krita till underhållet av spisarna.

En annan uppgiftslämnare nämner att spisen lagades med lera och halm och därefter kritades med kritlera som var uppslammad i vatten. Uppgiftslämnaren nämner också att om man blandade kritan med skummad mjölk så löstes problemet med att den kritade av sig.

Hur ofta spisarna kritades var mycket upp till husmodern, ofta gjordes detta inför högtider eller kalas. I Dalarna finns exempel på hur man kritade murstocken med krita och syrlig mjölk. En annan uppgiftslämnare från Dalarna nämner att spisen kritades innan Julafton med en blandning av krita och sötskummad mjölk som ströks med en hartass. Från Blekinge finns uppgifter om att spisarna kritades med krita och kärnmjölk.

Efter denna tillbakablick vill jag nu prova mig fram till en mjölkfärg som fungerar till att krita rörspisar och murstockar med. För enkelhetens skull struntar jag nog i hartassen och använder en pensel istället…


Fortsättning följer!

Ehlton, Fredrik

Byggnadsantikvarie

Julita gård

08-519 545 84

fredrik.ehlton@nordiskamuseet.se

Älvor

2017-02-28 10:31
Ängsälvor, Bils Blommér 1850. Källa: Wikimedia Commons.Älva, av John Bauer. Källa. Wikimedia Commons.

När dimstråken sveper över våtmarkerna säger vi ofta att det är älvorna som dansar och älvringarna på ängarna skvallrar om att de har varit där.

Älvorna sägs se ut som småväxta kvinnor klädda i vitt eller med en vit sjal som de viftar med när de dansar.

I folktron är inte älvorna så snälla och vänliga som de ofta beskrivs i sagorna, utan de är ganska snarstuckna och hämndlystna och anses kunna sätta sjukdomar på människorna. Särskilt utsatta var de små odöpta barnen som blev magra och ynkliga av att älvorna sög på deras fingrar och tår. Ett sätt att försöka blidka älvorna var att uppsöka älvkvarnar, små runda skålgropar på stenhällar och stenblock. I dem offrades till älvorna. Älvkvarnarna smordes med fett och i dem lades mynt, nålar, trolldockor och andra småsaker.

Älvor eller alver, som är deras manliga motsvarighet förekommer tidigt i nordisk litteratur. En medeltida ballad, ”Herr Olof och älvorna”, handlar om en ung man som rider ut i markerna dagen före sitt bröllop. Han kommer i närheten av en älvdans där älvakungens vackra dotter försöker locka in honom i dansen. Herr Olof vägrar dansa och älvan blir då arg och hotar honom med en olycka. Balladen slutar med att herr Olof blir sjuk under ritten hem och dör innan bröllopet nästa dag.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du gestalta en älva? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i älvorna karaktär och utseende.

Älvor

Höök, Lena Kättström

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Musik för miljoner

2017-02-20 12:40
Miriam Makeba på Berns, 1969Charles Aznavour på Berns, november 1968Jazzfestival på Berns, 28 juni 1968. Count Basie vid pianot.Svante Thuresson, Lasse Lönndahl, Siw Malmkvist och Barbro Lill-Babs Svensson framträder på Berns under namnet "Idolerna", februari 1968.Monica Zetterlund framträder på jazzfestival på Berns, 27 juni 1968The Osmonds på Berns ca 1967

En av ”doldisarna” bland arkiven i Nordiska museets samlingar kommer från Sallstedts bildbyrå, som startades av Nils Sallstedt i Stockholm 1944.

En genomläsning av arkivförteckningen ger vid handen att bildreportagen täckte in ett brett fält av dagshändelser. Till de mer intressanta kategorierna hör glimtar från 1950- och 60-talets musik- och nöjesliv. Här samsas världsartister som Charles Aznavour och Count Basie med inhemska stjärnskott.

De konserter som Sallstedts fotografer bevakade ägde ofta rum på legendariska Berns vid Berzelii park i Stockholm. Under nöjesetablissemangets storhetstid som musik- och underhållningsscen, ungefär mellan 1955 och 1970, lyckades man etablera sig som ett självklart stopp både för internationella artister på besök och för den svenska artisteliten.

Av en eller annan anledning verkar många av de här bilderna aldrig ha hittat ut ur pärmarna med negativ. För att ändra på det har vår arkivpraktikant Per Larsson lagt ned ett digert arbete på att digitalisering och registrering under de senaste veckorna. Några av bilderna presenterar vi här, mer finns att bese i vår webbdatabas digitaltmuseum.se.

Hedberg, Jonas

Intendent

Samlingarna

08-519 546 07

jonas.hedberg@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to