Mårtensgås
En gåsmiddag i Skåne,
november 2008


Svartsoppan med krås.


Gåsen med äppelhalvor och katrinplommon.


Rödkål, potatis och brysselkål.


Porslinsgås.

Foto ©Siv Sommelius. Publicerade med tillstånd.		 Gåsätande
Idag anses allmänt att mårtensgåsfirandet med gåsstek och svartsoppa är en typisk skånsk sed. Men så har det inte alltid varit.

Förr höll man gäss i hela landet, ända upp till södra delarna av Norrland. Den äldsta uppgiften om gåsätande vid Mårtensafton är från 1500-talet och kommer från stockholmstrakten. Den 13 november 1557 skriver riksrådet Björn Persson Bååt från Fållnäs gård i Södermanland till sin bror och tackar honom för den ”sancte morthens gåsz” han fått.

Från början var seden att äta gås den 10 november något som förekom i högrestånds eller välbärgad borgarmiljö över stora delar av landet och först under 1800-talet blev gåsstek folkligare festmat. Till skåneböndernas bord kom gåssteken vid 1800-talets mitt och då huvudsakligen till de sydvästra delarna. Vid samma tid började landets restauranger servera gåsstek på Mårten. Då hade gässens förekomst blivit ganska sällsynt uppåt landet till skillnad från i Skåne där de fortfarande fanns i stort antal. Den minskade gåsaveln berodde på enskiftets genomförande vilket gjorde att gässen inte längre kunde finna bete på byarnas gemensamma marker. Men i de sydligaste landskapen kunde de fortfarande finna bete på feta stubbåkrar och sanka sjöängar. Gåsätandet i sydvästra Skåne kan också hänga samman med att åldermansgillet, då man bytte ålderman i byn, var förlagt till Mårten. Man åt inte bara gås, utan även anka eller höna.

I andra länder, som Danmark, Tyskland och Frankrike finns tidigare belägg för gåsätande vid denna helg. Möjligen har seden kommit hit till Sverige via tyska hantverkare. De brukade bjuda sina gesäller på ett gåskalas - ”Lichtgans”
(=ljusgås) vid denna tid. Benämningen hänger samman med att man nu för första gången på hösten fick använda ljus under arbetet.

Om namnet Mårten / Martin
Den 11 november bär namnet Mårten i almanackan och den 10 november är Martins dag. Det kan verka förvirrande, men det är två olika personer som avses. Den 11 november är den helige Martin av Tours dödsdag, i äldre almanackor benämnd Mårten Biskop.

I Sverige firar vi i regel på kvällen före själva dagen, alltså på Mårtensafton den 10 november. Den 10 november är reformatorn Martin Luthers födelsedag. Han föddes denna dag år 1483 och fick sitt förnamn därför att det var Mårtensafton, d.v.s. kvällen före dåvarande Martindagen.

Helgen hänger dels samman med myten kring S:t Martin och dels med att gässen vid den här tiden var lagom välgödda och slaktfärdiga.

Legenden om S:t Martin berättar att han försökte undkomma att bli vald till biskop i Tours genom att gömma sig i en gåsstia. Gässens kacklande förrådde honom emellertid så han blev biskop i alla fall, biskopsutnämningen lyckades han inte smita undan i från. På runstavarna, de gamla evighetskalendrarna av trä, markerades dagen med en gås.

Lena Kättström Höök


Litt.hänvisning
Björnberg, B. (1968). Mårten. Lund: Gleerup.
Borgenstierna, I, Larsson T (2001). Festdagar. Från Vår fru till vår far.
Stockholm: Nordiska museets förlag.
Bringéus, N-A. (1999). Årets festdagar. Stockholm: Carlssons.
Eskeröd, A. (1953). Årets fester. Stockholm: LTs förlag.
Schön, E. (1998). Svenska traditioner. Sundbyberg: Semic.
Swahn, J-Ö. (2000). En bok om Mårtens gås. Höganäs: Globograf.

Dela