Frågelistorna
 
Ur Carl Vikings svar på "Jakt och djurfänge" 1938.
Nordiska museets frågelistor är uppdelade i två serier: huvudserien, de så kallade Nm-listorna, och specialfrågelistorna, Sp-listorna. Specialfrågelistorna tar upp betydligt mer begränsade ämnesområden än Nm-listorna.

Frågelistorna är inte bara ett textmaterial. En del meddelare har illustrerat sina beskrivningar med teckningar. Bland svaren finns dessutom fotografier, inkomna med svaren eller tagna av museets tjänstemän i samband med undersökningar i fält. I senare tiders frågelistor finns också diverse annat material (bilagor). Exempelvis innehåller svaren på frågelistan Död och begravning (Nm 230, 2000) bland annat begravningsprogram, sorgebrev och dödsannonser.

Svaren på en och samma frågelista förvaras tillsammans. Fram till mitten av 1960-talet accederades svaren med EU-nummer (Etnologiska undersökningen), år 1965 ersatt med KU-nummer (Kulturhistoriska undersökningen). En stor del av materialet finns i avskrift, och det är dessa besökaren vanligtvis får ta del av.


Ur A.W. Johanssons svar på frågelistan "Virke och virkesbehandling" 1931.		 
Det är ett gott råd att först ta del av själva frågelistan. Då får man exakt veta vad som efterfrågas och en uppfattning om vad svaren kan förväntas behandla. I det äldre frågelistmaterialet följer svaren oftast själva frågelistan mycket strikt. För de senare frågelistorna gäller generellt att frågorna är till för att ringa in ämnesområdet och att vara en hjälp till vidare associationer, så att meddelaren skriver personligt och fritt om den aktuella företeelsen.

Från början var frågelistan en del i en kumulativ arbetsmetod och kunskapssyn. Idag finns inget motsvarande etnologiskt projekt där frågelistan ingår. Nordiska museet dokumenterar svenskt vardagsliv, men utan strävanden att därmed bidra till att skapa en bild av något stort och enhetligt, av en ”svensk kultur”. Genom frågelistverksamheten får människor som annars sällan gör sig hörda i samhället komma till tals och berätta om sina liv och på det sättet bli delaktiga i skapandet av vårt gemensamma kulturarv. Somliga frågelistor tillkommer i samband med dokumentationer föranledda av utställningsprojekt vid museet, andra i samarbete med olika forskare. Vissa sidor av mänskligt liv kan vara särskilt angelägna att med jämna mellanrum dokumentera. Hur vi bor och hur vi klär oss, vad vi äter, relationer inom släkt och familj är några exempel på företeelser som i frågelistorna kan studeras över tiden.

Frågelistmaterialet är av olika karaktär beroende på när det tillkommit. Men oavsett detta är svaren av intresse för den som söker kunskap om en viss företeelse. Frågelistan är då ofta ett källmaterial bland andra. De personligt erfarenhetsbaserade frågelistorna har dessutom ett värde i det uttalat subjektiva, och är samtidigt ett material som lämpar sig för studier av berättelser och berättande.