Pågående forskning och samarbeten

Pågående forskning

Bestämning av träslag i äldre jordbruksredskap med genetisk barcoding

Projektet (2014-2015) bedrivs av FD Per Larsson och finansieras av Stiftelsen Lagersberg.

Projektets mål är att utarbeta ett väl fungerande protokoll för att artbestämma träslag i äldre träredskap med genetiska metoder.

Trä är det dominerande materialet i det äldre bondesamhällets redskap. Valet av träslag vid tillverkning av redskap gjordes både utifrån krav på redskapets form och utifrån materialegenskaper. De olika redskapens funktion ställer olika krav på val av trämaterial. Förutom de funktionella samt eventuellt kulturella skillnader i materialval, är den naturgivna tillgången viktig för att förklara vilka träslag som användes till redskap med trädetaljer. Den regionala och kulturella variationen när det kommer till val av träslag är ofta vagt förmedlad och inte baserad på föremålsstudier.

Traditionellt görs bestämning av träslag i historiska föremål med okulär besiktning av anatomiska karaktärer. Metoden kan vara svår och är en profession som tar tid att lära sig. Det vore därför värdefullt att utveckla fler metoder för träslagsbestämning utöver de traditionella.

“Genetisk sträckkodsläsning” används idag rutinmässigt för att artbestämma prov av biologiskt material där entydiga anatomiska karaktärer saknas. Metoden har inte minst ett stort värde för artbestämning av gammalt eller arkeologiskt växtmaterial, som innehåller rester av DNA. Genom senaste tidens utveckling av särskilt robusta metoder är det idag möjligt att analysera vävnader som fram till för några år sedan ansågs omöjliga.

Projektet syftar till att utveckla en kostnadseffektiv artbestämningsmetod med minimal påverkan på föremålen, från små borrhåll kan prov med tillräckliga DNA mängder erhållas för artbestämning. Jag avser att utveckla metodik för att artbestämma samtliga i Sverige förekommande träslag. Då träslagen som använts för en viss föremålskategori är känd går det att svara på frågor kring valet av träslag. Vanligen berörs träslaget främst i relation till hållbarhet, elasticitet eller tyngd. Frågor så som ett val efter tradition snarare än teknisk egenskap är fortfarande obesvarad.

Sverige i det globala samhället: Representationer av det svenska i mötet med ”långväga främlingar”

Projektet bedrivs av FD Marianne Larsson och finansieras av Statens Kulturråd.

Hur marknadsfördes den svenska nationen inför nära två hundra representanter från åttio nationer vid en internationell kongress i Stockholm 1924? Projektet handlar om hur svensk natur, kultur och modern teknologi presenterades vid de utfärder och program som arrangerades för ”de långväga främlingarna”. Syftet var att roa och göra intryck på de utländska ”kongressisterna” samtidigt som den uttalade målsättningen var att marknadsförda Sverige som nation och turistland. Besöksmålen klargör att 1800-talets nationalromantiska strömningar, med fokus på landsbygd och allmoge, ännu fortlevde. Samtidigt började ett modernt Sverige växa fram. Tidens hastiga samhällsförändringar bidrog till att globaliseringsfrågor blev viktiga. Syftet med projektet är att visa hur utvalda platser och program marknadsförde Sverige i en nationellt uppmärksammad internationell kontext. Studien ger också perspektiv på hur ”de långväga främlingarna” togs emot och bemöttes i ett Sverige som var ovant vid människor från främmande nationer och annorlunda kulturella bakgrunder.

Kongressen i fråga var den ”VIII:e Världspostkongressen i Stockholm 1924”, vilken pågick under åtta veckor mellan den 4 juli och 28 augusti. När Världspostföreningen (UPU: Union Postale Universelle) bildades 1874 var den världens första politiskt inrättade institution för globalt samarbete. Studien bygger på ett stort arkivmaterial med särskilt fokus på drygt två hundra fotografier, vilka bortom texten ger en visuell uppfattning om vad som ägde rum vid utfärderna. Målet är att via text och bild kartlägga samtliga platser och aktiviteter för att sedan följa dem bakåt i tiden och undersöka inom vilken kontext de har tagit form. Hur såg de processer ut som skapade svenskt kulturarv? Resultatet leder vidare till frågor om vilken betydelse Skansen, Nordiska museet och Svenska Turistföreningen, samt även internationella strömningar, har haft i konstruktionen av nationella ”kulturarvsplatser”. Frågan är också hur motsvarande kulturarvsplatser ”säljs” idag?

Sötsaker och massmarknad. Konsumtionskulturer kring socker och sött i Sverige från 1800-talets slut till våra dagar

Projektet bedrivs av FD Ulrika Torell och har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och Vitterhetsakademien.

Projektet handlar om konsumtionskulturer kring socker och söta varor i Sverige som vuxit fram från och med den svenska betsockernäringens genombrott och fram till idag. Syftet är att med kulturanalytiska perspektiv belysa konsumtionsmönster kring socker och sött genom att identifiera värden, betydelser och funktioner som kommit att associeras till konsumtionen av söta produkter under 1900-talets gång. Studieobjektet är de föreställningar, normer och ideal kring söta livsmedel och ätandet av sött i samtiden som artikulerats och åskådliggjorts utifrån en mängd skilda intressen. I fokus för studien står således meningsproduktion kring söta varor, vilket ska studeras med hjälp av olika materialtyper inrymmande varorna som artefakter, förpackningar, det sötas representationer i reklam, populärkultur och mer didaktiska och normativa genrer. Även konsumtionens rumsliga dimensioner, hur platser genererat kulturer kring sött, ingår i studien. Projektet genomförs i form av delstudier kring analytiska tematiker, såsom exempelvis socker som medicin, socker som mat samt socker som njutning och tröst.

Konstruktionen av ett samiskt kulturarv: Ernst Manker och Nordiska museet

Projektet bedrivs av FD Eva Silvén och har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond.

Från decennierna runt andra världskriget finns ett omfattande material rörande samer i Nordiska museet. Det skapades av intendenten Ernst Manker i avsikt att upprätta ”ett centralmuseum för den lapska kulturen” i en tid då det samiska samhället var i stark omvandling. Projektets syfte är att undersöka vilken roll konstruktionen av detta kulturarv kan ha spelat i sin samtid. En central fråga är om museiskapandet bidrog till att legitimera samernas strävan efter moderna livsformer och nya rättigheter eller om den historieinriktade museirepresentationen istället kom att låsa bilden av samtidens samer vid det förgångna. Det empiriska materialet utgörs i första hand av Mankers efterlämnade samlingar: föremål, fotografier, uppteckningar, fältstudier, tidningsklipp, korrespondens, publikationer och utställningsdokumentation. Insatt i sina samtida sammanhang, med bland annat Samefolkets Egen Tidning som en samisk röst, kommer det att analyseras med stöd av vår tids forskning om urfolks och minoriteters kulturarv och med representation, nätverk, materialitet och autenticitet som centrala begrepp. Genom att förbinda Mankers verksamhet med dagens situation är ambitionen att med ett historiskt exempel bidra till det internationella forskningsfältet med ny kunskap om hur förhållandet mellan etniska gruppers kulturella erkännande och sociala och politiska rättigheter kan gestalta sig.