Föremålssamlingar

Artur Hazelius började samla föremål 1872 och nu finns det över 1,5 miljoner föremål i samlingarna – storleken växlar från knappnålar till praktvagnar. Till och med en brandbil finns i Nordiska museets magasin. Tiden som museet skildrar är från 1520 till idag och museet samlar kontinuerligt in föremål.

Bilden till höger visar en yllekjol från Stora Tuna socken i Dalarna. Röd och grönrandig, vackert, starkt hemvävt arbete. Inköpt i Stora Tuna socken genom doktor A Hazelius i Stockholm, jämte 2 = 15 riksdaler 29/7 1872. Så lyder den första noteringen i Nordiska museets accessionskatalog (nyförvärvskatalog) för föremål. I accessionskatalogen följs kjolen av ytterligare några dräktdelar från samma socken, alla inköpta av Nordiska museets grundare Artur Hazelius och hans hustru Sofi under en resa till Dalarna sommaren 1872.

Artur Hazelius skulle senare vid många tillfällen referera till denna resa i beskrivningar av när och hur han fick idén att grunda sitt museum.

Hazelius hade flera gånger tidigare rest och vandrat genom Dalarna, iakttagit och gjort noteringar om folkliv, seder och bruk. Nu, 1872, tyckte han sig se att mycket förändrades i snabb takt. Den nya, moderna tiden gjorde sig starkt påmind. Det gamla dräktskicket höll på att avlösas av modernt mode, seder och bruk omvandlades i rask takt. Artur Hazelius greps därför av idén att rädda det som räddas kunde av den gamla allmogekulturen.

I början var det ett museum för folkligt dräktskick Artur Hazelius hade tänkt sig, men perspektivet kom snart att vidgas och museets uppgift blev att skildra svensk kulturhistoria i hela sin bredd. För denna beskrivning var föremål nödvändiga, här förslog inte enbart de skrivna källorna. Ett gigantiskt insamlingsarbete hade därmed tagit sin början. Hazelius var noga med att föremålen skulle förses med uppgifter om varifrån de kom, vem som hade tillverkat och brukat dem. Även idag är det viktigt med uppgifter om sammanhang och kontext när museet samlar föremål.

I samlingarna finns Gustaf Banérs hängsmycke som han gav till sin dotter innan han gick ut för att halshuggas vid Linköpings blodbad år 1600. Men också barkbröd och engångstallrikar av papper finns.

Här finns även den finaste sidenbrokad som kunde vävas i Stockholm på 1700-talet och folkkonst av stor skönhet. Här finns fiskarens grova sjöstövlar, en samisk trumma, Rörstrands fajanser, moderna varuförpackningar, Barbie-dockor och Ikea-möbler.