6 november 2012 – presidentval och assistans

Björn 23 år, Stockholm

Stockholmspolitikern Björns dag är fullmatad. Jobb och möte med andra som liksom han har assistans. I natt följer han de amerikanska valvakorna framför TVn.

Idag är tankarna många inför resten av dagen, och kanske ännu mer inför i natt. Dessutom har jag en hel del att göra. Sitter just nu på mitt kontor tre trappor upp i Stadshuset i Stockholm. Jag ser ut över Kungsholms strand – de kala nyss gulsprakande träden, glas- och stålkolossen till konferenscenter och husen runtomkring.

Höstsolens sista strålar speglar sig i fönstren den här eftermiddagen. Den klarblå himlen visar att kylan nog har kommit för att stanna ett tag. Jag har suttit här i snart ett år. Fort har det gått, men det är väl ett tecken på att jag trivs?

Stadshuset, härifrån styrs Stockholm – viktigt för oss som bor här. Det har tydligt känts under höstens budgetarbete såväl som när vi skrev mitt partis funktionshinderpolitiska program under förra vintern och våren.

I natt står mycket på spel. Valresultatet i USA kan innebära fyra år till på vägen mot ett mänskligare Amerika, där fler får en chans till ett bättre liv. Eller fyra år som leder bakåt och längre åt höger än på mycket länge.

Självständighet – ett ord för något de flesta tar för givet men som för många med mig är något villkorat. Många förlorar sin självständighet, helt eller delvis, när deras assistanstimmar minskas eller dras in. Jag har inte drabbats, men risken finns där – hela tiden. Därför engagerar jag mig, politiskt och ideellt. Ikväll är det telefonkonferens för, om och med oss assistansanvändare i Stockholm. Om kampen, om tiden, om engagemanget och om bristen på desamma.

Natten kommer jag att tillbringa framför de olika kanalernas valvakor. Nu lägger sig mörkret, men himlen är fortfarande blå.

Teckenspråk

Lätt svenska

Talspråk

Talspråk - Lätt svenska