Bilden av Norden – ett paradis?

Hur har bilden av Norden kommit till? Turistaffischerna i utställningen Come to Norden illustrerar hur Norden som turistparadis introducerades för världen från slutet av 1800-talet till 1960-talet.  Men vad är det för bild som affischerna lockade resenärer med?  Vilka människor befolkade i affischernas värld detta exotiska sagoland? 

Under de formativa decennierna mellan 1890 och 1960 moderniserades de nordiska länderna och framstod i världens ögon som socialt och politiskt framåtskridande.

Den nordiska turismen med dess marknadsföring var del av att forma en föreställd geografisk och kulturell nordisk samhörighet. Reseaffischer från perioden ger en fingervisning om hur vi i Norden ville att omvärlden skulle betrakta oss.

 Bilden av Norden som kulturellt sammankopplat har varit och är ännu idag stark både i Norden och internationellt. Ofta hör man de olika länderna internationellt kallas ”Scandinavia”, som ursprungligen är en benämning på ett geografiskt område men som efterhand kommit att associeras med de nordiska ländernas kulturella gemenskap.

 

I termer som Norden, Scandinavia och the Arctic finner vi numera laddningar av exotism, skön natur, äventyr, modernitet och traditionell livsstil.

 

I likhet med affischerna i utställningen Come to Norden, står benämningarna på detta arktiska område i norra Europas kant alltså för så mycket mer än ett geografiskt område. I termer som Norden, Scandinavia och the Arctic finner vi numera laddningar av exotism, skön natur, äventyr, modernitet och traditionell livsstil. 

 

Utställningen Come to Norden visar 128 grafiska reseaffischer från tiden 1890–1960 på Nordiska museet mellan 11 mars och 6 november 2022. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet

 

Modernt, traditionellt och naturnära

Först och främst handlar utställningens affischer om marknadsföring och om att mejsla fram en bild av Norden som ett paradis för besökare. Några teman är kulturhistoriskt särskilt intressanta betrakta närmare ur ett samtida perspektiv. Ett av dem är hur den folkliga kulturen i det förindustriella samhället format bilden av nordbon.

Sportiga nordbor och traditionell folkdräkt

I turistaffischernas grafiska värld möter vi förnöjsamma och glada människor, gärna blonda och sportiga. Men vi möter även människor som i folkdräkt, med näverlurar, timmerkojor och samer med renar. Samer representanter det exotiska Arktis, män och kvinnor i folkdräkter det traditionella bondesamhället.

Vi möter också den moderna efterkrigstida medelklassen, som just fått råd och tid att resa i Norden och omhuldar en modern livsstil med resor och konsumtion. Kombinationen av människor från olika platser och skilda historiska lager ger en bild av ett område där människorna är framåtskridande moderna men samtidigt vårdar det traditionella. 

 

en bild av ett område där människorna är framåtskridande moderna men samtidigt vårdar det traditionella

 

Moderna samhällen i autentisk natur

Ett annat tema är naturen och människornas närhet till den. Vi ser en varierad natur med spår av historien, fjordar och insjöar, ångbåtar och ånglok, midnattssol och fjäll, jordbrukslandskap och städer. Kort sagt, nordborna lever i samhällen som är både moderna och traditionella, progressiva och autentiska med en naturkänsla. I marknadsföringens affischer synliggörs hur bilden av ett skimrande, idylliskt Norden växte fram från 1800-talets förindustriella samhällen till 1900-talets framgångssaga. 

Tanken om gemensam folklig kultur

På en av utställningens affischer syns fyra personer iklädda stiliserade folkdräkter, dansa ringdans över på en karta över Norden. Här är det den folkliga kulturen som lockar med lycklig traditionalism. Affischen illustrerar väl tanken på de nordiska länderna som åtskilda men samtidigt förenade i en lycklig ringdans.

 

Affischen ger en bild av en nordisk kulturell samhörighet, att våra nordiska folkliga kulturer delar drag. Affischen betonar likheter mer än olikheter och personerna förenas genom folkdräkterna som är förknippade med traditionell, folklig landsbygdskultur. Det är folket som dansar.

 

På så sätt illustrerar affischen nationalromantikens idé att de folkliga kulturerna bär på både en nationell och nordisk identitet. I modernitetens Norden är detta en värld som vi visserligen lämnat för 1900-talets sociala och teknologiska framåtskridanden men som vi som vi ändå bär med oss: Vi är både moderna och traditionella.

 

 

 

Närheten till naturen är närmast mystisk. Motivet på affischen ”Finland for holidays” visar en mer modern kvinna som tycks smälta samman med sjön, med skogen och ljuset. Budskapet tycks vara att nordbon är förenad med naturen och ljuset.

Bilden bygger på mysticism där det moderna förenas med naturen och kvinnan kan lika gärna vara ett folktroväsen som en modern urban kvinna.

Den transparenta människogestalten är ett med naturen som hon både betraktar och förkroppsligar. Här är budskapet att vi både är moderna, urbana och naturnära.

 

 

Turism, fritid och välfärd

Den moderna turismen är ett barn av 1800-talets samhällsförändringar.

1800-talets bildningsresa

För den växande urbana medelklassen under 1800-talet var resandets ideal förknippad med bildning. Man reste för att förkovra sig och fascinerades av det främmande. Många av den tidens resenärer inom Norden fascinerades av allmogekulturen och landsbygden, men också av fjällvärlden.

Turismen vid denna tid var exklusiv, möjlig för en liten del av befolkningen som hade tid och ekonomiska resurser. Men för de flesta var resor och turism utopiskt.

Fler fick råd och tid under 1900-talet

För den växande arbetarklassen i städerna var den dagliga försörjningen huvudfrågan. Inte heller fanns arbetstidsreglering att tala om, än mindre semester. Med tur var halva lördagen och söndagen arbetsfri, annars var tolv timmars arbetsdag mer regel än undantag. Många levde på landsbygden, där jordbruket avgjorde arbetstidens längd.

När välfärden i de nordiska länderna sakta växte under 1900-talet fick fler råd att resa och framför allt arbetsfri tid. Med förändringarna i arbetslivet kom också arbetstidsregleringar och semester, alltså tid som är frikopplad från försörjning.

Två veckors semester 1938

I Sverige kom åtta timmars arbetsdag år 1919 och den första semesterlagstiftningen 1938, som gav två veckors semester. Men ledigheten var för de flesta inte direkt kopplad till resande.

Fritiden handlade mycket om att besöka släktingar på landsbygden, som man själv nyss lämnat och flyttat till städerna eller helt enkelt vila. Fritiden och semestern behöll prägeln av förkovran – man skulle lära sig om världen runt omkring. 

 

Fritiden handlade mycket om att besöka släktingar på landsbygden, som man själv nyss lämnat och flyttat till städerna eller helt enkelt vila.

 

Med efterkrigstidens rekordår och växande massturism blev den fria tiden alltmer en privat fråga: Vi förväntas kunna tillbringa den så som vi själva vill, utan krav och förväntningar utifrån.

Kanske kan man säga att detta illustrerar senmodernitetens fokus på privatlivet, men även på välfärdsstaternas – i synnerhet Sverige - starka betoning på individualism.

 

 

De som reste gjorde det ofta med cykel, tog in på vandrarhem eller tältade. Efter andra världskriget växte välståndet speciellt i Sverige och turismen tog fart. Med bilen for människor längre sträckor, gärna med tält och sovsäck.

Charterresor på 1950–talet

Under 1950-talet debuterade de första charterresorna som efterhand blev allt billigare. 

Kombinationen av billigare charterresor, rekordartad välfärdsökning och billig fotografi bidrog till att sprida fotoalbumets resedokumentationer. Innehållet kan på ytan te sig trivialt och upprepande, men bilderna representerar betydelsefulla minnen för turistresenärerna. Fotografierna kan ses både som självbiografiska minnen såväl som dokumentation av exotiska världar och människor.

Med denna utveckling tog nordbornas turistande steget från regional turism till internationell. I början främst till Europas länder men efterhand till alltmer avlägsna destinationer. En Thailandsresa är idag mindre exklusiv än 1950-talets charterresor till Kanarieöarna.

Fyra fotografier ur ett fotoalbum, två kvinnor vid solstolar på stranden, på marknaden och fruktförsäljare

 

 

Bilden av Norden – en motstridig historia

Ett viktigt perspektiv är att Norden som region har innehållit mycket stora variationer både kulturellt och ekonomiskt.

Detsamma gäller inom de olika nationerna, inte minst i Sverige. Det är till ytan stora områden med mycket stora villkor i fråga om försörjning, sociala system och livsstil. Visserligen har människor haft kontakter övergränserna, men de kontakterna har varit lokalt begränsade. Därför är det knappast möjligt att finna en faktor som förenar på nationella plan.

Samtidigt är likheterna slående: Flera av språken är mycket lika, vi delar många högtider och berättartraditioner och våra samhällen bygger på kristna värderingar. Vi delar syn på demokrati, staten i de nordiska länderna har varit kärnan i bildandet av de nordiska välfärdssamhällena. Staten har fördelat välfärdsresurserna genom fördelningspolitik, vilket i sin tur inneburit stort skatteuttag vilket de nordiska länderna också är omtalade för.

 

Ett viktigt perspektiv är att Norden som region har innehållit mycket stora variationer både kulturellt och ekonomiskt.

 

Även historiskt sett finns många kopplingar, både av splittring och enighet. Vi kristnades för ungefär 1000 år sedan, upprättade kungadömen och förde krig mot varandra. Danskarna högg huvudet av Stockholms makthavare på 1500-talet, svenskarna härjade i Norge på 1700-talet. Ryssland var en gemensam fiende för Sverige och Finland och danskarna förklarade Sverige krig i början av 1800-talet.

Samtidigt fanns det många kontakter mellan människor i gränsområdena och den interna migrationen inom Norden periodvis var betydande. Man ska inte heller glömma att Finland var en del av det svenska konungariket fram till 1800-talets början och Norge var i Union med Sverige fram till 1905. 

Någon stark känsla av nordisk samhörighet kan man knappast tala om, snarare tvärtom. För Finlands del var en nordisk tillhörighet utopisk, eftersom landet var ryskt ändå fram till 1917. Norrmännen var påtvingade den norska unionen och när Finland befriades från Ryssland i samband med första världskriget så valde landet inte att återgå i det svenska kungariket. 

1800-talets skandinavism

Det är först under 1800-talet som tanken på en nordisk kulturell samhörighet börjar synas. Nu talas det om en gemensam vikingahistoria, om en gemensam en folksjäl och om de nordiska brödrafolkens samhörighet. 1830-talets skandinavism, en radikal studentrörelse, kan ses som en startpunkt med dess betoning på både politisk och kulturell gemenskap.

 

Det är först under 1800-talet som tanken på en nordisk kulturell samhörighet börjar synas.

 

Tanken manifesteras i Nordiska museet, som från 1870-talet dokumenterade och beskrev nordisk allmogekultur. Allmogen, bonden, sågs som den främsta representanten för det nordiska. Nordiska museets devis ”Känn dig själv” vittnar om att den kulturella självkännedomen inte bara skulle gälla Sverige, utan hela Norden. Men framför allt odlades bilden av den nordiska gemenskapen i nationalromantikens 1800-tal, inte minst kanaliserad i vikingaromantik. 

Det progressiva, jämställda Norden

Med 1900-talet och de genomgripande samhällsförändringar som då skedde förstärktes önskan att skapa en bild av en kollektiv gemenskap, både nationellt och regionalt, det vill säga i Norden. Förutom natur, modernitet och traditionalism så länkade nordenbilden till den osannolika sociala och ideologiska resa som de nordiska länderna gjort. Det är en framgångssaga som ännu idag förundrar omvärlden.

 

Under 1900-talet fram till vår tid förknippas Norden med politisk och kulturell progressivitet, jämställdhet och demokrati

 

Under 1900-talet fram till vår tid förknippas Norden med politisk och kulturell progressivitet, jämställdhet och demokrati. Internationellt fick den nordiska samhällsbildningen en skjuts av marknadsföringen av turism som bidrog till att bygga upp självbilden av modernitet parad med traditionalism, natur och renlighet, framåtskridande och idyll.

Vem vill inte besöka detta sagoland i höga Norden?

 


Jonas Engman
Intendent vid avdelningen Kulturhistoria. Etnolog, Fil. Dr./PhD 
Stiftelsen Nordiska museet