Bondens hushåll, jakt och fiske

1941 öppnade utställningarna Bondens hushåll och Jakt i anslutning till Fiske från 1938. Det var för tiden moderna utställningar med nya grepp i gestaltningen.

I en artikel i Fataburen 1942 skriver Sigfrid Svensson:

Alla dessa tre avdelningar ha en stark framträdande pedagogisk karaktär med en riklig användning av fotografier, teckningar, kartor, modeller och sammanfattande texter för att belysa de utställda föremålens användning… En högtalaranläggning har installerats, varigenom allmänheten själv kan dirigera utsändandet av trenne korta på grammofonplattor intalade visningar genom olika delar av utställningen.

Huvudbristen i museets gamla uppställningar är i fråga om allmogeavdelningen att föremålen i hög grad av allmänheten betraktas som rena kuriositeter, då de äro utställda utan större inbördes sammanhang och utan närmare förklaring av användning eller tillkomst.

Under många år hade museets ställt ut föremål i täta rader för att visa skillnader i utseende och tillverkning i olika delar av landet och hur det förändrades över tid. Men i Bondens hushåll, Jakt och Fiske var det arbetsmoment och jakt- och fångstmetoder som stod i fokus. Med hjälp av teckningar och fotografier blev det möjligt för besökarna att förstå hur föremålen använts. Nu gick gestaltningen mer åt det håll som Artur Hazelius, museets grundare, förespråkat och de realistiska scenerna med björnen och räven som fastnat i jägarnas fällor har förfärat många besökare. Utställningarna var populära, inte minst för skolbesök, och de sista resterna revs 1993.

Källor

Fataburen 1942. Nordiska museets förlag.