Broderier

I den folkliga traditionen intog broderierna en betydande plats både i inredningssammanhang och i den folkliga dräkten.

I länder och bygder med rik folkkonst var bröllopet en central och viktig begivenhet. I samband med bröllop skulle bruden medföra en omfattande textil utstyrsel som unga flickor mycket tidigt arbetade med. En familjs ekonomiska välstånd – eller brist på sådan – kunde visas i hur många broderade hemtextilier de hade. Broderade handskar, vantar, armringar och hängslen var gåvor som kunde köpas eller tillverkas och som byttes mellan de blivande makarna. Man var angelägen om att brudhandskarnas broderier skulle vara kopplat till kärlekssymboler såsom hjärtan, liljor, nejlikor och rosor.

NMA.0031366NMA.0035492NMA.0036034NMA.0037409NMA.0037415NMA.0037503NMA.0038997NMA.0041249NMA.0048110NMA.0051800NMA.0053332NMA.0053918NMA.0054426NMA.0059151_1NMA.0059203

 

De folkliga broderierna följde likt högreståndsbroderierna modeutvecklingen, dock inte i samma tempo. De kvarhöll renässansens broderimotiv genom århundraden och de blandades med senare stilepoker såsom rokokons rosenmotiv. Till skillnad från högreståndsbroderiet utfört av manliga hantverkare blev det folkliga broderiet en kvinnlig syssla. Men det fanns undantag. I vissa socknar broderade byskräddarna på tillskurna plagg och utförde laskning, d.v.s. broderier på skinn. Från Leksand finns uppgifter att byskräddaren utförde laskning och ”siltjning”, silkesbroderi på kvinnornas snörliv, samt sydde och broderade kjolsäckar av överblivet tyg.