Den första utställningen

Fredagen 24 oktober 1873 slog Nordiska museet för första gången upp sina portar för publik. Då hette museet Skandinavisk–etnografiska samlingen och låg på Drottninggatan 71 A på Norrmalm i Stockholm.

Museet var inrymt i en av de Davidsonska paviljongerna som ursprungligen uppförts för kaféändamål. I direkt anslutning till paviljongerna låg Svenska trädgårdsföreningens park.

Museet grundare Artur Hazelius (1833 – 1901) hade tidigare varit verksam som lärare och skriftställare, men hade ett år tidigare bestämt sig för att istället ägna sin tid och kraft till att bygga upp en samling föremål och grunda ett museum. Tillsammans med sin hustru Sofi Hazelius (1839 – 1874) reste han runt i Sverige och samlade föremål. Framför allt var de intresserade av det folkliga dräktskicket, men snabbt vidgades perspektivet till att också omfatta andra delar av den folkliga kulturen och föremål som kunde spegla övriga samhällsklasser.

Levande scener ur allmogens liv

Det nyöppnade museet väckte uppmärksamhet. Det som främst fångade intresset var utställningarnas utformning. Här visades inte enbart föremål i montrar. Många föremål var också inplacerade i stuginteriörer som byggts upp i museets stora sal. Här fanns en stuga från Ingelstad i Skåne, en ryggåsstuga från Halland och en tredje från Vingåker i Södermanland. Här hade föremålen satts in i ett sammanhang. Dessutom tillsammans med dockor i naturlig storlek - klädda i folkliga dräkter och uppställda så att de agerade. De ingick i en tablå.

Det besökaren fick se var dramatiserade iscensättningar av händelser ur allmogens liv. I Vingåkersstugan fanns till exempel en scen där fästmannen besökte fästmöns föräldrahem på den tredje lysningsdagen för att överlämna gåvor till sin blivande brud.

Museet var öppet måndag till fredag samt söndag kl 13-15. Entréavgiften var 50 öre för vuxna och 25 för barn.  Den första dagen hade museet 46 besökare. Efter en vecka hade museets besökts av 413 personer. Ett drygt år senare, den 31 december 1874, var den totala besökssiffran uppe i 22 222.

Dockorna var skapade av skulptören C.A Söderman (1835 - 1907) som tidigare tillverkat dockor för världsutställningarna i Paris 1867 och Wien 1873. Också dessa dockor hade varit klädda i folkliga dräkter. Artur Hazelius var alltså inte först med att använda denna typ av dockor, däremot var han först med att använda dockor och tablåer i ett kulturhistoriskt museum.

Med interiörerna och tablåerna ville museets grundare Artur Hazelius fånga publikens intresse genom att väcka känslor och inlevelse. Och han lyckades. Allehanda för folket skrev i januari 1874 om Vingåkersstugan: ”Män och kvinnor stå och sitta der så lifslefvande, att man är färdig att tilltala dem”.