Det hotfulla sockret

Idéer om illavarslande följder har alltid löpt i sockrets spår – svarta tänder, fetma, kärlsjukdom, omoral och dålig karaktär. Att sockret var direkt giftigt för barn upprepades i läkarböckerna fram till sekelskiftet 1900. I början av 1950-talet formulerades karies som ”vår tids största socialmedicinska problem". Vår egen samtid präglas av larm, debatter och nya rön om sockrets risker. 

Redan på 1600-talet ansåg naturforskare att socker angrep tänderna. Det frätte på emaljen, fick dem att ruttna. Kungligheter hade synbart dålig tandstatus. Gustav Vasa förlorade hela rader i käken under sin levnad och Ludvig XIV i Frankrike drog ut samtliga tänder när han fyllt 50. Efter en visit år 1598 hos Elisabeth I av England berättade hennes gäst: 

…sen kom drottningen – på sitt 65:e år  – mycket majestätisk; avlångt ansikte, huld men rynkig; hennes ögon små, men svarta och vänliga; näsan lite böjd; läpparna smala och hennes tänder svarta (en defekt som tycks drabba engelsmännen på grund av en alltför stor användning av socker) hon bar två pärlor i öronen, konstgjort rött hår; på huvudet en liten krona.

– ur Paul Hentzners reseberättelse

Experiment på människor

På 1940-talet kallades karies ”vår tids största socialmedicinska problem.” Av tusen värnpliktiga män hade bara en enda friska tänder. Bland barn i skolåldern var läget lika illa. Åt de fel? För lite vitaminer? För mycket socker?

För att klarlägga tandrötans orsaker genomfördes ett stort och omtalat vetenskapligt experiment vid Vipeholms anstalt för sinneslöa i Lund under åren 1947-1951. De intagna delades in i grupper och gavs olika mängder socker och klibbiga sötsaker som fastnade i tänderna. Resultaten visade ett klart samband mellan karies och sockerkonsumtion. Studien blev världsberömd för sin exakthet och används än idag som bevis i forskningen. Den har också väckt starka reaktioner kring etik och moral i vetenskapliga experiment med människor.

Resultatet från experimenten på Vipeholm ledde till statliga åtgärder. Stora upplysningskampanjer spred rönen om socker och karies på 1950-talet. Barn och vuxna skulle fostras att skydda tänderna från snask och klibbiga sötsaker. Noggrann borstning morgon och kväll och bara godis på lördagar. Fluorsköljning infördes i skolorna. Folktandvården fick uppdrag att förebygga hål i tänderna. Inte bara laga dem. 

Fetma

Varningar för sockrets fettbildande egenskaper började höras under 1800-talet. ’Fettsot och isterbullar’ (fetma och fettvalkar) kunde skada hälsan. Läkare rekommenderade regelbundna måltider, måtta vid bordet, promenader, ridning och vedhuggning. För den tjocke sa regeln i hälsoläran ”allt sött bör i det närmaste undwikas.”

Välmående grupper åt allt mer socker, bakverk och söta drycker under 1800-talet. Samtidigt blev ett smalt kroppsideal på modet i Europa. Vid sekelskiftet 1900 blev det möjligt att väga sig. Personvågar ställdes upp på offentliga platser till allmänhetens nytta och nöje. En slant i myntinkastet gav besked.

Badrumsvågen lanserades i USA 1913 och kom till Sverige kort därpå. Alternativa sötningsmedel marknadsfördes för att ersätta ”det starkt fettbildande sockret.”

Vi blir tyngre...

Idag sägs modern processad mat med tillsatt socker göra människor tyngre. Experter varnar för en växande fetmaepidemi – vår tids globala hälsohot. Mängder av läsk och färdiglagad snabbmat hör till riskerna. I Sverige uppger hälften av vuxna att de försökt eller planerar att gå ner i vikt. Många dieter sätter sockret i fokus, som LCHF, Atkins, GI-kost och 5-2 metoden.  

Teorierna om sockrets effekter håller på att förändras. Dagens forskning säger att en viss mängd socker i kosten påverkar hjärta, kärl, lever och ämnesomsättning på negativt sätt. Redan på 1970-talet pekade studier på samband mellan sockret och kärlsjukdomarnas utbredning. Men resultaten fick aldrig genomslag. Då ansågs fettet i maten vara den stora hälsofaran. På 2000-talet vänds blickarna allt oftare mot sockret.