Forskning om Ernst Manker

Nordiska museet ansvarade under många år för ett gediget forskningsprojekt om etnografen Ernst Manker kallad "Konstruktionen av ett samiskt kulturarv: Ernst Manker och Nordiska museet". Projektet fick stöd från Riksbankens Jubileumsfond (2009-2011) och leddes av dr. Eva Silvén, intendent på Nordiska museet fram till 2016. En ny bok av Eva Silvén bygger på bland annat detta forskningsprojekt.

Ny bok bygger på forskningsprojektet

Eva Silvén är fil. dr i etnologi och verksam inom de museologiska och etnologiska forskningsfälten, tidigare vid Nordiska museet. I december 2021 utkommer Friktion. Ernst Manker, Nordiska museet och det samiska kulturarvet av Eva Silvén. Boken utkommer på Nordic Academic Press. 

Baksidestexten lyder:

"Nordiska museets samiska samlingar har en lång och sammansatt historia. I blickfånget för den här studien står perioden 1930–70, en tid av modernisering, samisk mobilisering, statligt förmyndarskap och rasism i både politisk och vetenskaplig dräkt. Under samma tid blev intendenten vid museet, Ernst Manker, Sveriges mest produktive skildrare och samlare av samisk kulturhistoria.

Friktion är en forskarbiografi.Här möter läsaren en individ såväl i sin samtid som i ljuset av en bredare vetenskaplig problematik. Hur museer väljer att framställa samer och andra urfolk visar sig få betydelse på både kort och lång sikt genom de samlingar som skapas och överförs mellan generationer. Bokens fotografier, föremål och dokument är en del av det samiska kulturarvet och bildar basen för författarens analys. Men vems blick, vems röst och vems berättelse är det egentligen som hörs och syns? Det är frågor som ställs inom postkolonial forskning, urfolksstudier och kritisk museologi, som tillsammans utgör den här studiens vetenskapliga sammanhang."

Ernst Manker (1893–1972)

Ernst Manker (1893–1972) inledde sin vetenskapliga verksamhet som etnograf i slutet av 1920-talet. 1939 knöts han permanent till Nordiska museet och arbetade under drygt tjugo år bland annat med fältundersökningar, fotografi, föremålsinsamling och bokutgivning. 1947 öppnade hans utställning Lapparna, som därefter visades i trettio år.

Manker verkade i en tid då både det svenska och det samiska samhället var i stark förändring. Han motsatte sig inte moderniseringen av samiskt liv och arbete, men han ville dokumentera det som han såg som historia och tradition för framtiden, för både forskningen och för samerna själva.

manker_i_arbetsrum_web.jpg

mankers_utstalln.jpg

Suorvadammen – det nya fjällvattnet

Genom århundradena har samernas landområden – för renbete, jakt och fiske – bit för bit tagits i anspråk för andra verksamheter. Ett exempel är byggandet av den stora Suorvadammen, för att förse kraftverket i Porjus med vatten. Ernst Manker dokumenterade 1939–40 i bilder och berättelser hur vattennivån successivt höjdes och efterhand dränkte samernas marker.

Se bilderna

Referenser

Silvén, Eva. Ernst Manker 1893–1972. I Mats Hellspong & Fredrik Skott, red. Svenska etnologer och folklorister. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien 2010, sid 135–141.

Silvén, Eva. Samiska scener och scenerier. I Christina Westergren & Eva Silvén, red. För Sápmi i tiden. Stockholm: Nordiska museet 2008, sid 121–137. (Årsboken Fataburen.) (Om Nordiska museets samiska utställningar.)