Genbanker i världen

Det internationella arbetet med genbanker ligger under världshälsoorganisationen WHO. De flesta länderna i världen har inrättat genbanker och har nationella program för bevarande av sina kulturväxter.

Sveriges regering beslutade år 2000 att etablera det nationella programmet för odlad mångfald (POM).  Tidigare hade vi tillsammans med de Nordiska länderna byggt upp en genbank.

Vid den internationella lant- och skogsbrukskongressen i Wien 1890 yttrades farhågor kring vad minskad egenskapsvariation skulle betyda för framtida förädling och avel. Man betonade betydelsen av att bevara våra gamla lantraser av växter och djur. 1927 höll FAO en internationell kongress i Rom, där man bland annat rekommenderade deltagarna från de olika länderna att på hemmaplan verka för att bevara sina lantraser och lokala växtsorter i levande odling. Detta kunde till exempel ske genom att delar av det gamla bondesamhället bevarades, vilket naturligtvis var väldigt svårt att realisera.

Forskarna slog larm gång på gång, men först under 1960-talet började även politikerna reagera på det som nu av forskarna betecknades som ”generosion”. Med det begreppet ville man uttrycka med vilken hastighet och helt utan kontroll som genetisk variation gick förlorad. Ytterligare en milstolpe är FN:s Miljökonferens i Stockholm 1972. Nu agerade äntligen beslutsfattarna och det bestämdes att man världen över skulle samla in och bevara våra kulturarter i s.k. genbanker.  En viktig hörnsten i detta arbete är ”Konventionen om biologisk mångfald” (CBD) från 1993 som bland mycket annat slog fast den nationella suveräniteten över de biologiska resurserna och den traditionella kunskapen kopplat till dessa. Det fortsatta internationella arbetet med genomförandet av CBD ledde 1996 till en global aktionsplan (Global plan of action for conservation and sustainable utilization of plant genetic resources for food and agriculture, FAO, Rom).

För Nordens del blev resultatet av dessa ansträngningar inrättandet av Nordiska Genbanken (NGB) år 1979. NGB lyder under Nordiska ministerrådet.  Idag heter organisationen NordGen och omfattar förutom bevarande av kulturväxter även husdjur, skog och fisk. Kulturväxterna bevaras som frö vid NordGen.  Frön går utmärkt att frysas ner, men många av våra kulturväxter kan inte bevaras på detta sätt och samtidigt bevara sin sortkaraktär. Dessa växtslag måste leva och odlas, vilket sker i de nationella genbankerna. Vegetativt förökat material i Sverige bevaras i den Nationella genbanken i Alnarp och utspritt i landet på lokala klonarkiv.

Läs mer på nordgen.com