Kläder

Kläder

Sverige deltog inte i andra världskriget men det hindrade inte att landet ändå måste vidta åtgärder för att klara försörjningen av matvaror och andra förnödenheter. Man inrättade ransonering av vissa varor, vilket innebar att varje person hade rätt att köpa varor efter en viss tilldelning. Textil och därmed kläder fanns på ransoneringslistan från 1942 och skor ett år senare.

En statlig byrå för konsumtionsupplysning, Aktiv hushållning, startades för att ge råd beträffande bland annat klädvård och klädinköp under krigsåren. Ransoneringen upphörde i och med att kriget tog slut men vissa varor ransonerades fram till 1951. 

Efter krigsslutet 1945 satsade Europa på nytt för att få igång eller ändra inriktning på industrierna för civilt behov.  Efter hand importerades fler och fler varor till Sverige men fortfarande var tillgången på kläder och skor inte så stor. Man köpte inte färdigsytt i den omfattning som sker idag. Hemsömnad var det normala, om man inte lät sy upp plagg hos en sömmerska. Vissa ytterplagg och kostymer köptes oftast konfektionerade, det vill säga fabrikstillverkade.

familj_nma_0052577.jpg

Barnbidraget som utbetalades första gången i januari 1948 med 65 kronor per barn och kvartal, hade givetvis en viss inverkan på nyanskaffning av kläder och skor. 

Kläderna för en familj vid slutet av 1940-talet såg annorlunda ut mot idag. Framförallt hade man inte mängder av plagg. Vuxna hade en uppsättning vår- och sommarkläder liksom en för höst och vinter. Underkläder hade man något fler för att kunna byta oftare. Men man bytte sällan mer än en gång per vecka eftersom det var betydligt besvärligare att tvätta då det inte fanns hushållstvättmaskiner. Man fick handtvätta eller koka kläderna på spisen, om man inte hade tillgång till en gemensam stortvättstuga.

Barnen hade oftast bara en uppsättning ytterplagg och varmare tröjor medan underkläder och strumpor fanns i ett par ombyten. Kläder var också dyrare i anskaffning än vad de är idag. Därför bar man kläderna längre och slet ordentligt på dem. Det var inte ovanligt att sprätta isär en ytterrock eller kappa och vända på tyget och sy ihop igen för att få en ny och osliten yta och därmed ett fräschare plagg. Man sydde också om vuxenplagg till barnen och kunde därmed utnyttja ett plagg en gång till. Men tiden efter kriget var en tid för omställning och nytänkande. Nya varor kom in till landet och ett nytt mode fick fotfäste. Nya material lanserades så smått.

Höst- och vinterkläder

Kvinnoplagg

En vuxen kvinnas garderob kunde se ut ungefär så här: En vinterkappa av ylletyg, en hatt av filt att ha på huvudet, ett par skor av brunt slätt skinn i pumpsmodell och med en halvhög klack, ett par bottiner av brunt eller svart gummi med flanellfoder att bära över skorna vid regn eller snö. En kjol av enfärgat ylletyg i rak modell med gångveck eller en vidare modell med lagda veck, en blus ylle- eller konstfiberflanell med lång ärm, en handstickad kofta av svenskullgarn, en klänning till fint av tunnare ylletyg. Man stickade mycket, alla typer av plagg från strumpor till damdräkter. Underkläder av silkecharmeuse i laxrosa färg i form av linne och underbyxor med korta ben. Strumporna var hellånga av ljusbrunt konstsilke med söm mitt bak och senare av nylon i exklusivt sammanhang. Laxrosa behå av konstsilke. En underklänning bars under klänningen.
För de som idkade vintersport, mest skidåkning, användes en vindtät anorak av vitt eller kakifärgat bomullstyg tillsammans med kraftig hemstickad tröja under. Det var egentligen ingen skillnad på den här typen av plagg för kvinnor och män.  Stickad mössa eller skärmmössa i mörkblått, stickade vantar och dito halsduk. På fötterna pjäxor av brunt skinn som även kunde användas av kvinnorna till vardags under vintern om det var mycket kallt. I dessa bars vita eller grå hemstickade raggsockor med nedvikt kant. Naturligtvis varierade klädstilen över landet beroende på var i landet man levde. I kallare trakter skyddade man sig antagligen bättre mot kylan tack vare större och längre erfarenhet. Kläderna varierade också efter klass och ekonomiska tillgångar.

Mansplagg

Männens höst- och vinterkläder skilde sig inte så mycket från sommarkläderna. Långbyxor av slätt ylletyg, typ gabardin, skjorta av rutig flanell eller vitt bomullstyg, handstickad slipover eller tröja/cardigan och en kavaj. En överrock av kraftigt ylletyg eller trenchcoat med varmt foder, hatt med brätte. Underkläder i form av långkalsonger av bomullstrikå eller ylletrikå om det var mycket kallt. Dito undertröja.

Vår- och sommarkläder

När våren kom blev det dags att vädra garderoben för att hänga undan vinterplaggen och ta fram vår- och sommarkläder. Garderobsstädningen var också förebyggande för att hindra skadedjur som mal att härja fritt och äta på kläder av framförallt ylletyg.

Kvinnoplagg

I en kvinnas vår- och sommargarderob fanns en kappa av lättare ylletyg eller en kort jacka av dito gärna i en ljus färg. Hatten var nästintill obligatorisk, sommartid kunde den vara av strå. Klänning av bomullstyg eller rayon kanske blommig eller randig och till detta skor av skinn i pumps- eller slingbackmodell. Tygskor var också populära i vitt eller blått. En liten dräkt med rak kjol och kort figursvängd jacka att bära till snyggt tillsammans med högklackade skor och hatt och handväska av till exempel kuvertmodell i svar t skinn, var en viktig del av garderoben.   Till vardags i hemmet bar husmor en bomullsrock med knäppning fram och fickor på höften, en så kallad städrock.  Vid garderobsstädningen bar hon kanske en schalett av bomullstyg vikt till en trekantig snibb och knuten om håret med knytningen mitt fram över pannan. En soldräkt av bomullstyg fanns kanske också i form av shorts och en väl täckande behå.

Mansplagg  

Maken bar till vardags långbyxor och en bomullsskjorta med slips. Över detta en hemstickad slipover och kavaj. Kostymen fanns i så gott som alla mäns garderob. En till vardags och kanske en till fint. En överrock av trenchcoattyp i ett gråbrunt melerat yllegabardintyg eller ett så kallat Gandhi-skynke, en beige poplinrock i vidare modell. Alltid hatt på huvudet, gärna av brun eller grå filt. På fötterna bruna lågskor av skinn som knöts och strumpor i diskret färg. Ett par shorts fanns med i herrgarderoben och kanske också ett par låga tygskor av gymnastiksko modell i blått eller vitt eller sandaler av brunt läder. Långbyxor vid den här tiden hade en viss vidd i benen och därför var det vid cykling nödvändigt att med hjälp av cykelspännen hålla undan vidden från att trassla in sig i kedjan. De tidigare så populära golfbyxorna fanns fortfarande med i bilden och användes till fritid. För pojkarnas del hade de som skolbyxor börjat ersättas av långbyxor mer och mer.

Äldres plagg

Äldre personer gick klädda i sin generations kläder, det vill säga de modeller och typer som var moderna när de var i sin krafts dagar. Man hade i regel inte råd till nya kläder utan slet vidare på det man hade. Morfar bar till vardags ett par mörka kostymbyxor, med hängslen säkert, för att de skulle sitta uppe. En bomullsskjorta som man hade löskragar till men han bar den utan dessa i vardagslag. Kanske hade han en ordentlig undertröja av bomullstrikå sk lahmannstrikå, i ljus eller gråblå färg och med lång ärm under skjortan vintertid och när det överhuvudtaget var kallt. Långkalsonger av samma material. Över skjortan en väst av samma tyg som byxorna och till sist kavaj när han gick ut. På huvudet en mörk hatt med brätte eller en skärmmössa.  En äldre man bar knappast lågskor vid den här tiden. Han bar snarare svarta snörkängor i ett mjukt skinn. Som accessoar hade han säkerligen sin käpp, med eller utan silverkrycka.  Som ytterplagg bar han en dubbelknäppt rock av kraftigt svart ylletyg, av i stort sett outslitligt tyg. Detta gällde för de flesta ylletyger, det var god kvalitet som höll länge, därför kunde man använda kläderna länge och även sy om dem.

gumma_nma_0028938.jpg

Mormor var klädd i klänning, enfärgad till fint och svart var alltid fungerande, eventuellt med en vit krage. Sommartid bar hon kanske en blommig klänning. Till vardags hade även mormor en städrock inomhus. Svarta skinnskor med lagom bekväm höjd på klacken, strumpor av litet kraftigare sort än den yngre generationen. Strumporna hölls uppe med hjälp av strumpeband som var fästade på den stadiga korsetten eller ett så kallat reformliv, en något mjukare variant. Mormor gick aldrig ut utan kappa och hatt. En svart handväska och en liten kasse att stoppa matvaror i fullbordade hennes garderob.  Vintertid klädde hon sig i en svart eller brun yllekappa som man bar stickade koftor under eller så undvek man att gå ut i värsta kylan. Stickade västar var värmande plagg som kunde bäras över städrocken eller klänningen.

Barnens plagg

Barn hade, som tidigare nämnts, inte särskilt många plagg att byta med. Man fick lära sig att vara aktsam om kläderna, i den mån det nu gick.

En skolflicka var klädd i kjol och blus eller klänning. Skotskrutiga tyger användes mycket. Hon hade långstrumpor i en beige färg, ribbstickade samt bruna lågskor. Kappa av kraftigt ylletyg på vintern och något lättare tyg sommartid. Kortare jacka kunde användas sommartid. Hemstickade koftor och/ eller jumprar. För den som fick finskor var svarta lackskor mycket populära. Sandaler av läder i brunt, vitt eller rött var lämpliga sommarskor. Stickade mössor, vantar och halsdukar och, ve och fasa, hemstickade yllebyxor!

pojkar_nma_0050190.jpg

Skolpojkens kläder bestod av långbyxor eller tidigare så kallade golfbyxor. Bomullsskjorta eller flanelldito och i så fall rutig, därtill en stickad slipover eller långärmad tröja. Rutiga knästrumpor och lågskor av läder. En yllejacka eller så kallad vindtygsjacka och på huvudet en toppluva av slät inte så kraftig kvalitet och med hängande tofs i färgerna rött eller mörkblått. Till fint bar pojken säkert en rosett i halsen, en så kallad fluga.

För vintersport, och även till skolan, användes en tvådelad skiddress av exempelvis mörkblått kraftigt ylletyg. Långbyxorna hade resårhälla under foten för att sitta kvar i pjäxorna. Jackan hade skärp i midjan och utanpåfickor med bälgveck.