Konstnären Emilie Demant Hatt

Emilie Demant Hatts verk ställdes ut i hennes hemland Danmark vid ett flertal tillfällen. Bland annat vid en retrospektiv samlingsutställning med verk av danska kvinnliga konstnärer 1920 på Charlottenborg i Köpenhamn. Sin första egna utställning hade hon 1934, en andra 1942. Några år senare, 1949, deltog hon åter i en samlingsutställning på Charlottenborg.

Hennes konstverk rönte uppskattning bland konstkritikerna, framför allt uppmärksammades hennes expressionistiska målningar. Men hon hade ändå, liksom många andra kvinnliga konstnärer svårt att nå fullt erkännande. Hennes motiv var inte enbart hämtade från Lappland utan även från danska stads- och industrimiljöer.

1911 gifte sig Emilie med den danske geografen Gudmund Hatt (1884 – 1960). De reste tillsammans i Lappland 1912-1916 för att bland annat samla samiska föremål till Nationalmuseet i Köpenhamn. 1929 utnämndes Gudmund Hatt till professor i kulturgeografi vid Köpenhamns universitet. Hans befattning ledde till att paret gjorde flera gemensamma studie- och forskningsresor världen över.

Åren efter andra världskriget blev kärva för paret. Gudmund Hatt blev anklagad för att ha samarbetat med den tyska ockupationsmakten (1940 – 1945) genom att ha hållit ett antal radioföreläsningar i ämnet politisk geografi,  och han greps efter befrielsen. Han släpptes dock snart men förlorade sitt professur vid Köpenhamns universitet. Man kan anta att Emilie Demant Hatts sinnestämning förmörkades av dessa händelser.