Levande kulturarv

När Nordiska museet och Skansen grundades i slutet av 1800-talet var det en reaktion på att den gamla bondekulturen höll på att försvinna. Naturligtvis försvann inte bara redskapen utan även oxen som drog plogen, hästen som spändes framför vagnen, rågen som skars med lien eller linet som bråkades i bråkan. 

Alla delar i jordbruket och trädgårdsnäringen industrialiserades. Växterna och djuren skulle anpassas till moderna metoder och mycket sållades bort.

jordbruk_n1_44632.jpg

Det som tidigare hade varit bondens största utmaning: att anpassa sin gröda till miljön såsom klimat, jordmån och andra omständigheter blev mindre viktiga. Istället anpassade man miljön, genom gödsel och kemiska medel mot ogräs, skadeinsekter och sjukdomar, till de allt effektivare grödorna.  Den professionella växtförädlingen tog också sin början vid denna tid. Ur de gamla lokalt anpassade grödorna selekterades moderna sorter fram som bättre passade in i det moderna odlingssystemet och svarade bättre på de allt högre näringsgivorna.

Den genetiska variationen som i det gamla odlingssystemet hade fungerat som buffert mot vädrets variationer, sjukdomsangrepp och andra oförutsedda händelser, värderades inte lika högt som god avkastning.  I denna process försvann många arter och äldre sorter. Den genetiska mångfalden i många ”sinnliga” värden som smak och konsistens försvann troligen samtidigt. Vi har fått en allt mindre variation både när det gäller antalet odlade arter men också den genetiska variationen inom arten. 

Museerna har genom tiderna sett som sin främsta uppgift att bevara den materiella och immateriella kulturen till eftervärlden.  Det levande kulturarvet är unikt och resultatet av mänsklighetens urval av önskade egenskaper hos växter och djur under tusentals år.  Lika väl som någon av människan skapat föremål, vittnar våra kulturarter kanske mer än något annat om människans mentala förmåga. Kulturväxterna och husdjuren har påverkat vår historia och är ett kulturarv som stäcker sig hundratals generationer tillbaka och omfattar hela mänskligheten.

Det levande kulturarvet är förutsättningen för hela vår civilisation. Genbanker och kulturhistoria är oskiljaktiga. Sedan 1980 är Nordiska museet delaktig i detta bevarandearbete. I en genbank ska växter visserligen främst  bevaras med tanke på den potentiella nyttan av gener för framtiden. Sverige har, som ytterst få länder, inskrivet i sitt strategiprogram att även involvera kulturhistorian till varje växt.