Lök i alla dess former

Lök har använts sedan årtusenden till mat, medicin och som krydda. I Egyptiska gravkamrar finns avbildningar av lök daterade till 3000 f. Kr. Även i Sverige är löken en gammal kulturväxt och omnämns i våra äldsta skrifter som exempelvis landskapslagarna. Redan tidigt skilde man på flera olika former av lök.

Romarna, som i hög grad har influerat trädgårdskulturen i Europa, hade speciella lökgårdar (cepinae) och lökträdgårdsmästare (ceparii). Genom Karl den Stores (742 – 814) imperium kan löken ha förts norröver. Han var kejsare över stora delar av Italien, Frankrike och Centraleuropa upp till Danmark och drev införandet av kristendomen. Ur inventarieförteckningar över de kejserliga trädgårdarna framgår att det odlades cepas (förmodligen gul lök)och ascalonias (lök från Askalon, schalottenlök) i både nuvarande Frankrike och Tyskland. I växtförteckningen över St. Gallens klosterplan i nuvarande Schweiz från 820 finns också dessa två lökar med. Kanske har löken slagit följe med den katolska läran upp till Norden? Det är därför inte otänkbart att det även i Julita kloster har odlats både gul lök och schalottenlök.

lok.jpg

Löksläktet Allium är mycket mångfaldigt och innehåller ett stort antal arter och undergrupper. Det finns en rad olika fornsvenska ord för lök. Flera, såsom ”cipul”, ”sep” och ”cepa” kan härledas till det latinska ordet lök, cepa.  Det som idag går under namnet Allium cepa består av många undergrupper som gul- och rödlök, silver-, syltlök,  schalotten alternativt potatislök.  Vitlök är en annan art, Allium sativum som i gamla nordiska texter ofta kallades ”kloflaukr”, just för att den består av flera lökklyftor. Mycket tyder på att just potatislöken förr var vanlig i Sverige. Löken är anspråkslös samt tålig , både i odling och lagring, vilket säkert var något som uppskattades. Potatislök benämns idag som schalottenlök.

Ett stort antal lökarter som har en lång odlingstradition i Sverige har samlats in till den Nationella genbanken och odlas även i Julitas köksträdgård.