Marianne och jag hjälps åt i hushållet

Gunnar 67 år, Stockholm

Nuförtiden ägnar Gunnar och hans hustru dagarna åt kultur och föreningsliv, åt varandra och sitt hem. Gunnar avslutar veckan med att prova ut hjälpmedel för att kunna läsa av husets vattenmätare.

Jag är synskadad. Har varit det i nästan 50 år. Det är inte särskilt märkvärdigt. Det är som det är. Den här veckan har varit fulltecknad. Det sägs att man inte har så gott om tid när man är pensionär, det verkar ligga en del i det. Veckan började med styrelsemöte två heldagar. På måndagskvällen gick vi dessutom på teater tillsammans med våra vänner.

Efter styrelsedag två hade jag kallat samman Söderkretskommittén till ett möte på kvällen. Vi ska ha medlemsmöte och har bjudit in en författare som ska tala om kristendomens införande i vårt land. Marianne, min hustru, hade varit vänlig nog att fixa paj och sallad åt oss. Själv skulle hon träffa den kulturgrupp som hon är medlem i.

I går skulle jag ha träffat en vän och repetera Taubemusik, men blev sjuk. Jag kunde inte heller delta i dagens möte med socialnämndens råd för funktionshinderfrågor. Det var ganska viktigt eftersom vi skulle få träffa det nya presidiet i socialnämnden.

Jag nämnde Marianne, vi träffades 1966. Hon gick på kontorskurs för synskadade i Växjö och jag kom dit för att gå en anpassningskurs för vuxna synskadade. Det anordnades en traditionsenlig knutsbal på skolan och vi kom att dansa med varandra ganska mycket den kvällen.

Nu lite drygt 46 år senare, efter två barn och fem barnbarn är vi båda pensionärer och bor i en liten villa i Tallkrogen. Marianne är helt blind sedan 1972 då vi fick vår dotter, men jag har fortfarande en smula synrest kvar. Vi ägnar våra dagar åt varandra, litteratur, teater och musik.

Vi hjälps åt med vårt lilla hushåll, Marianne tvättar och jag dammsuger och städar. Marianne lagar mat och jag dukar och packar diskmaskinen. Vi har ett promenadstråk runt Skogskyrkogården. Ibland, särskilt om vintern, händer det att vi går vilse men vi kommer alltid till rätta. Kyrkogården erbjuder lugn och ro och ger naturupplevelser. Fågellivet är rikt och det är förhållandevis lite biltrafik på parkvägarna.

I morgon ska jag till syncentralen och träffa en synpedagog som ska visa mig en elektronisk förstoringsapparat. Med den hoppas jag kunna läsa av vattenmätaren, fjärrvärmemätaren och andra små texter som man kan behöva läsa. Vårt liv är för övrigt fullt med hjälpmedel. Datorn jag skriver på har punktskriftskärm och syntetiskt tal som håller mig underkunnig om vad som händer.

Nu går jag och gör i ordning lunchen tillsammans med Marianne.

Teckenspråk

Lätt svenska

Talspråk

Talspråk - Lätt svenska