Marja Helander

Marja Helander (f. 1965) är en finsksamisk fotograf, videokonstnär och filmskapare med rötter i Helsingfors och Utsjoki. Hennes konst tar ofta avstamp i ämnen knutna till den finska och samiska identiteten. Marja Helander har skapat videoverket Eatnanvuloš lottit – Maan sisällä linnut – Birds in the Earth, som visas vid den nya entrén på vägen in i museet.

Tre frågor till konstnären Marja Helander 

1. Vad är idén bakom filmen? 

Idén till filmen kom 2017 när Finland firade 100 år av självständighet. För den samiska befolkningen i Finland var det dock inget jubileumsår. Tvärtom minskade de samiska rättigheterna det året. Till exempel finns det en scen i filmen från Tanaälven, i norska Finnmark och finländska Lappland, som knyter an till det fiskeavtal som slöts 2017 där regeringen och Sametinget i Finland inte var eniga. Avtalet påverkade bl a möjligheten att använda traditionella samiska fiskemetoder. En annan bidragande orsak till filmen var en ny lag som påverkade bestämmanderätten över samiska marker. I filmen finns en scen där dansarna står vid en skylt ägd av Metsähallitus, det finska skogsministeriet, som refererar till just detta.

Dessa händelser gav mig en vision om att göra en film med två unga samiska dansare i en koreografi inspirerad av solodansen ”Den döende svanen”, framför riksdagshuset i Helsingfors. Jag kände dansarna Birit och Katja Haarla sedan tidigare, de är tvillingar och kommer från området kring Tanaälven. Det var grundidén, som sedan växte till att visa deras resa från Sápmis berg i norr ner till Helsingfors i södra Finland där de stora besluten tas. Balletten utvecklades som konstform i de franska och italienska hoven på 1400-talet. Jag ville kombinera denna strikta och disciplinerade konstform med den vilda naturen.

2. Vad betyder filmen för dig?

Jag ville göra en kortfilm om mitt folk - det samiska folket, med mitt folk. Jag gillade verkligen att göra filmen, att vara i naturen med bra människor. För mig var det också viktigt att filma i Utsjoki och runt Tanaälven där både jag och dansarna har våra samiska rötter. Huvudfokuset var att berätta om motsägelsen mellan det samiska folket och den finska staten, om vem som äger och bestämmer över marken och om samernas rättigheter. Andra viktiga ämnen för mig är naturen, renskötarnas kultur och förutsättningar, och skiljelinjen mellan ungdom och vuxenhet vilket förkroppsligades i den vackra dansen.

Jag vill skapa konst som är mångtydig och vacker att titta på, även om den är politisk. På det sättet är jag nöjd med filmen. Ibland är det en tunn linje mellan konst och manifest.

Som filmskapare är det inte bara intressant att göra genomtänkta scener, utan även att våga chansa, och att på så sätt även öppna upp för nya oväntade tolkningar i det färdiga resultatet. Jag tycker att det finns något gåtfullt i den, filmen blev så mycket mer än summan av de dess olika delar. Jag är fortfarande bländad av dansarnas vackra framförande, av Birit och Katja Haarla.

Namnet “Birds in the Earth” refererar till flera samiska berättelser, och om berättelsen om kufihttar - en människoliknande varelse som bor i underjorden. Vemodet i filmen påminner mig om livets obevekliga gång och kretslopp.

3. Vad hoppas du att framtida besökare kommer att tycka om filmen?

Jag tycker att konst ska få rymma det oförklarliga och ge utrymme för fria tolkningar och associationer. Jag hoppas att betraktaren kommer att njuta av skönheten i filmen och kanske även se glimtar av det underliggande budskapet.

Jag är också väldigt glad över att man i filmen har chansen att höra traditionell samisk jojk av Wimme Saari och Elle Sofe Henriksen samt musik av RinneRadio och Tapani Rinne.

 

 

Videoverket Eatnanvuloš lottit – Maan sisällä linnut – Birds in the Earth visas på vägen in i museet.