Mitt liv som elitidrottare

Viktoria 40 år, Sundsvall

Hon vet hur det är att vinna medalj i Paralympics. Viktoria ser tillbaka på förväntningar, hårt arbete och självförtroendet i att vara riktigt bra.

Att just sportskytte skulle bli en stor del av mitt liv hade jag ingen aning om den där vårdagen när pappa släpade med mig till en prova-på-dag hos handikappidrottsföreningen i Sundsvall. Jag var superförkyld och undrade vad vi skulle göra där. Jag höll redan på med rullstolsdans, simning och ridning – och hade testat friidrott, pingis, slalom och skridskor.

Redan veckan efter var jag på plats i träningslokalen. Innan jag visste ordet av ägde jag mitt första luftgevär och var anmäld till en tävling i Strömsund. Det var här jag fick se vilka fina människor det finns inom sporten. Jag slutade femma och än idag har jag priset från den tävlingen på hedersplats i mitt prisskåp.

Det rullade på. Några år senare fick jag chansen att representera Sverige på EM och ett antal internationella tävlingar. Jag åkte till Paralympics i Atlanta 1996 för att se och lära. Åtta år senare stod jag på prispallen i Aten med brons runt min hals.

Jag hade hittat hem. I skyttet finns inga skillnader – funktionshindret märks inte eftersom alla tävlar på samma villkor. Tidigare hade jag alltid kommit sist på friidrottsbanan och i de andra idrotterna för att jag är alldeles för svag i armarna.

Det är sen kväll i Peking under Paralympics 2008 och mobiltelefonen har tystnat till slut. Sveriges medaljtorka under OS har gett vår tävlingstrupp och våra medaljer mer publicitet än vanligt. Jag går runt i mörkret bland husen och försöker summera det som hänt. Den här dagen var mitt mål att komma till final. Men när vi kom in i finalhallen gick jag för fullt – och tog brons.

2012 följer jag invigningen från sängen. Jag ser förväntningarna, spänningen och glädjen i de aktivas ögon. De har fyra år av hård träning, uppoffringar, tävlingar och träningsläger bakom sig. Men också minuterna på prispallen som uppväger allt, vänner över hela världen, spännande resor och upplevelser som ingen annan får chans att vara med om. Själv har jag tack vare min elitidrottssatsning insett att jag är riktigt duktig på en sak. Det har gett mig självförtroende och vetskap om att jag är någon.

Jag ler alltid när jag tittar upp i prisskåpet och ögonen landar på min första Paralympicsmedalj.

Teckenspråk

Lätt svenska

Talspråk

Talspråk - Lätt svenska