Rabarber och socker hänger ihop

Vid förra sekelskiftet var rabarber en vanlig och älskad växt i allas täppor. Men så hade det inte alltid varit. Rabarbern är en ung kulturväxt med endast några århundraden på nacken.

Rabarbern har sitt ursprung i Himalayas östra bergsområde. I det kinesiska riket har läke- och flikbladsrabarbern används i över fyratusen år. Rabarberroten ansågs vara den bästa av alla läkemedel och kallades ”Medicinalväxtens Konung”. Under medeltiden blev rabarberrot även i Europa ett mycket kostbart och eftertraktat läkemedel . Vid den tiden trodde man att det gick att bli kvitt det som förorsakade sjukdomen genom att rensa kroppen från onda vätskor- purgera - och rabarberroten var ett effektivt laxeringsmedel.

Att medicinalrabarbern tidigt var känd i Sverige och att den var dyr, kan man läsa i Pedersens läkebok från 1533; ”de rika kan skaffa rabarber på apoteken mot gulsot”.  I en läkebok som anses ha skrivits i Vadstena kloster står ”att läka sår, både huggsår och skottsår, skall man ta ett lod rebarbare”.

Rabarber, Julita. Foto. Peter Segemark, © Nordiska museet

Matrabarbern, Rehum rhabarbarum L., introducerades först till England på 1700-talet och spreds vidare över hela Europa. I Sverige tycks matrabarber först ha lanserats som grönsak och man använde bladen och inte stjälken, men mottagandet var av förståliga skäl svagt, ändå fanns det eldsjälar som trodde på tanken. L W Rothof skriver 1762 att bladen om våren är goda likt grönkål. Kanske var bladen läckra, men definitivt inte sunda. I England förekom under krigsåren dödsfall efter att man hade ätit för mycket rabarberblad.

Rabarberstjälken popularitet hänger ihop med sockrets historia. Kolonialiseringen innebar att Europas befolkning fick smak på en rad exotiska växter. Sockerröret (Saccharum officinarum L.) odlades i de europeiska kolonierna i Centralamerika. Krigen som fördes i Europa innebar ofta att importvägarna skars av. När 1805 Napoleon införde förbud mot införseln av engelska varor till hamnarna på Europas fastland, ledde detta till stor brist på den eftertraktade melassen. Genom förädling och odling föddes då en ny kulturväxt som kunde växa hos oss, sockerbetan. Därigenom blev sockret billigare och tillgängligare för den bredare allmänheten som nu också kunde njuta av sötsura efterrätter med rabarber. I många år har det samlats in och odlats olika rabarbersorter på Julita gård. Många av dem ingår i de femtital rabarberkloner som bevaras i den Nationella genbanken i Alnarp.