Rövat eller räddat?

Liksom människan har varje ting en historia, en biografi. I den ryms också berättelser om dess samtid.

Särskilt under 1800- och 1900-talen fördes föremål och mänskliga kvarlevor från kolonierna till västvärldens kulturhistoriska och etnografiska museer, som troféer från underkuvade länder och folk och som material för forskningen. Ibland förvärvades föremålen med olagliga eller tvivelaktiga metoder, ibland räddades de kanske undan förstörelse. Även Sápmi genomkorsades av samlare, bland annat från Nordiska museet.

Idag diskuteras museernas historia intensivt. Krav ställs på att samlingarna ska göras tillgängliga för de folkgrupper de kommer från. Ibland ställs också krav på återförande – repatriering – av föremål och på återbegravning av mänskliga kvarlevor.

rovat_el_raddat_ny_bild.jpg

Referenser

Gabriel, Mille & Dahl, Jens, red. Utimut. Past heritage – future partnerships. Discussions on repatriation in the 21st century. Köpenhamn: IWGIA/NKA 2008.

Glass, Aaron. Return to sender. On the politics of cultural property and the proper address of art. Journal of Material Culture 2004:2.

Kuoljok, Apmut Ivar, Kuoljok, John & Westman Kuhmunen, Anna. Sejtar som har förts bort och kommit hem. Jokkmokk: Ájtte 2010.

Recalling Ancestral Voices: Repatriation of Sámi cultural heritage.

Vem äger kulturarvet? Anföranden vid konferens om återföringsfrågor vid Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum 6–8 juni 2000. Jokkmokk: Ájtte 2002.

Westman, Anna & Utsi, John Erling. Gáriid áigi. Sámiid dološ gáriid ja oskku birra. // Trumtid. Om samernas trummor och religion. Jokkmokk: Ájtte 1998.

Östberg, Wilhelm, red. Vem tillhör föremålen? Konstskatter från kungariket Benin i Etnografiska museets samlingar. Stockholm: Etnografiska museet 2010.