Socker som vardagsmat

Det fanns gott om socker på 1930-talet. Av svenska sockerbetor tillverkades ökande mängder i landets fabriker. Sockret lanserades som basvara – ett modernt, funktionellt, behändigt livsmedel.

Ju mer socker vi äter desto mer näring får vi, sa budskapen. Fler arbetstillfällen, högre välstånd. Socker skulle bli vardagsmat för alla i ett modernare Sverige. Aldrig förr hade vi ätit så mycket socker, 50 kg per person och år i genomsnitt. Det mesta användes i hushållen för sylt, saft och vardagsgröten.

Moderna paket 

Svenska sockerfabriks AB satsade tidigt på kundvänliga förpackningar. Sensationella nyheter då lösvikt var det vanliga. Det fanns paket för alla behov. Bekväma, lättillgängliga. Till salu överallt, sa reklamen. Effektivt skulle sockret spridas över landet för masskonsumtion. En kavalkad av modeller gjorde entré på marknaden. Lagom till första semesterreformen kom Turistpaketet: ”den mest praktiska och näringsriktiga proviant som kan medföras å turistfärder, längre utflykter, promenader.”

Att människor fick tillräckligt med näring var en central fråga i samtiden. Kosten skulle ge kraft enligt näringsläran. Kött, fisk, vitaminrika grönsaker behövdes förstås, men de omvandlades inte lika lätt som sockret till bränsle och energi. Sockret sågs därför som en viktig kolhydrat i folkkosten. Effektiv och ekonomisk. ”Per kalori kostar det ej mera än rågmjöl och avsevärt mindre än potatis och bröd av olika slag” påpekade en statlig utredning.    

Sockernäringen fick särskilt stöd på 1930-talet. För att undvika jordbrukskris och arbetslöshet satsade statsmakterna på sockret. Betfälten sysselsatte många människor. Säsongsarbetare kom resande för gallring, rensning och skörd. Större åkrar, goda skördar, effektiv stordrift och statliga garantier gav allt större sockerproduktion. Sockerbolaget hade vind i seglen och slog försäljningsrekord under 1930-talet.

Nya tider, nya vanor

Intensiv propaganda från Sockerbolaget. Annonser, broschyrer, receptsamlingar och läroböcker lanserade sockret som näringsriktig billig vardagsmat. Den största satsningen var biofilmen Sockerskrinet, producerad av SF med populära skådespelare i huvudrollerna. Den visade en ljusare tid, ett modernare bättre Sverige där socker inte längre var en lyxvara. Det var ett basnäringsmedel som ingen längre måste spara på. Filmen turnerade runtom i landet och sågs av en halv miljon människor.

Gröt med sylt eller socker. Kaffe, vetebröd och smörgås. Det var vanlig folkkost, särskilt bland landets hemarbetande husmödrar. De åt färre lagade rätter än männen. Upp till hälften av dagens måltider var kaffemål bland arbetarklassens kvinnor. Barnen fick upp till 20 procent av sin dagliga energi från sockret enligt samtida undersökningar. Sockret var nu mättande billig snabbmat för fattigare grupper i samhället. För första gången åt arbetarklassen mer socker än förmögnare hushåll i samhället.

Kaffe med dopp

Kafferep med hembakta kakor var mönstret för folkligt umgänge. Boken Sju sorters kakor med svenska husmödrars egna favoritrecept blev en succé. Den visar tydligt att det söta fått en viktig roll i den sociala vardagen:

Har man sina kakburkar fyllda med goda småbröd är man alltid säker. Vem som än kommer och hälsar på, väntad eller oväntad, kan bjudas på kaffe med gott dopp. Och faktiskt är det så, att om man är känd för att baka goda kakor så tycker folk om att gå till en. Därför bör man alltid ha småbröd i förrådet.

– Sju sorters kakor, 1945