Sparris – den aristokratiska grönsaken

På godset Julita serverades kring förra sekelskiftet mycket sparris. Växten hade blivit enormt populär och sparrissängar anlades vid slott och gods. Det är egentligen först sedan några tiotal år som sparrisen återigen har blivit allmän och populär. Växten har emellertid en flertusenårig kulturhistoria.  Älskad grönsak av kungar och kejsare, men också som verksamt läkemedel.

Sparrisen kommer ursprungligen från områden kring Svarta havet och Medelhavet. Man tror att människan har odlat och ätit sparris i 5000 år. Antikens stora läkare Hippokrates beskriver växten som läkeväxt c. 400 f. Kr. och hundra år senare omnämner Theophrast växten som delikat grönsak. Den äldsta kända avbildningen i Europa finns på en väggmålning i Pompeji som är daterad 10 f. Kr. I svenska källor dyker växten upp under slutet av 1500-talet, men det är egentligen först under 1800-talet som sparris blir en populär grönsak, fast då förbehållen kungahusen och adeln. Idag kan vem som helst njuta av denna vårprimör.

Sparris. Foto: Else-Marie Karlsson Strese, Nordiska museet

Sparrisen (Asparagus officinalis) är diok, vilket innebär att han- och honblommorna finns på olika individer. Hanplantorna föredras, då avkastningen av skotten blir högre. Det var först när växten kom till Mellaneuropa som odlingstekniken med att odla sparrisen under jord i speciella upphöjda sängar utvecklades. Beroende på om man låter skotten driva under eller ovan jord får vi vit eller grön sparris. Förutom odlingssättet och färgen skiljer sig de olika typerna åt i smak och näringsinnehåll. Som artnamnet officinalis antyder har den även varit en viktig medicinalväxt som tillskrevs blodrenande och urindrivande verkan. På de mindre gårdarna började man också odla sparris, men man hade endast ett fåtal som bukett- eller blomstersparris.

Sparrissängar från Wäsby gård. Foto: Else-Marie Karlsson Strese

I ett brev från den 4 januari 1904 skriver ”Löjtnantens underdånigaste Tjänare ” A. F. Hellquist ett brev till Löjtnant Herr Artur Bäckström om parkanläggningsarbetet vid Wäsby.  Vid den tiden låg granngården Wäsby under Julita Gård.  ”Jag har värkeligen inte Sparatt mina krafter till arbete … Trädgården planterades 1888 myckett arbete omkring Willan Samt spadvändes alla gräsplaner äfenså planterade jag 700 Sparrisrötter på 12 Sängar som nu skördas af.

Idag odlas sparriskloner insamlad från många platser i Sverige på Julita. Dessa kloner ingår i den Nationella genbanken.