Station Normal

Caroline 21 år, Borås

Caroline försökte länge att bli normal. Men det gick inte. Diagnosen Asperger har gett henne makt över sig själv. Nu är hon stolt över den hon är.

Du måste våga ta mer plats Caroline, sa varenda en av mina lärare. De tyckte att jag skulle våga prata mer. Alla dessa olika människor som yttrade samma ord, år efter år, genom hela lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Som så många andra var de bekymrade över att jag drog mig undan från jämnåriga, över min vägran att delta i skolidrotten och allt däremellan.

Men de förstod aldrig – och jag förstod definitivt inte vad de menade med att våga prata mer. Jag vågade visst prata. Frågan var varför jag skulle göra det, när jag inte hade något att säga? Mellan raderna fanns det kanske en logik, men den gick mig helt förbi. Kanske var det mig det var fel på? Kanske var det resten av mänskligheten som led av någon slags kronisk konstighet? Jag trodde att allt skulle bli okej om jag bara kunde bli av med mitt gamla jag och bli någon annan. En normal och sansad person – men framför allt normal. Någon som alltid var på väg någonstans för att göra något viktigt. Någon som skrattade ikapp med vänners vänner en sen fredagskväll.

En sådan ville jag vara. Inte en som stod hukad i en tom skolkorridor och innerligt önskade sig själv död, eller som satte på sig tröjan bak och fram. Det kunde inte vara mer komplicerat än att ställa radion på rätt station, tänkte jag.

Finn Station Normal, det blev min plan A. Jag lyckades aldrig hitta Station Normal. Jag hamnade inom öppenpsykiatrin och senare på en ätstörningsenhet. Numera har jag – efter ett års väntetid, tre månaders utredning och över tjugo års relativt dysfunktionell livshistoria – fått diagnosen Aspergers syndrom.

Det är inget jag sörjer. Jag är förbannat stolt över mig själv i dagsläget. Däremot önskar jag, likt så många andra som blivit diagnostiserade först i vuxen ålder, att jag hade fått reda på det tidigare. En diagnos hade knappast förvandlat livet till en idyllisk Hollywoodsaga. Men om kunskap är makt så hade diagnosen gjort det möjligt för mig att bli förstådd av omgivningen och att kunna förstå mig själv. Det hade varit värt mer än vad jag kan sätta ord på. 

Teckenspråk

Lätt svenska

Talspråk

Talspråk - Lätt svenska