Upplevelser från barndomen påverkar fortfarande

Sven 67 år, Stockholm

När Sven låg på sjukhus med polio fick föräldrarna inte komma nära. Med åren förstod han att all kärlek är viktig för ett barn, också den som rymmer känslor av svek.

En snögloppig kväll vintern 1949 åkte jag ambulans till Epidemisjukhuset i Stockholm. Husläkaren hade kallats hem och hans undersökning visade att jag hade barnförlamning som man sa då.

Jag minns isoleringen från min familj det året jag låg på ”Epidemin”. Mina föräldrar fick vinka genom ett fönster i dörren, men inte besöka mig. Jag minns min lugna far som med ett skevt leende visade godispåsen han hade med sig. Och min gråtande mor med den bruna hatten med en fasanfjäder. Jag minns obehaget. Jag ville inte att hon skulle stå i fönstret och gråta.

Förlamningen i höger ben och arm avtog långsamt vartefter månaderna gick. I den stora salen låg åtta barn. Vissa kunde röra sig mer, andra mindre. En eftermiddag uppstod det krig med köttbullar som ammunition. Köttbullarna for genom luften, studsade mot väggar och tak. När någon fick träff på en motståndare visste jublet inga gränser.

Där fanns en liten flicka i respirator, maskinen pyste och stånkade. Jag låtsades läsa sagor för henne. Många gånger har jag undrat om hon överlevde, om hon kunde börja andas själv igen.

När isoleringen hävdes stormade de in, allihop. Jag var räddad. Min far imponerades av att jag kunde ta mig fram så snabbt med gåstolen, han applåderade och jublade. Min äldsta bror blev sur för att jag inte lånade ut den till honom.

Jag blev i det närmaste återställd. Först för några år sedan tappade jag styrkan i benet och började använda krycka. Men minnena finns kvar. Fyraåringens upplevelser av en otäck och farlig sjukdom. En gråtande mor i ett dörrfönster kan skapa sorg och skuld. Om hon var ledsen så var det väl jag som var orsaken till hennes sorg?

Far som ofta log och lämnade in godis och små böcker, men som inte kunde leva upp till min längtan att få komma därifrån – var han att lita på? Och varför såg jag aldrig till mina äldre bröder under hela tiden?

Med åren har jag förstått att föräldrars obrutna kärlek i svåra stunder är viktigast för ett barn. Också den kärlek som naggas i kanten av känslor av svek är oändligt viktig för möjligheterna att tillfriskna.

Teckenspråk

Lätt svenska

Talspråk

Talspråk - Lätt svenska