Har du minnen från Nordiska Kompaniets Franska damskrädderi? Den exklusiva ateljén invigdes i Stockholm 1902 och stängde 1966. Där hölls eleganta visningar i pärlgrå salonger med mjuka mattor för en utvald publik, som utgjordes av kungligheter, filmstjärnor, konstnärer och de vassaste modepennorna.
Damskrädderiet var coutureateljén där 1900-talets exklusivaste kreationer tog form: måttsytt från Chanel, Balenciaga, Givenchy och Dior, alltifrån tjugotalets charlestonklänningar och femtiotalets New Look.
Tillhör du de som hade förmånen att besöka eller arbeta vid damskrädderiet? Har du hört andra berätta om exklusiva modevisningar och oförglömliga klänningar? Finns det fortfarande kvar någon unik skapelse från skrädderiet i din garderob?
Varmt välkommen att bidra till Nordiska museets insamling med dina bilder och berättelser!
Dina minnen blir en del av historien om NK:s Franska damskrädderi som sparas för framtida generationer.
Foto: Peter Segemark, Nordiska museet
Undrar du över om ditt plagg kan vara från NK:s Franska damskrädderi? Dessa plagg försågs vanligen med en särskild etikett. Under varumärkesetiketten fanns en handskriven skräddaretikett med kundens namn, datum för leverans och en signatur av den som avsynat plagget.
Min farmor var springflicka på NK’s Franska på 30-talet, hon har berättat mycket om alla fantastiska tyger och att hon varit på många adresser och lämnat fina klänningar. Oftast blev hon hänvisad till köksingången, så var det då.
En berättelse som jag tänker på varje gång jag tappar en knappnål, är att springflickorna sopade golvet och la allt damm i en hink, en gång om året, gick flickorna upp på taket och silade dammet och återvann alla knappnålar.
Mamma berättade att alla mannekänger hade en stor väska som rymde allt de kunde tänkas behöva: handskar; mörka och ljusa, långa och korta, skor; enkla sidenpumps, ett vitt skynke för att skydda kläderna då de drogs över huvudet, smink, väskor, halsband, örhängen, diverse kedjor och skärp, extra strumpor.