Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

April, april din dumma sill!

2015-04-01 08:00

Varför luras vi egentligen på första april? Speciella dagar när man vänder upp och ned på vardagen, bryter mot normerna, är vanliga i många kulturer. Ofta infaller de om våren. Det finns en befrielse i att få lov att göra sånt som i vanliga fall är förbjudet - som att luras.

Idag är det kanske främst i media som första april traditionen förs vidare (men hör gärna av er till mig och tala om ifall jag har fel). I dagens digitala samhälle brukar skämten dessutom vara "avslöjade" och spridda i sociala medier redan ett par timmar in på förmiddagen.

I Folkminnessamlingens uppteckningar berättas att ett vanligt skämt förr var att lura någon att gå för att låna eller köpa något som inte finns (och gärna är löjeväckande). Ett exempel är en stackars piga som blev lurad att gå till handelsboden för att köpa en sängborr (och nu får ni fundera över vad det kan betyda...)

April, april din dumma sill - jag kan lura dig vart jag vill är knuten till första april som skämtdag. Det finns också en tradition om att den som blir lurad första april kan passa på att luras tillbaka den sista april. Men även den första mars får man lov att luras på vissa ställen. Mars, mars måne - jag kan lura dig till Skåne, lyder ramsan då. Mars kan i denna ramsa bytas ut mot maj och så har vi ännu en dag att skoja på.

Har du blivit lurad idag? Eller har du lurat någon? Skriv gärna ett mail och berätta om det för mig!

Bilden är tagen av Karl Heinz, Nordiska museet

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

De sista besökarna

2015-03-27 14:13
Sus Soddu tittar på bilder från NK. I år är det 100 år sedan varuhuset på Hamngatan i Stockholm öppnade. En händelse värd att uppmärksamma. Foto: Christel Kraft.Marie Ulväng fotar så kallade arbetsbilder med egen kamera, något som har blivit allt vanligare på senare år. Det innebär en skonsammare hantering av arkivmaterialet än den traditionella kopieringen. Foto: Christel Kraft.

I onsdags kom de sista besökarna till arkivet på Linnégatan.

En av dem var Marie Ulväng från ekonomisk- historiska institutionen i Uppsala. För sitt forskningsprojekt om kvinnors hemarbete 1870–1930 går hon igenom några av museets frågelistor. ”Ett kvalitativt berättande” kallar hon frågelistsvaren, som hon kombinerar med annat material, till exempel bouppteckningar.

Också för några år sedan var Marie en flitig besökare. I hennes avhandling om böndernas kläder i Härjedalen på 1800-talet (Klädekonomi och klädkultur, 2012) är frågelistor en viktig materialkategori.

Nu är arkivet stängt för besök tills det att vi öppnar igen inne i Nordiska museet 2016.

Dagsljus som belysning

2015-03-27 11:59
Dagsljus som belysning i rum med öppen härd, i rum med fotogenlampa och i rum med elektrisk armatur.

Här på museet har väderpratet så här års nästan helt övergått till att handla om hur ljust det är på morgonen på väg till jobbet och på vägen hem. Vi känner oss piggare och gladare, även fåglarna verkar uppskatta ljuset och kvittrar redan tidigt i ottan. Plötsligt en morgon behöver inte taklampan på kontoret tändas. Härligt!

För inte så länge sedan var dagsljuset den huvudsakliga belysningen för människor. Man steg upp och gick till sängs med solen. Efter mörkrets inbrott fungerade den öppna härden som både lampa, värmekälla och spis. När det inte fanns effektiva ljuskällor var det logiskt att dagtid sitta framför fönstret med de sysslor som krävde ljus. Även sedan fotogenen introducerats på 1860-talet väntade många in i det längsta med att tända. Fotogen måste köpas och den fick man därför inte slösa med.

Möbleringen påverkades förstås av ljuset. Möbler placerades gärna framför fönstren för att dagsljuset skulle kunna utnyttjas maximalt. I dag när vi kan tända och släcka våra elektriska lampor när som helst på dygnet och inte behöver sitta vid fönstret för att få ljus gör vi ofta det ändå för att det är trevligt. Dagsljus gör oss dessutom pigga, en effekt som inte går inte att få med konstgjort ljus.
Förra veckan var det Vårdagjämning. Nu på söndag, den 29 mars, börjar sommartiden. Sommartid infördes i Sverige 1980 för att solen skall kunna utnyttjas under en längre tid på dygnet, för att spara energi. Så vi utnyttjar dygnets ljusa del maximalt, precis som förr.

Har du egna erfarenheter och reflektioner som rör dagsljus som du vill dela med dig av? Skicka gärna ett mail till mig!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Könsroller i belysning

2015-03-12 14:53
Läsande man vid en golvlampa, 1940. Foto: Nordiska museet.Kvinna i fåtölj stickar, 1940. Foto: Nordiska museet.Läsande man och kvinna, troligen 1955-60. Foto: Karl-Erik Granath, Nordiska museet.

I arbetet med belysningssamlingen har jag ofta reflekterat över hur olika, och könsrollsbundet, kvinnor och män ofta framställs i bild. Detta gäller främst 1900-talets första hälft, men förekommer ännu under 1960-talet, både i privatbilder och i bilder arrangerade av professionella fotografer

Det människor ”gör” i ljuset från lampan på fotografierna tycks alltså vara kulturellt godkända sysselsättningar för kvinnor respektive män. Kanske skulle det se naturligt ut, och förmodligen uppfattade samtiden det så. Det var förstås viktigt att aldrig vara sysslolös.

När barn i åldrarna 9-13 år beskrev sina hem i ord, text och bild i ett stort arkivmaterial från 1942, visar många av bilderna hur papporna läser tidningen medan mammorna oftast syr eller lagar mat. Ännu i början av 1960-talet placerades männen gärna under lampan med en tidning eller en bok, medan kvinnorna försågs med handarbeten. Nyheter, politik och intellektualism tillhörde uppenbarligen mannens sfär.

På en bild jag hittat där båda läser, bläddrar den sittande kvinnan i ett glossigt magasin, medan mannen har förmåga att stående i lampans sken tillgodogöra sig en bok.

Kvinnans plats var länge i hemmet. 1960 fanns fler än 1 miljon hemarbetande kvinnor med huvudansvaret för hushållsarbete och barn. I dag när de flesta kvinnor studerar och förvärvsarbetar har kanske bilden av kvinnliga respektive manliga sysslor förändrats?

Hur lamporna använts och av vem berättar mycket om oss själva och det samhälle vi lever i. Det är därför Nordiska museet inte kan nöja sig med att förvärva bara själva föremålen. Det är kontexten kring lamporna, och bilderna på dem och deras brukare i sina miljöer, som berättar om människors liv.

Tror du att min spaning om könsrollerna under lampan stämmer? Är det någon skillnad på vad män och kvinnor använder punktbelysning till i dag? Skicka gärna in en bild och din fundering till mig!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Katten som lyckobringare

2015-03-11 08:00
KattGunnarLundh

"Hunden tjänar herren, katten frun."

Katter har länge associerats med kvinnor och kvinnliga sfärer. Ibland kan det tolkas som något neagtivt. I folkloren framställs katten inte sällan som opålitlig, ofta i kontrast till den trofaste hunden. Att spotta tre gånger när en svart katt går över vägen som skydd mot otur, finns det fortfarande människor som gör. Det beror på att katten ansågs ha med djävulen och de trollkunniga som tjänade honom att göra.

Men det här inlägget är egentligen inte tänkt att handla om det, utan den andra sidan av kattloren: katten kunde också ses som en lyckobringare och en symbol för hemtrevnad. När man flyttade till ett nytt ställe, skulle katten släppas in först för att försäkra sig om att livet i det nya huset skulle bli lyckligt. Om katten misskötes och behandlades illa förde det otur med sig. Kanske kan man se detta som en motvikt till den neagtiva kvinnobild som anas i andra föreställningar om katten. Den lyckosamma katten förknippad med hemmets sfär, som var kvinnornas arbetsplats.

Särskilt vita och sköldpaddsfärgade katter var tursamma. Mötte man en sådan katt när man var på väg ut för att göra något viktigt var det ett lyckosamt varsel.

Den här charmiga uppteckningen kommer från Erik Lehman år 1937: "Det ansågs särdeles fint och hemtrevligt att när man passerade förbi en stuga, fick se katten sittandes utanför, sysselsatt med att slicka/"tvätta"/ sig med tassen över öronen som han brukar, när han ätiti sig mätt. Detta var ett bevis på trivsel, och ansågs av de förbifarande vara mycket rart. Sådant tittade man efter och talade om."

Sista raden är lite lustig. Man kan ju undra om folk verkligen tyckte att en katt som tvättar sig var något att tala om?

En sak som var viktig, om man får tro uppteckningarna, var att aldrig ge bort en katt utan ta en slant i betalning - då gav man bort lyckan som katten fört med sig samtigt som katten.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to