Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Fem frågor om arkivflytten

2015-03-09 08:00

Fem frågor till projektledaren för Nordiska museets arkivs flytt till museibyggnaden.

Vem är du?

–Jag heter Karin Neander och är ganska nybliven arkivarie. Men innan jag kom hit jobbade jag i över tjugo år på RAÄ som arkeolog. Där hade jag ofta rollen som projektledare.

Vad är roligast i arbetet med Flyttprojektet?

–Många saker är roliga men fram för allt att hela tiden hantera och lära sig nya saker.

Vilken är den största utmaningen?

–Förutsättningarna. Det är kort om tid och många oordnade arkiv.

Varför blev du arkivarie?

–Jag behövde byta bana och arkivarieyrket ligger nära arkeologin. Jag tycker helt enkelt om gamla grejer, det är den sortens material jag vill arbeta med. Nordiska museets arkiv har det roligaste material jag kan tänka mig.

Har du något favoritmaterial i arkivsamlingarna?

–Det skulle jag säkert ha om jag hade tid att titta i det (skratt). Men det finns ett arkiv som jag absolut kommer att återvända som besökare för att titta på: Firma möbelkultur. En firma som arbetade med att inreda hela miljöer på 1930-40-talet. Vi hittade det i en låda där allt låg huller om buller...fotografier och vackra akvareller.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Arkivet flyttar till museibyggnaden

2015-03-03 17:11
Foto: Emma Fredriksson, Nordiska museet.Foto: Emma Fredriksson, Nordiska museet.Foto: Emma Fredriksson, Nordiska museet.

På Nordiska museets arkiv råder just nu febril verksamhet, trots att det är stängt för besökare. Under våren och hösten flyttas nämligen allt material och alla arbetsplatser till Nordiska museets huvudbyggnad på Djurgården.

Där kommer arkivet att, efter årsskiftet 2015/16, ta emot i en gemensam expedition med våra kollegor på biblioteket. Detta kommer att underlätta arbetet för forskare och förhoppningsvis blir det ännu fler som hittar till arkivet. Dessutom tycker vi att det skall bli roligt att arkiv, bibliotek och utställningar åter finns samlade under samma tak!

Förutsättningarna i de nya lokalerna är annorlunda än i de gamla. Det betyder att vi måste tänka annorlunda och (ibland) organisera materialet på nya sätt. En del material behöver till exempel läggas i nya kartonger och en del sorteras om efter storlek.

Några positiv bieffekter av att materialet nu får en grundlig genomgång är att vi upptäcker glömda skatter, hittar material i behov av vård och får en ännu bättre överblick av våra samlingar.

I den här bloggen kommer du att kunna följa arbetet med flytten, se exempel på delar av det fantastiska materialet i arkivet och få en inblick i hur arbetet ser ut bakom kulisserna på ett kulturhistoriskt arkiv.

Har du ett pågående forskningsprojekt och behöver tillgång till arkivets material så tar vi, fram till den 31:e mars, emot förbokade besök på onsdagar i mån av tid och plats. Maila till arkivet@nordiskamuseet.se för bokning av besök. 

 

Efter detta datum är arkivet helt stängt och öppnar igen efter årsskiftet 2015/16. Läs mer om arkivflytten här.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Nya sticklingar och en albinopelargon

2015-02-27 14:20
PelargonsticklingarAlbinopelargon

Varje år vid den här tiden har vi ”sticklingsvecka” i trädgården på Julita gård. Det innebär att vi tar sticklingar av våra över hundra olika sorters pelargoner, samt av en del begonior.

Pelargonerna och begoniorna visas sommartid i det ljusa rummet i växthusbyggnaden som vi ofta kallar orangeriet. Under vintern har de stått svalt och ljust och nu klipps de ner. Grenarna delas i mindre bitar och sticks i sandblandad jord där de så småningom utvecklar rötter och blir nya plantor. Detta är en typ av vegetativ förökning och de nya plantorna blir genetiskt identiska med sina så kallade moderplantor. Pelargoner är lättförökade. Det är förstås en del av förklaringen till att så många äldre sorter finns kvar och odlas hemma i köksfönstren. Det är lätt att dela med sig av en pelargon till sina vänner och släktingar, och så lever den vidare, inte sällan med en historia om sitt ursprung.

I år övertar vi en pelargonsamling från Uppsala Botaniska trädgård. Det är just gamla sorter som människor odlat och vårdat och delat med sig av. Dessa pelargoner saknar sitt ursprungliga namn, det de en gång fick när de förädlades fram. De samlades in under 1990-talet då den kulturhistoriska kunskapen om den här typen av växter fortfarande var begränsad. Vi kommer också från och med i år ta hand om pelargoner som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, som genom det så kallade Krukväxtuppropet ägnat sig åt insamling av kulturhistoriskt intressanta krukväxter. I sommar kommer det blomma i orangeriet. För en annan anledning till att så många äldre sorters pelargoner finns kvar är förstås att de är blomvilliga, färgstarka växter som många människor älskar!

Bilder

1. Vi sticker våra sticklingar i brätten egentligen utformade för granplantor. De är stabila, djupa och varje ”cell” är lagom smal och rymmer lagom mycket jord.

2. En äldre pelargon som saknar sitt ursprungliga sortnamn.

3. Pelargonen 'Freak of Nature' förädlad år 1880. Denna sort har variegerade, krusade blad i grönt och vitt. Ibland kommer en helvit gren. Den duger inte att ta sticklingar av då den saknar klorofyll och inte kan klara sig på egen hand.

Om du vill läsa mer om pelargoner och deras kulturhistoria så rekommenderar jag boken Pelargoner – kulturarv i kruka av Karin Martinsson, utgiven år 2000 på Prisma.

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Den smakfulla färgen orange

2015-02-27 12:04

Den här bilden känns väldigt hemtam för mig. Jag är uppväxt på 1970-talet och kan inte låta bli att registrera att det fanns exakt likadana tekoppar och precis likadant tyg som på överkastet, fast som gardiner, i mitt föräldrahem. 

Lägg märke till att det inte finns någon fjärrkontroll till tv:n, på den här tiden var man tvungen att gå fram till tv:n och trycka in en knapp för att byta kanal.

Och byta kanal kunde man göra, för i december 1969 fick vi en andra kanal. Kanske bilden är tagen den 1 april, då färg-tv började sändas i hela landet? Tänk vad inredningar kan väcka minnen och berätta om en tid!

Orange!

På bordet i bakgrunden står en lampa med orange skärm, och  orange var en riktig modefärg under 1970-talet. Varken tidigare eller senare (möjligen med undantag av 1800-talets första år) har färgen varit så het. Hemmet kunde få en modern touch av kuddar, prydnadssaker, heltäckningsmattor, tapeter och lampor i denna senare så tveksamt uppskattade färg.

I Nordiska museets bildsamlingar har vi många exempel på inredningar med lampor i orange. I föremålssamlingen finns nästan ingenting. Om vi vill visa våra barn och ungdomar – eller människor om 100 år – hur coolt och smakfullt vi bodde under 1970-talet måste det kanske bli utan orangefärgade lampskärmar .

Om du har en orange lampa från 1970-talet – älska den - eller erbjud den till Nordiska museets belysningssamling!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Vitpepparkorn mot kräksjuka

2015-02-26 15:56
Vitpepparkorn

Vid den här tiden på året härjar som bekant magsjuka och vinterkräksjuka som värst ute på arbetsplatser och förskolor.

Idag fick jag en fråga, som jag brukar få minst en gång varje vinter, om vitpepparkorn mot magsjuka. Att svälja några vitpepparkorn i förebyggande syfte, för att slippa drabbas av magsjuka och fram för allt av den fruktade vinterkräksjukan är en populär huskur. Den verkar (av förklarliga skäl) vara särkskilt vanlig bland personal på förskolor och hos småbarnsföräldrar.

Tanken bygger på den gamla principen om att ont skall med ont fördrivas. Förr betraktade man sjukdomar som ett sorts levande väsen, som kunde drivas ut ur kroppen. Detta skedde bäst med starka smaker och illaluktande medel. Brännvin användes till exempel ofta i den folkliga läkekonsten. Peppar användes också (ibland i kombination med brännvin). Peppar ansågs i bondesamhällets folkmedicin kunna bota diarré och till med kolera.

Dagens tankar kring vitpepparkornens effekt verkar vara att styrkan i pepparkornen skall ta död på virus och bakterier, på liknande sätt som man tänker sig att alkohol gör det (för även olika former av alkohol används fortfarande som botemedel mot magsjukor).

Sjukvården håller sig ganska kallsinnig till dessa kurer och menar att de inte har någon bevisad effekt. Men, som ofta när det gäller den här typen av frågor, menar många att huskuren i alla fall hjälpt dem. Och kanske är den mätbara effekten inte det viktaste för oss när vi tillgriper huskurer utan känslan av att kunna göra något aktivt för att avvärja en obehaglig situation.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to