Adventskalender

2016-12-01 08:17

”Julklappar!” ”Umgås med familjen!”
”Granen” ”Träffa släkten” ”Julgodis” ”Göra det vi alltid har gjort” ”Väntan på julafton…”

Det är adventstid och många skolklasser bokar visning på Nordiska museet om julens traditioner. Eleverna trängs framför julmontrarna i utställningen Traditioner. Ivrigt räcker de upp händerna och vill svara på min fråga ”Vad är jul för dig?”.

Julklappar kommer nästan alltid först. Umgås med familjen blir ofta svaret efter. Eller julgranen. Sen fylls det på med allt möjligt juligt. Traditioner som med största sannolikhet har en central roll i elevernas eget julfirande eller förhållningssätt till julen. Då och då säger någon, ibland plikttroget, ibland uppriktigt, att det faktiskt inte handlar om att få saker utan att minnas Jesu födelse. De elever som firar jul delar ofta frikostigt med sig av sina traditioner medan de andra eleverna lyssnar noga. Att det handlar om något betydelsefullt går ingen förbi. De äldre eleverna tar ibland själva upp högtidernas negativa sidor som att alla inte har en särskilt kul jul. Slutligen brukar någon elev påpeka att väntan inför julen är lika viktig som själva julafton. Att få längta efter något som ska komma.

Men den där väntan på något efterlängtat kan ju bli så lång..! Det vet vi alla. Eleverna vittnar om att dagarna till julafton segar sig fram, åtminstone om man är barn. Jag berättar för dem att de är inte ensamma om att vänta och längta. I slutet av 1800-talet bodde det en liten pojke vid namn Gerhard i Tyskland. Han längtade också till julen. För att underlätta Gerhards väntan bakade hans kreativa och pedagogiska mamma 24 kakor som hon la ut på en bit färgglad kartong. Varje dag fram till jul fick Gerhard äta en av kakorna. När han blev vuxen kom han ihåg sin mammas fiffiga kak-kalender och gjorde om den till en tryckt papperskalender med två ark och luckor att öppna. En lucka att öppna varje dag, precis som med kakorna, fram till jul. Gerhards kalender blev så klart väldigt populär, en succé som även nådde Sverige. 1934 ritades den första svenska adventskalendern av Aina ”MasOlle” Stenberg och såldes av Sveriges Flickors Scoutförbund. Barnens adventskalender heter den och säljs fortfarande, nu i nytryck, av scouterna.

Än idag fyller adventskalendrarna sin funktion att mildra väntan på julen. Kalendrarnas innehåll har förändrats och de tecknade bilderna är ofta utbytta mot saker. Bakom de 24 luckorna finns det allt från choklad, böcker, presenter, smink, leksaker till lotter. Och vem vet? Kanske är det kak-kalendern som sprids i affärer, på nätet och i hemmen nästa år. Den långa väntan från den 1 december till jul är ju den samma. Oavsett om man är barn i 1800-talets Tyskland eller i 2000-talets Sverige.