Arkivbloggen

I Arkivbloggen går det att läsa om om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Äntligen dags!

2016-10-07 13:18
 Dalarna 2013. Foto: Peter SegemarkUr L. Lloyd ”Anteckningar ur ett tjuguårigt vistande i Skandinavien”, 1855Södermanland 1910. Fotograf okändÅngermanland 1928. Foto: Petrus Hedström

Andra måndagen i oktober, som i år infaller den 10 oktober, är en dag med stor betydelse för många i vårt land. Förberedelserna har pågått en tid, utrustningen har setts över, matsäcken kanske planerats, förmodligen har man lagt ut frestande äpplen eller andra godsaker på väl valda platser i naturen, bössan är naturligtvis inskjuten för att vara tillförlitlig på den stora dagen. Ingenting får fallera för det här är en av årets viktigaste händelser för en stor del av Sveriges ca 300 000 jägare. Just det, det är älgjakten som börjar. Förvisso har den redan börjat i den nordliga halvan av det avlånga landet, den så kallade Norrlandsjakten har redan varit igång en månad, men för de flesta är det nu det gäller.

Jakt och fångst är ett ämnesområde som under lång tid intresserat tjänstemän på Nordiska museet. Man har dokumenterat jakten genom frågelistor, deltagande observation och insamling av fotografi. 1938 spelades filmen ”Älgjakt på Sollerön” in. Filmen finns idag utlagd på Youtube. Ett tips för den som inte haft tid att skjuta in bössan får vi i ett flertal frågelistsvar från sagesmän på olika platser; så här säger exempelvis Karl Jansson (f. 1857) i Nässjö 1941 ”Far hade för sig, att om man stoppa in ormar i bössan å sköt mä, så skulle det vara bra, för att geväret skulle få bra död.”

Ursprungligen var jakten helt enkelt ett sätt att överleva, ett sätt att få mat på bordet. Under lång tid har man även jagat för att bedriva naturbruk och viltvård. Mer och mer har den dock utvecklats till att för de flesta vara rekreation, ett sätt att komma ut i naturen och umgås med likasinnade. Vissa framhåller även viltet som ett ekologiskt alternativ till kött från tamdjur. Tillväxten bland jägare har varit stor, inte minst har fler kvinnor och ungdomar tagit jägarexamen de senaste 5-10 åren.

Älgen har alltid varit ett eftertraktat jaktbyte. Fångstmetoderna har däremot varierat. Under medeltiden användes fångstgropar, inte mindre än 27 000 sådana fanns då registrerade. Man har även jagat älg med jaktspjut (så kallat giller), snaror, älgstupor och vid hetsjakt på skidor. Idag är jakt på älg endast tillåten med kulvapen, ammunition klass 1.

En sista, viktig detalj att tänka på innan man ska ge sig av tidigt på morgonen den allra första jaktdagen är många av sagesmännen eniga om. Så här berättar Karl Karlsson Mård (f. 1878) i Indals-Lidens socken i Medelpad ”Då dom gick ut ur stugan där dom bodde, då dom skulle börja jakten, skulle dom gå baklänges med geväret mellan benen.”

God jakt! (och kom ihåg att inte säga ”tack” för då är jaktlyckan förstörd)

Gamla trädgårdar

2016-09-30 13:28
Trinkesta prästgård, Blacksta socken, Södermanland, Strängnäs stift. Uppmätning av B. Kuntze, Nordiska museet 1927.Trinkesta prästgård, Blacksta socken, Södermanland, Strängnäs stift. Foto: Nils Åzelius, Nordiska museet 1927

Det finns ett ökat intresse för att återskapa gamla trädgårdar, som det i dag kanske bara finns enstaka spår efter. Särskilt när det gäller slott och herrgårdar och andra större anläggningar kan det äldre kartmaterialet ge värdefulla upplysningar. 

I det topografiska materialet i arkivet, med fotografier, ritningar, skisser och beskrivningar, går det att göra fynd. Prästgårdsundersökningen är ett bra exempel.  År 1917 gjorde Nordiska museet en enkätinventering av landets alla prästgårdar. Enkäten var föranledd av att prästerna inte längre skulle ha jordbruk som en del av sin försörjning, en förändring som förväntades påverka boställenas byggnadsbestånd. Prästgårdsundersökningen har fyllts på med senare material.

KW Gullers 100 år

2016-09-16 14:10
Lastbilschaufför, Stockholm 1946. Foto: KW GullersKW Gullers under ett industrifotograferingsuppdrag, 1953Gibraltar, 1952. Foto: KW GullersBredgränd, Gamla Stan, Stockholm 1946. Foto: KW GullersLM Ericssons kobratelefoner, 1965. Foto: KW GullersSKF kullager, 1959. Foto: KW GullersKarelsk kvinna. Foto: KW GullersSt Michael's Cathedral, Coventry, England 1942. Foto: KW GullersKW Gullers tillsammans med Stieg Trenter, ca 1950

”Rekordfotografen” KW Gullers (1916–1998) hade en osviklig förmåga att finnas på plats där saker hände, och det var ingen slump att han blev förebild till huvudkaraktären Harry Friberg i vännen Stieg Trenters deckarromaner. Hårt arbete och skyhöga ambitioner gjorde att han på kort tid från starten 1938 lyckades bygga upp Studio Gullers till ett framgångsrikt företag och lägga grunden till en lång karriär. På den svenska fotohimlen blev Gullers snabbt en fixstjärna och även internationellt rönte hans bilder uppmärksamhet. Till exempel valdes porträttet av den åldriga karelska kvinnan som vaggar ett spädbarn ut för att ingå i utställningen ”The Family of Man” som kom att visas över hela världen.

Förutom otaliga reportage för tidningar som Picture Post, Se och Vi gjorde Gullers ett ständigt växande antal fotoböcker i samarbete med författare som Erik Asklund och Alice Lyttkens. När så den klassiska bildjournalistikens guldålder kom till ända framåt 1950-talets slut såg han sig tvungen att bredda verksamheten. Därmed hamnade ett större fokus på uppdrag för de stora namnen inom näringslivet. ”Okritiska hyllningar”, menade företrädarna för en yngre, radikal generation, som kritiserade Gullers för att på löpande band producera opersonliga beställningsarbeten. För en nutida betraktare är helhetsbilden mer sammansatt. Medan en fotograf som Jean Hermansson beskrev och tolkade verkstadsgolvets realiteter är det intressant att som kontrast betrakta Gullers framtidsoptimistiska skildringar av svensk industri i klara färger.

KW Gullers var engagerad i att förbättra arbetsvillkoren för fotografkåren, och kollegor som Kerstin Bernhard har vittnat om hur han som ordförande för Svenska Fotografers Förbund på 1950-talet bidrog till att stärka de kvinnliga fotografernas ställning.

Som tidsdokument – men också genom de lika tidlösa som uppenbara estetiska kvaliteterna – fortsätter KW Gullers bilder att fascinera. Som kulturhistorisk samling är de omistliga. År 1990 förvärvade Nordiska museet Studio Gullers arkiv, som omfattar runt en halv miljon bilder och som på ett unikt sätt skildrar 1900-talets genomgripande förändringar i Sverige. För att markera Gullers hundraårsjubileum år 2016 kommer museets förlag att innan årsskiftet ge ut en ny bok i serien ”Nordiska museets fotografiska samlingar” med ett urval av KW:s bästa bilder. Redan nu finns fotografierna från en av de mest kända Gullersböckerna, Stockholm bakom fasaden (1949) publicerade i samlad form på DigitaltMuseum.

http://digitaltmuseum.se/021096294956

Nya öppettider i Nordiska museets arkivexpedition

2016-08-15 16:16
Sida ur teckningsbok från 1743 (Sara Worsters arkiv, Nordiska museet)

Onsdag den 17 augusti öppnar arkivet igen efter sommaruppehållet. Arkivet har nu funnits i museibyggnaden i tio månader men ännu återstår en hel del arbete. Cirka 5 500 hyllmeter arkiv har flyttats och nya placeringar och ny information ska registreras.

Fram till 30 september kommer vi att ha öppet onsdagar 10–18 (framtagning av arkivmaterial till kl 16:30) och torsdagar 10–16 (framtagning av arkivmaterial till kl 15:00). Ingen framtagning av arkivmaterial under lunchen kl 12–12:30.

För mer information om arkivet, bildbeställningar och kontaktuppgifter se Nordiska museets hemsida.

Välkomna!

Citronsorbet på 100 citroner

2016-08-04 15:54
Citrusfrukter. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet

Sugen på något läskande så här års? Eller ett värmande långkok?

”Tag 100 a 50 citroner, mindre kan man intet koka” – så inleder Christina Margareta Stiernklo sitt recept på citronsorbet 1726. I arkivets receptböcker från 1700-talet förekommer en avsevärd mängd recept på citron: citronkaka, citrontårta, citronskorpor, citronbröd, citronsoppa, citronsskalssorbet, citronsaft, citronmos, citrongelé, o.s.v. I sjukdomstider rekommenderar Marie Antoinette Ingelotz en ”mycket stark kopp kaffe utan grädda hvaruti kramas saften af en citron som drickes så varm man kan så snart man kiänner första brytningen av af frossan”. 

Det är fascinerande att tänka sig mängden citroner som användes här uppe i kalla Sverige under 1700-talet trots den merkantilistiska politiken. Självklart kunde man odla exotiska frukter i orangerier, men importen stod för en betydande del. 1727 importerades över 145 000 citroner till Stockholm. Det var samma år som man förbjöd import av all utländsk frukt – med undantag av just citrusfrukter!

Citrusfrukterna skeppades från medelhavsländerna och förvarades i stora kistor fyllda med sand eller salt. Väl i hamn såldes frukterna vidare av fruktmånglerskor, som hade speciella rättigheter att återförsälja frukt.

Mängden citroner i recepten vittnar om samhällselitens överflöd, då priset för en citron kunde motsvara dagslönen för en manlig arbetare. För den som tycker att Stiernklous recept fortfarande kan tyckas något dyrt och omständligt, kan kanske Svanbecks apelsin- eller citronglass vara ett alternativ.

Sidor

Subscribe to