Arkivbloggen

I Arkivbloggen går det att läsa om om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

En poet bland fotografer

2016-07-18 15:20

En poet bland fotografer har han kallats, Berndt Klyvare, filmare och dokumentärfotograf med en särskild känsla i sina bilder.

Ett tidningsuppslag med en av hans bilder har jag sparat hemma för att rama in, långt innan jag började arbeta med fotografi. Det är något med svärtan, men också hur han fångar upp detaljer i bakgrunden i en bild, skuggor och ljus, en rörelse, något som fångar fantasin – skapar ögonblicket. Pojken som rusar mot havet, skuggspelet på fasaden, en övergiven vagn.

Redan 1999 köpte Nordiska museet hans fotografiska arkiv. Berndt Klyvare var då verksam, framför allt som filmfotograf, men även som fotograf. Stillbilderna, som kommer att göra honom till en av våra stora samhällsdokumentära skildrare, tar han framför allt mellan åren 1954-63.  Det är reportage på Irland, i Stockholmsmiljöer och på arbetare på Kopparbergs bergslag. Fotografier som inspirerat och präglat framtida svenska fotografers arbete och resulterat i flera böcker. Han porträtterar också konstnärer och författare, som Per Wästberg och Stig Lindberg.

Åren 1963-87 övergår han till att arbeta enbart med filmproduktion och både regisserar och står bakom filmkameran. Förutom en rad dokumentärfilmer gör han flera barnproduktioner. Det är Berndt Klyvare som står för fotot i den klassiska TV-serien Tårtan. När han återgår till att arbeta med fotografi parallellt med film gör han skildringen Stadsbo, till boken med samma namn 1989.

Berndt Klyvare var bosatt på Svartsö och från 1990 och en bit in på 00-talet arbetar han med ett projekt där han dokumenterar livet på ön i svartvitt fotografi. Svartsjödokumentationen skänktes i sin helhet 2006 till museet och finns nu, liksom tidigare reportage, förstoringar, negativ och diabilder i Nordiska museets arkiv.

Arkivet har nyligen gåtts igenom av en arkivpraktikant, Johanna Skoglund. Hon har flyttat diabilder från fotofickor i äldre, skadliga plaster, till förvaring i syrafri kartong och fört in kompletterande delar av fotografens anteckningar i arkivets förteckningsdatabas. Ett åttiotal av bilderna i arkivet finns digitaliserade och kan ses på Digitalt museum

När jag än en gång tittar på den träffsäkra formuleringen om Klyvare, som en poet bland fotografer, som Claes Gabrielsson, tidigare medarbetare på SVT, beskrivit i sin blogg, så slår det mig, att det kanske inte enbart är det lyriska bildspråket han syftar på? I Klyvares bibliografi finns även ett par diktböcker bland annat Öppen bok från 1954 med egna dikter.

Bernt Klyvare föddes 1929 och gick ur tiden 2008. Hans dotter, Miriam Klyvare, är även hon fotograf.

Digitalt museum: http://digitaltmuseum.se/search?type_filter=Photograph&query=berndt%20kl...

Berndt Klyvare i Fotografregistret (Sverige): http://kulturnav.org/53069724-88d5-4463-88df-d1b708d0ad5c

Bloggar och artiklar

http://www.dn.se/arkiv/stockholm/klyvare-prisad-miljoskildrare/
https://claesgabrielson.wordpress.com/?s=klyvare
http://mickebergphoto3.blogspot.se/search?q=Klyvare

Böcker i urval

Klyvare, Berndt, Öppen bok: dikter, Bonnier, Stockholm, 1954
Klyvare, Berndt, Bergslagsjobb: en berättelse i bilder om människor i arbete : [Stora kopparbergs bergslags AB], Stockholm, 1963
Klyvare, Berndt & Holm, Lennart, Stadsbygd, [utg.], Stockholm, 1959
Holm, Lennart & Klyvare, Berndt, Stadsbo: texter och bilder om staden under trettio år, Raster, Stockholm, 1989
Klyvare, Berndt & Widman, Dag, En bok om Stig Lindberg, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1962

Filmer i urval

Samtal i Alger (1968)
En gasfilm (1970)
I havsbandet (1986).

Hoffman, Ulrika

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 545 36

ulrika.hoffman@nordiskamuseet.se

Ett fönster mot sommaren

2016-06-30 10:56
Foto: Pål-Nils Nilsson, Nordiska museets arkiv

Det finns en bild som alltid påverkar mig lika starkt, hur många gånger jag än betraktar den. Ibland framkallar den ett ljuvt minne av en sommar som flytt, en annan gång ett löfte om något underbart som komma skall.

Bilden togs en sommardag i Lerberget, strax söder om Höganäs i Skåne. Genom ett öppet fönster, där någon arrangerat ett stilleben med snäcka och kikare, förevigades utsikten över Öresund. De tunna vita gardinerna vajar försiktigt i brisen, solens strålar silas ned genom spridda moln och reflekteras i den blanka vattenytan. Sol och skugga, ljus och mörker kontrasteras mot varandra och skapar ett djup i bilden, en nästan magisk stillhet.

Fotografen hette Pål-Nils Nilsson och bilden kommer ur Svenska Turistföreningens stora arkiv i Nordiska museet. Pål-Nils Nilsson var flitigt anlitad av STF från 1955 och trettio år framåt. Nästan alla hans naturbilder har samma närvarande och lite poetiska ton. Den konstnärliga ådran fanns i släkten; modern var textilkonstnären Barbro Nilsson, fadern skulptören Robert Nilsson och mormor den kända trädgårdsarkitekten Emma Lundberg. Familjen hade sitt sommarhus, och föräldrarna sina ateljéer, i Lerberget. Kanske är det från familjens bostad bilden är tagen.

Pål-Nils Nilsson föddes 1929 och gick ur tiden 2002. Han var fotograf, filmare, fotolärare och från 1986 professor på Fotohögskolan i Göteborg. Han var också en av initiativtagarna till Tio Fotografer 1958.

Läs mer:
Pål-Nils Nilsson, Landskap (i serien Vi fotograferar), Stockholm 1956
Viggo Sten Møller, En bok om Barbro Nilsson, med bilder av Pål-Nils Nilsson, Stockholm 1977
Per Lindström, Svart på vitt om Tio Fotografer, Lund 2008
Jan Brunius, ”Om textilkonstnärinnan Barbro Nilsson och hennes son Pål-Nils, fotografen” i Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik G Lundberg och Bengt G Söderberg, Stockholm 2009

På webben:
http://kmb.raa.se/cocoon/bild/public_search.html
http://sis.modernamuseet.se/en/view/objects/asimages/artist$00408469?t:state:flow=d2487590-6dab-466e-9d02-f65d703e007e
http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=p%C3%A5l-nils+nilsson&filter=itemType%3Dfoto

"Nu är jag ond på dig!"

2016-06-17 15:32

Några kärleksbrev i Nordiska museets arkiv.

För inte så länge sedan tog Nordiska museets arkiv mot en brevsamling från beredskapstidens Sverige. Breven är skrivna mitt under brinnande världskrig och adressaten är en ung värnpliktig infanterifurir, krigsplacerad någonstans i Sverige. Under krigstid och mobilisering använder man fältpostnummer, vilket man kan se på kuverten. Av innehållet förstås man att furir Johansson var placerad i Västsverige, kanske i Bohuslän och Göteborgsområdet och att han inte var 20 år fyllda. 

Alla de 50 breven är skrivna av unga kvinnor någon är 18 år, den äldsta var i 22-årsåldern. Man förstår av innehållet att furiren hade ett antal amorösa relationer med kvinnorna – samtidigt. I ett brev anar man att kvinnan av en slump fått reda på att Johansson i Vänersborg träffat en annan kvinna, samtidigt som han hade bestämt träff med brevskriverskan i en annan stad. Hon skriver till Johansson:

"Hej! Tack för brevet jag fick. Du ber om förlåtelse men det är knappt jag kan det för så fräck som du var. Nu vet jag hurudan du är. Du skulle åka hem hörde jag det får allt vara och stanna här. Nu är jag ej mer lycklig sen du bar dig åt så fult.
Men jag får väl förlåta dig för denna gång. Men hoppas du aldrig gör om det. Jag blev ej sjuk som du trodde. Du får komma till mig när vi glömt det. Hej hej med dig. Skriv snart. I."

Hon är förstås sårad och förargad, det är lätt att förstå. Men ilskan till trots, tvärvänder flickan mitt i brevet och förlåter sin älskade! I ett annat brev står ’Nu är jag ond på dig!’, men också i det brevet blir Johansson förlåten.
Uppenbarligen uttrycker soldaten själv ibland misstankar om att någon av hans många kvinnor visar intresse för andra män. En flicka svarar så här på ett av hans brev:

"De säger att du blir glad när du får mina brev. Du skrev att du får reda på om jag är ute eller ej. Vem kan det vara? Det får du allt skriva. Har någon sagt att jag varit ute så ljuger den som har sagt det. Jag är inte alls arg på dig, bara jag får reda på vem det är som du har förbindelser med i Trollhättan."

I breven figurerar åtminstone 9 olika brevskriverskor, alla verkar vara förälskade. Vi vet tyvärr ingenting om furir Johanssons brev. Johansson själv avled kring 2014 och breven kom till oss genom dottern till en av hans vänner. Hon tyckte att breven borde tas tillvara istället för att slängas, och kontaktade Nordiska museets arkiv.

Många av brevskriverskorna är av allt att döma anställda i den västsvenska industrin, någon i en lampfabrik, en annan på ett pappersbruk. Stilen är enkel och ganska rak, och mycket starka. Ingen av brevskriverskorna känner varandra. Men de har ett gemensamt: förälskelsen i en 18-årig furir i den svenska armén år 1944!

I breven sägs ingenting om krigsläget, om matransonering, om umbäranden. Istället får vi en doft av sviken kärlek, häftig förälskelse, hopp och förtvivlan, skrivet med blyerts i korta men kärnfulla brev. Kriget är överraskande frånvarande. Trots att många brev skrivits i juni 1944, sägs ingenting om exempelvis invasionen i Normandie den 6 juni, bombningarna av tyska städer, ingenting om Sovjetunionens offensiv i öst vid samma tid eller ransoneringarna i vårt eget neutrala land. Kanske var själva krigets inte så närvarande i vardagen, som vi idag föreställer oss?

Och det är just vardagslivet som vi får en blixtbelysning av, så som det tedde sig för unga kvinnor som innan de gick och la sig på kvällen, skrev till sin gemensamma kärlek, någonstans i Sverige. Nu finns breven i våra samlingar och blir ett fascinerande dokument från en komplicerad och dramatisk tid i Europa 1944.

Engman, Jonas

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Kerstin Bernhards bilder snart aktuella i ny utställning och bok

2016-06-09 15:18

Kerstin Bernhard (1914–2004) donerade på 1990-talet sitt arkiv till Nordiska museet efter att ha avslutat en över 50 år lång karriär som fotograf. Hon är kanske mest känd som pionjär inom svensk matfotografi, och hennes bilder av bröd har med rätta blivit klassiker. Men även som porträtt- och modefotograf var Bernhard framstående och hon hade en sällsynt känsla för ljus och komposition. Som en av relativt få yrkesverksamma kvinnliga svenska fotografer med högre profil gav hon tillsammans med t ex Anna Riwkin och Karin Olofsdotter inspiration åt en yngre generation.

I november 2016 sätter Nordiska museet nytt ljus på Kerstin Bernhard, dels genom en separatutställning och dels genom den andra utgåvan i bokserien ”Nordiska museets fotografiska samlingar”. I det förberedande arbetet har arkivet en nyckelroll, och många timmar har lagts på att gå igenom arkivmaterial för att kunna tillföra något nytt i förhållande till den retrospektiva utställning som visades på museet 1997. Den nya utställningen kommer att fokusera på porträtt och mode och innehålla flera sällan eller aldrig visade bilder. Boken kommer att ge en bredare översikt av Bernhards utveckling. Här ges en liten inblick i den tidskrävande men mycket stimulerande bildurvalsprocessen.

Romantiskt landskapsmåleri

2016-05-27 16:01
Laforsen i norra Hälsingland. Foto: Nordiska museet.Åreskutan. Foto: Nordiska museet.Foto: Nordiska museet.Halle- och Hunneberg 26 juni 1832 (i trakten av Flo kyrka). Beskuren. Foto: Nordiska museet.Herrgårdsanläggning, okänd plats, detalj. Foto: Nordiska museet.Herrgårdsanläggning, okänd plats, detalj (samma som föregående). Foto: Nordiska museet.

Några portföljer (mappar) med bland annat laveringar, kritteckningar och akvareller i olika format har sett dagens ljus.

Samlingen innehåller material efter Evald G. och Carl Johan Leijonmarck (Leyonmarck), men också namnen John Ad. och F. Leijonmarck och J.F. Juhlin dyker upp. (Den adliga släkten Leijonmarck kom hit från Finland på 1500-talet.) Det mesta är osignerat och odaterat, men de dateringar som finns är från 1820- och 1830-talen, vilket pekar på att Evald och Carl kan ha varit bröder. Samlingen, som kom till museet 1951 från Ellen Thollander, som bodde på Karlavägen i Stockholm, innehåller också en skissbok av Aurore Leijonmarck, född Östberg. Till skissboken hör några övningsböcker i teckning, utgivna på F. Paternos ”Zeichnenschulen Verlag” i Wien. I museets arkiv finns dessutom en resedagbok från 1872 av Jenny Leijonmarck. En docka i museets föremålssamlingar har också den tillhört Jenny, och kom till museet genom hennes mor, Ellen Thollander. Jenny var född 1858 och gifte sig 1886 med Axel Ferdinand Thollander, jurist och Justitieombudsman på 1890-talet. Då förstår vi varför kvarlåtenskap efter Leijonmarcks hamnade hos Ellen Thollander.

Vad vi ser är studier och skisser av bland annat träd och hus, men framför allt är det landskapsbilder, och det är landskapen i akvarell som särskilt fångar ögat. Akvarellerna tillhör tidens nationella, romantiska landskapskonst. Evald och Carl J. var inte oväntat resenärer, och motiven är från fjällvärlden till de södra delarna av landet – och från kontinenten. De inhemska bilderna har de för tiden så typiska motiven. Det är pittoreskt och vackert belägna slott och herrgårdar, gruvor och vattenfall och märkvärdiga naturformationer, gärna med några människor i arbete eller som betraktare i bildens utkant.

Akvarellerna leder tankarna till en annan av tidens resenärer, Jonas Carl Linnerhielm. Han utgav sina tre illustrerade reseskildringar (Brev under resor i Sverige) åren före och efter sekelskiftet 1800. Det var Linnerhielm som gick i bräschen för den nya pittoreska naturuppfattningen och han hade tagit intryck av sina vänner, konstnärerna Elias och Johan Fredrik Martin.

I museets föremålssamlingar finns ett antal inramade målningar av Evald och Carl Johan Leijonmarck.

Sidor

Subscribe to