Arkivbloggen

I Arkivbloggen går det att läsa om om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Mat, växtfärgning och hostmedicin: receptböcker i samlingarna

2015-05-25 08:00

En av mina egna favoritsamlingar i Nordiska museets arkiv är receptböckerna från olika århundranden. Inte sällan har de ärvts i flera generationer och innehåller inte bara matrecept utan även instruktioner för växtfärgning och huskurer för att bota allt från hosta till kreaturssjukdomar.

De speglar ett annat sorts liv, långt från det liv som de flesta lever i Sverige idag. Där finns en annan sorts recept än i vår tids tryckta, standardiserade kokböcker. Rätterna, beskrivningarna och måtten skiljer sig från det vi är vana vid att se. När man bläddrar i dem kommer dåtidens vardagsliv nära. Och det mest fascinerande är inte det som faktiskt står på sidorna utan insikten om allt det som inte står, all den tysta kunskap som göms mellan raderna.

Matrecept blandas med recept på mediciner som tillverkades hemma om någon i hushållet eller djuren blev sjuka (om medicinerna var verksamma eller ej är förstås en annan fråga). Den läkarvård som är så självklar för oss, fanns inte då. Beredskap för att själv klara av olika situationer, stor som små, var en nödvändighet. Bra karl reder sig själv, som ordspråket säger. Kanske finns en del av förklaringen till dagens stora intresse för självhushållning och mathantverk i en längtan efter detta. Känslan av att vara oberoende och styrkan i att kunna klara sig själv.

Men det är lätt att romantisera det förflutna. Lätt att inte tänka på de gånger då inga rester fanns att ta tillvara och barnen fick gå hungriga, när inget annat fanns att göra än att hålla den döende i handen och hur oron för att skörden skullle slå fel måste gnagt när vädret var dåligt.

Foto: Tora Wall, Nordiska museet

Wall, Tora

Arkivarie (tjänstledig)

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Brev till ditt barnbarnsbarn

2015-05-18 14:22
Foto: Tora Wall, Nordiska museet

Vem har inte fantiserat om hur världen kommer att se ut i framtiden? Och kanske undrat vad de som lever då kommer att tänka om det förflutna?

Det händer ibland att man vid rivningar eller ombyggnationer av äldre byggnader hittar gömda hälsningar från dåtidens människor. Och det har blivit populärt att gömma tidskapslar av olika slag till framtidens människor, med hälsningar från vår egen tid. Kapslarna fylls med alla möjliga saker som är tänkta att förundra och förbluffa människor om hundra eller tvåhundra år.

På så sätt och vis kan man säga att hela Nordiska museet är som en hälsning till framtiden. Kanske är det allra tydligast i arkivet, där till exempel frågelistsvar, dagböcker och dokumantationer samlas för att bevara minnet av ett nu som snart är då. 

I arbetet på ett kulturhistoriskt arkiv finns tanken på det förflutna och framtiden ständigt närvarande, tätt sammanflätade med varandra och med nuet. Det märks i många av de insamlingar som museet gjort genom åren. Breven på temat "Skriv ett brev till ditt barnbarnsbarn", ett skrivarupprop inom projektet "Framtidstro" vid milliennieskiftet, är ett bra exempel. Uppropet var framför allt riktat mot skolor men även en del äldre personer svarade. Totalt kom det in 1382 brev, ett fantastiskt fint material som speglar nutidens vardag och fantasier om framtiden.

Vem kommer att läsa breven? Vad kommer de att tycka om oss?

Wall, Tora

Arkivarie (tjänstledig)

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Suffragettkamp med nål och tråd

2015-05-11 08:00

I Handarbetets vänners arkiv finns många skatter, bland annat dessa skisser på standar som användes i den internationella suffragettkampen för kvinnors rösträtt.

Våren 1874 startade Föreningen Handarbetets Vänner (HV), som skulle verka för att bevara kunskaper om textilt hantverk och förnyelse av svensk textilkonst. HV har sedan dess haft stor betydelse för utveckling av och utbildning i textilt konsthantverk i Sverige.

Christel Kraft, arkivarie på Nordiska museets arkiv berättar att Licium, som senare kom att ingå i HV, fick i uppdrag att skapa det standar, som används än idag, från den internationella suffragettrörelsen. Konstnären bakom skisserna på bilden heter Eivor Hedvall (senare gift Fischer). Flera av HV:s och Liciums medlemmar var engagerade i kvinnorättsrörelsen. Initiativtagaren till HV, Sophie Adlersparre, grundande även Fredrika Bremer-förbundet och tidningen Hertha.

Skisserna är en fascinernade del av en historisk kamp. Utan den skulle vårt samhälle sett helt annorlunda ut idag. Tankarna går osökt till det nutida fenomenet med gerillaslöjd, där textilt konsthantverk åter används för att uttrycka åsikter och kräva en ny samhällsordning.

Foto: Christel Kraft

Wall, Tora

Arkivarie (tjänstledig)

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Brita Hultmans vackra och roliga collagealbum

2015-05-05 15:29

Vackra färger och myllrande mönster möter betraktaren i Brita Hultmans collagealbum.

Helena Lundin arbetar som arkivarie i flyttprojektet och tipsar om detta fina material, där Brita Hultman har skapat rum i perspektiv. Det får mig att tänka på Josabeth Sjöbergs målningar från mitten av 1800-talet och ser ut som små platta dockskåpsrum, säger Helena. Brita verkar ha använt material som funnits till hands, som till exempel gamla tapeter, spetsar och folie.

Foto: Helena Lundin

Wall, Tora

Arkivarie (tjänstledig)

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Spännande arkivfynd

2015-04-27 13:22
Jorddragning i Arnäs socken i Ångermanland 1933. Foto: Nordiska museet.

Bland diverse lösa och osorterade papper låg ett mycket intressant handskrivet brev till Nordiska museet från år 2001. En kvinna född 1924 berättar om en händelse som hon var med om i sin ungdom på en mindre ort i Ångermanland.

Här följer ett utdrag:

”1940 eller 1941 blev det bestämt att alla flickor i tonåren skulle beredskapsarbeta eller lära sig något till exempel sköta ladugårdsarbete. Det ordnades läger, men jag som hade släktingar som var bönder blev omhändertagen av dem och fick trots ofärdstider uppleva en av mina lyckligaste somrar.”

På gården bodde en ung familj med en två månaders pojke, Mårten, som inte följde den normala kroppsutvecklingen. Mamman var varmt religiös och medlem i Pingstförsamlingen.

”Nu skulle man ta reda på om det var ’ris’ /engelska sjukan/, han smorde in babyn i en blandning av sirap och vetemjöl, som fick vara över natten. Dagen efter hade blandningen bakat hop sig, såg ut som riskorn. Alltså, ungen hade ris! Så tog man kontakt med en äldre kvinna, som tydligen var officiant.

En kväll lades Mårten i ett lakan och så marscherade vi iväg: mamman med Mårten, min tant Hanna + en liten pojke 6–7 år, moderlös och som hade en fattig tillvaro /…/ Den lilla pojken hade en hudsjukdom och man bestämde att han också skulle jorddras. För säkerhets skull. Vi följde en upptrampad stig till en björk som hade en rot som växte så att blev en rundgång vid foten. Där möttes vi av den gamla kvinnan i vitt nystruket förkläde och ett huckle om huvudet långt framdraget … Så la’ hon sej på knä tog emot babyn och skickade paketet under roten till mamman som gav pojken till kvinnan som fortsatte att skicka babypaketet runt roten.

Hur många gånger man gjorde detta minns jag inte, liksom om det var motsols eller medsols. Den andra lilla pojken med hudbesvären kröp själv under kvinnans kontroll. Sedan skulle man betala till jorden genom att sticka silvermynt i kanten på gropen. Om man inte hade silvermynt kunde man ta knappnålar. Huvudsaken var att det var ljus metall. Av oss fick jorden silvermynt.

Nästa dag var det fest för lilla Mårten som skulle välsignas och tas emot i församlingen.”

”Nu berättar jag för Er eftersom jag sett en anteckning på Nordiska Museet att jorddragning förekom fram till 1912.”

Sidor

Subscribe to