Att ”dra” stugan till Jul

2016-12-09 10:27
Bonadsmålning från Halland, ca sekelskiftet 1700-1800. Bonadsmålning från Halland, ca sekelskiftet 1700-1800.

”Bondstugorna hava merendels på främsta väggen en målad tapet, som här kallas bonad, på vilken de tre vise män avskildras, som rida till Jungfru Maria och Josef att offra.”

Citatet ovan är en notering av Carl von Linné den 5 maj 1749 på resa mellan Uppsala och Skåne. Med tanke på datumet handlar det inte om en iakttagelse utan snarare om en minnesbild från hans hembygd i Stenbrohult i Allbo härad i södra Småland. Bonaderna sattes nästan uteslutande upp till julen.

Ordet bonad går tillbaka på fornsvenskans bonaXer, isländskans búnaXer av búna som betyder bereda eller göra i ordning. Idag kanske vi främst förknippar ordet med de textilier för vägg som blev populära omkring sekelskiftet och som hade broderade visdomsord eller kanske med de tryckta pappersbonaderna som från 1930-talet kunde köpas i handeln till jul-, påsk- och midsommar. För att särskilja de olika kategorierna åt använder man idag begreppet bonadsmålningar när man talar om det äldre materialet i bondesamhället.

De sydsvenska bonadsmålningarnas utbredning sammanfaller med det sydgötiska huset i landskapen Halland, Blekinge, nordöstra Skåne och södra Småland. De sydgötiska husen består av en ryggåsstuga som flankeras av härbärgen på båda kortsidorna. Det dagliga livet till vardags och till fest ägde rum i ryggåsstugan, det var där man lagade mat, åt, sov, arbetade och umgicks. Här hängdes eller ”pinnades” bonadsmålningarna upp till jul och andra högtider, för att skilja vardag från fest.

Ursprungligen målades motiven på linneväv i tuskaft eller kypert. Det är inte heller ovanligt att se att man återbrukade äldre vävda textilier, så kallade ”drättadukar” till att måla på. Det var beställaren som tillhandahöll textilen. Bonadsmålaren började med att stryka en blandning av krita och zinkvitt på väven, därefter drogs motivets konturer upp med blystycke, för att sedan målas. Färgerna var både hemmatillverkade och köpta. En bit in på 1800-talet kom de flesta bonadsmålningarna att målas på papper.

Motiven var framförallt hämtade från Gamla och Nya Testamentet, det vill säga de var bibliska. Men det fanns även profana inslag. Bondasmålningarnas format var i de sydgötiska husen triangulära för kortsidans vägg bakom högsätesbordet och rektangulära för långsidornas väggpartier.

Målarna som identifierats är med stor majoritet män, dock finns några undantag: Bengta Persdotter och Anna Strömblad, Sunnerbo härad, Småland. Det intressanta är att det finns uppteckningar som berättar att det var kvinnor som målat bonaderna de sålde. Från Västbo härad i Småland berättas år 1774 att bonaderna ”…förfärdigas av kringresande kvinnfolk från andra orter…”. I en uppteckning från Vrå i Sunnerbo står det: ”Ofta fick gubben ge sig ut att sälja det som gumman målat…”. Ingen av dessa kvinnor har identifierats. Forskning vad gäller bonadsmålningarnas tillblivelse kvarstår alltså!

Bonadsmålning av Sven Persson (1776-1841), Höks härad, Knäred, Halland, målad på linne med inslag av blå ränder i opphämta, motiv från Matteus 9 kap, vers 2 Konungarnas tillbedjan eller De tre vise männen. Förvärvad till museet 1964.

För vidare läsning: Nils-Arvid Bringéus, Sydsvenska bonadsmålningar, Lund 1982

Se fler bonadsmålningar på www.digitaltmuseum.se