Belysningsbloggen

Hösten 2016 öppnar en stor utställning om ljus och belysning. Intendent Maria Maxén bloggar om utställningens framväxt, från idé till vernissage.

Tack för oss!

2016-12-31 12:22
Leif, Emma och jag med digitala ljus, barnens hjälpmedel i "Ljusresan" i utställningen Nordiskt ljus.Gott Nytt År! Foto: Mats Landin, Nordiska museet.

Så har vi nått vägs ände. Efter nästan två år och 65 inlägg avslutas nu belysningsbloggen samtidigt som år 2016 går till historien.

Belysningsbloggen började den 6 februari 2015 med anledning av Nordiska museets satsning på insamling av belysningsföremål, främst elektrisk belysning från 1930-talet och framåt. Insamlingen ledde ganska snart till ett önskemål om en utställning om belysning, och i början av 2016 bytte bloggen fokus från insamling till utställning.

Mitt mål har varit att beskriva hur det går till att samla in föremål, planera och bygga en utställning på ett stort museum, med alla stora och små frågor, möjligheter och problem vi som arbetar med utställningar ställs inför. Jag har försökt berätta om vad alla olika funktioner på ett museum gör och hur vi samarbetar med varandra. Min målgrupp, de jag tänkt lite extra på när jag skrivit, har varit universitetsstuderande i museiämnen som funderar på att arbeta på ett museum och vill veta litet mer om hur det är. Mitt rapporterande från utställningsarbetet, om olika typer av möten och vad som beslutas på dem, om utställningstexter med mera, har haft som mål att berätta om det arbete som ligger före vernissagen.

Blandningen av kulturhistoria och praktisk utställningsplanering/-bygge har ändå varit i förhoppningen om att bloggen också skulle vara intressant för alla kulturhistoriskt intresserade och vara inkluderande för så många som möjligt! 

Arbetet med belysningen fortsätter. Armaturer vi samlat in ska förvärvas formellt till föremålssamlingen, katalogiseras, registreras, märkas, fotograferas och läggas ut på den offentliga databasen Digitalt Museum, https://digitaltmuseum.se/, där alla, oavsett var man bor, kan ta del av informationen om föremålen. I mitten av januari skall jag skriva en artikel om insamlingen av belysningsföremålen i Nordiska museets och Skansens årsbok Fataburen.

Vi samlar också fortfarande in information om hur belysning används i hem i Sverige, vilka lampor som används till vad i vilka rum. Ett stort värde sätter vi på svaren som kommer in på Belysningsfrågelistan, om du har tid, besvara gärna den! Vi läser alla svar och de sparas i Nordiska museets arkiv så att framtiden kan läsa hur vi använder belysning i nutiden. Frågelistan, NM 245 Belysning, presenterades i blogginlägget "Hur tänker du kring ljus och belysning", http://www.nordiskamuseet.se/blogg/belysningsbloggen/hur-tanker-du-kring... men finns även att hitta här: http://www.nordiskamuseet.se/samlingar/insamling/fragelistor/skriv-sjalv...

Tack för att du läst det som jag och kollegorna Emma och Leif skrivit på belysningsbloggen!

Gott Slut och Gott Nytt År!

Maxén, Maria

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Fyrverkeri!

2016-12-31 12:04
Nyårsfyverkerier. Foto: Mark Markefeldt, Nordiska museet.

I dag är det nyårsafton och på många håll i landet kommer den mörka decemberhimlen att lysas upp av fyrverkerier för att fira det nya året. Även om fyrverkerier inte är belysning är det i högsta grad ljus!

Traditionen med fyrverkerier kommer från Kina där fyrverkerier troligen användes redan under 600- och 700-talen. Fyrverkeripjäserna spreds senare till västra Asien och vidare till Europa.

Ordet fyrverkeri har inte bara kopplats till festliga eller ceremoniella sammanhang. Att kasta fyrverk var en militärisk handling som betydde att kasta föremål som innehöll brännbara ämnen. Under medeltiden skilde man mellan krigsfyrverkeri och lustfyrverkeri.

Idag förknippar vi fyrverkerier med alla regnbågens färger, men från början var det vitt och gult som dominerade. Vetenskapliga framsteg ledde till att nya metallsalter togs fram vilket gav fyrverkerierna olika färger. 

I media rapporteras varje år runt nyår om skador kopplade till just fyrverkerier. Det kan vara människor som far illa, djur som tar skada av de höga smällarna eller de farliga ämnen som fyrverkerierna innehåller och sprider. Flera företag har slutat att sälja fyrverkerier av dessa anledningar. 

Under de senaste åren har det istället blivit vanligare med eldlyktor, även de med ursprung från Kina. Dessa rispapperslyktor är öppen eld och varje lykta en eldfara. Det är därför viktigt att de blåser iväg över öppet vatten och inte driver in över land. Det är också viktigt att undvika papperslyktor med ståltråd. Ståltråd från lyktor som landar i naturen kan skada och till och med döda vilda djur och tama djurbesättningar. Djur kan fastna i ståltråden och lyktor som landar på åkrar kan hackas upp av skördemaskiner och hamna i djurfoder. http://www.norrteljetidning.se/stockholm/norrtalje-kommun/kor-skadas-av-...

Oavsett hur ni firar nyår hoppas jag att det sker på ett trevligt och säkert sätt!

Detta blir mitt sista inlägg för Belysningsbloggen. Det har varit jätteroligt att berätta om föremålen i utställningen och arbetet ”bakom kulisserna”. Nu önskar jag er alla ett gott nytt år!

Nelsson, Emma

Projektanställd vid utställningen Nordiskt ljus

Fastighet

En robot besöker Nordiskt ljus

2016-12-27 19:49
Jag, Truls från Blue Ocean Robotics och Karl-Erik från Myndigheten för delaktighetRecensionen i UEF nr. 6/2016 som gjorde oss oerhört glada (och litet malliga)."Pia Cederholm ser en utställning som gör allt rätt."

God fortsättning på julen!

Jultiden har gjort att aktiviteten på bloggen gått ned en aning, men i utställningen händer spännande saker även under den andra halvan av december.

Ett intressant projekt i utställningen Nordiskt ljus så här i slutet av året är att en robot, en ”tillgänglighetsdator” testats på museet. Nordiska museet är deltagare i ett projekt i samarbete med Myndigheten för delaktighet, en pilotstudie med test av en tillgänglighets-robot i syfte att öppna upp museibesöket för de som inte kan eller har svårt att ta sig till museet, funktionshindrade, men också skolor, äldreboenden och alla andra ute i landet.

Idén är att man skall kunna boka upp sig på roboten ungefär som på en tvättid, välja en utställning och besöka den med hjälp av roboten. Projektet är förankrat på Social- och Kulturdepartementet och första ”piloten” var klar före jul.

Roboten fungerar som Skype på en vagn som går att fjärrstyra, förenklat uttryckt. Mellan besöken i utställningen står den i en dockningsstation där den laddas.

Roboten gjorde tre besök i utställningen Nordiskt ljus före jul. Den har gått ensam och tittat som en "ströbesökare", har deltagit i en bokad visning med egen guide och har gått med på en allmänvisning som en av besökarna. Vid alla tillfällena fördes anteckningar för att vi ska lära oss vad som eventuellt kan behöva förbättras för att roboten skall fungera optimalt på museet. Alla besöken är nu avklarade, den sista visningen utfördes den 21 december.

Jag visade Nordiskt ljus för roboten, som styrdes av en grupp testpersoner i annan lokal här i Stockholm, och det var väldigt trevligt. Det var lätt att få kontakt med personerna på skärmen - åtminstone med de som satt närmast sin dators mikrofon som jag kunde höra bra. Som guide kändes det som att de personer jag såg på skärmen verkligen fanns på plats i utställningen. De såg samma sak som jag och ställde frågor på samma sätt som besökare som är fysiskt närvarande.

Robotvisningar skiljer sig från andra visningar, från guidens perspektiv, genom att roboten, mitt under berättandet om något, kan vandra i väg för att titta närmare på detta, vilket gör att guiden under en del av visningen står/går bredvid roboten som en vän, eller till och med står bakom den och pratar. Besökare i utställningen var inte rädda för roboten utan tog gärna kontakt. En kvinna i en SFI-grupp berättade, med hjälp av sin svenska lärare, för personen på robotens bildskärm att människor i Syrien i dag bara har tillgång till elektricitet en timme om dagen.

Vi lärde oss mycket av visningen. Själva körandet genom utställningen för att titta på det jag berättade om tog mycket tid i anspråk, och det är möjligen effektivare om guiden fysiskt styr roboten själv. Eftersom körandet tog tid blev en del av min guidning färdbeskrivning. Jag började ibland också berätta vidare utan att roboten hunnit fram. En annan sak vi lärde oss var att det är bra om den fjärrstyrande gruppen alla sitter nära sin dator, så att jag som guide lättare kan höra deras kommentarer och frågor. Nu satt de runt ett avlångt bord vilket gjorde att avståndet mellan de som satt längst bort och mikrofonen blev för långt för att jag skulle kunna höra alla bra. 

Jag hoppas att tillgänglighetsroboten blir ett permanent inslag på museet. Den är en fantastisk möjlighet för alla som vill i Sverige och världen att besöka museet och ta del av våra utställningar, utan att behöva resa till Stockholm. 

Någon dag efter att jag börjat min julledighet fick jag e-post från en kollega på museet med en gratulation och en länk till en recension av Nordiskt ljus på viktiga UtställningsEstetiskt Forum. Den blev årets julklapp för mig och alla kollegor som arbetat med utställningen Nordiskt ljus. Jag är mycket tacksam och glad. Se recensionen här: http://ueforum.se/16/166/166rec1.html

Maxén, Maria

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Ljuset från LUMA

2016-12-15 17:11
Tillverkning av glödlampor hos LUMA 1938.Reklamaffisch med lumafabrikens lampprovningsrum högst upp. Rummet lyste över Södermalm i Stockholm nattetid och var bra reklam för företaget.Ljusslinga, julgransbelysning, från 1975 i Nordiska museets samlingar.Foto: Nordiska museet, Ulf Berger.

Från början var glödlampan exklusiv och inget som alla hade tillgång till. Idag är det den, fylld med ny teknik, en given ljuskälla i de flesta svenska hem.

Enligt en undersökning som Energimyndigheten gjorde 2009 fanns det i genomsnitt 42 ljuskällor i varje svenskt hem, 25 av dessa var glödlampor och de allra flesta matta, relativt ljussvaga lampor i 40 eller 60 watt.

Ett företag som varit en stor producent av glödlampor i Sverige är Luma (numera Aura Light). Luma grundades redan 1930 som en reaktion mot glödlampskartellen Phoebus som bestod av flera stora belysningsföretag.

Efterfrågan på glödlamporna var större än väntat och redan den första säsongen fördubblades produktionen. Efter fem år stod Luma för en tredjedel av den totala produktionen av glödlampor i Sverige.
Under andra världskriget var Luma, till följd av en handelsblockad, det enda företaget i Sverige som levererade glödlampor. Under 1970-talet var Luma dessutom det enda företaget i hela Skandinavien som tillverkade lysrör. 1977 flyttar produktionen från Hammarby sjöstad till Karlskrona och Kalmar. 

Den 18:e mars 2009 utfärdade EU-kommissionen en förordning som innebar att den klassiska glödlampan började fasas ut. Av den energi glödlampan använde bestod bara fem procent av ljus, resten blev värme, så den slösade med energi. Idag består glödlampor av mer energisnål och miljövänlig halogen eller LED.

I Nordiska museets samlingar finns olika föremål från Luma, bland annat en ljusslinga från 1975.

Tack snälla Mikaela för att du kontaktade Nordiska museet och delade med dig av information och bilder från Luma! Mikaela tipsade också om den här fantastiska tecknade reklamfilmen för Luma från 1950 som finns tillgänglig hos Filmarkivet.
Spana in den här!

http://www.filmarkivet.se/movies/luma-natt-dag/

Nelsson, Emma

Projektanställd vid utställningen Nordiskt ljus

Fastighet

Stormöte med summering

2016-12-15 15:27
Till vänster Emma (sakkunnig) och Susanna (projektledare). Snett mitt emot sitter Amanda (producent) och till vänster om henne Thomas (föremålsassistent) och Leif (sakkunnig).t

I dag var det dags för stormöte för alla oss som arbetat med Nordiskt ljus för att vi skulle få dela med oss av erfarenheter och reflektioner från projektet. 

Alla var där.

Runt bordet fanns projektledare, vi sakkunniga, producent, konservatorer, föremålsassistenter, snickare, tekniker, värdar, pedagoger, digital navigatör, kommunikatörer, marknadsförare, programansvariga... 

Susanna, som är projektledare, ville att var och en av oss skulle lista en sak vi tycker varit bra med projektet och en sak som vi kunde ha gjort bättre.

I ett så stort projekt som Nordiskt ljus, med flera olika utställningar, ett rum med norrsken, ljusbord med färgspel för barn, ett digitalt barnspår, programverksamhet och föredragsserie där många funktioner i museet jobbar parallellt i full fart finns önskemål från alla att veta vad alla andra gör, för att hålla fokus och göra hela projektet till en enhet som inte spretar.

Flera hade önskemålet att få komma in så tidigt i processen som möjligt och att under arbetets gång få maximalt med information om vad som händer för att själva kunna göra sitt jobb på allra bästa sätt. Samtidigt finns inte tid för alla att sitta ner samtidigt och låta alla rapportera vad som är på gång. Någon föreslog ett veckobrev där projektledningen varje vecka kan uppdatera alla projektdeltagare om riktningar och beslut som för projektet framåt, och det är ett bra förslag. Stormöten med jämna, inte alltför täta, mellanrum där alla involverade får samma information är det beprövade arbetssättet. Ett nyhetsbrev skulle kunna komplettera stormötena, särskilt i stora projekt där det är bråttom.

I övrigt var de flesta rörande överens om att vi gjort något stort och fantastiskt på mycket kort tid och att stämningen i projektet varit väldigt god, att vi kunnat skoja med varandra och skratta trots att vi varit väldigt stressade nästan hela tiden.

En djupare utvärdering av projektet håller just nu på att utarbetas av en konsult som intervjuat flera av oss. Det skall bli intressant att läsa vad han kommer fram till. Jag hoppas att jag hinner rapportera om det innan belysningsbloggen upphör vid årsskiftet!

Maxén, Maria

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to