Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under de omfattande hagmarksrestaureringarna och arbetet på de små åkertegarna.

Ny restaurering

2016-12-22 14:39

Nu har både hösten och förvintern passerat sedan senaste inlägget. Men arbetet i hagmarkerna går väl sin gilla gång. Men en stor händelse är att vi nystartat ytterligare en restaurering av hagmarker i Hästhagen som ligger alldeles invid väg 214 i nära anslutning till stora entrén till Julita Gård.


Den nyaste hagmarksrestaureringen är alltså väl synlig från väg 214. Processen började med att vi i samråd med Länsstyrelsen i Sörmland lägger upp en skötselplan för området. I skötselplanen står översiktligt vad som är värdefullt att bevara. Man tittar mycket på vad området har/kommer att få för flora i form av gräs och örter mm. Man tittar också på vilka trädarter som skall gynnas som till exempel gamla ekar. Vidare tittar man på mellanskiktet av träd och buskar som man bör ha kvar eller gynna de kommande åren. Vid skötselplanens upprättande tar man en större hänsyn till att till exempel död ved skall finnas kvar än vad man nog i hagmarkerna gjorde i början av 1900-talet. Vidare väger man i bedömningen idag även in kulturhistoriska värden såsom torpruiner mm.


Efter denna översiktliga genomgång av området vidtog en stämpling eller utmärkning av exakt vilka träd som skulle vara kvar samt utmärkning av exakt vilka buskar och småträd som skulle vara kvar. Därefter underröjdes området från mindre värdefulla buskar och småträd för att underlätta för avverkningsmaskinen. Avverkningsmaskinen upparbetade träden så stammarna blev till virkeshögar och grenar och toppar blev till högar av GROT (Grenar och Toppar). Efter det att skotaren forslat ut virke och GROT till vägkant vidtog en av oss utförd handplockning av det ris maskinerna inte kunde ta om hand. Dessa högar av ris skall senare även de forslas ut med någon form av maskin.


Efter det eller rättare sagt under tiden som området handplockades på ris började uppsättningen av stängsel. Vi sätter naturligtvis upp stolpar av kluven Ek för att efterlikna hur staketet såg ut i början av 1900-talet. Det är viktigt att området börjar betas så fort som möjligt efter avvekningen av träden. Så nu står staketet klart och redo för betande djur våren 2017.

Vid sidan av detta projekt har det gått sin gilla gång i hagmarkerna med motormanuell röjning av redan befintliga hagar. Lagat en del söndersprungna staket även om det hittills i år mest varit de tama djuren som brutit sig ut. Vidare har vi slutfört slagningen av gräs på de små åkertegarna intill alla torp, även om det i år blev en lite mer utdragen process än vanligt. Dels på grund av att jag brukar lämna de minsta och mest stenbundna åkertegarna till sist för att slippa byta slagor på betesputsen för ofta. Kör man på en sten eller dylikt slungas hammarslagan av stål med väldig kraft bakåt och återfinns sällan. En annan orsak till förseningen var att det i somras var alldeles FÖR torrt för att betesputsa. Kör man på en sten eller berghäll och en gnista uppstår, kan det ligga och pyra i gräset för att sedan kanske blossa upp till eld.


Om jag i tidigare inlägg betecknat sommaren som torr får jag nog även beteckna hösten som torr. Regnet började ju komma men markerna tog emot det ganska effektivt och det var för sent för växterna att kunna reagera på det. Det kunde förvisso stå vattensamlingar här och var men det sjönk undan. Efter det har ju förvintern haft lite svårt att bestämma sig. Vissa veckor ganska milda (men fuktiga) med snabba ombyten till kanske minus 6 grader ibland. Det kom lite snö som dock försvann ganska snabbt. I skivandes stund råder milt och soligt väder med barmark ungefär som en oktoberdag!


Jag tror nu, dagarna innan jul, att jag får passa på att sladda vägarna under dessa väderförhållanden.
Ur led är tiden.


God Jul!   
 

Bertilsson, Per

Markskötare

Julita gård

08-51954530

per.bertilsson@nordiskamuseet.se

Torrsommar i hagmarkerna

2016-08-18 08:10

Tänk vilken torr och solig sommar vi haft!


Vi har inte fått mer än   106 mm regn här på Julita under juni, juli och hittills i augusti. Det får man beteckna som en torrsommar.

Nu är det nästan tröstlöst att sätta upp stängselstolpar. Jorden är så torr så den känns som betong eller så rasar jorden ned igen i det hål man försökt göra med spettet!


Istället har det varit goda förutsättningar för att köra med den traktorburna betesputsen på de små åkertegarna. Traktorn drar mindre bränsle när gräset är torrt än när det är fuktigt och blött. Dessutom blir det snyggare slaget när det är torrt och det nya gräset får lättare att spira och växa upp på nytt.

I början av betesputsarperioden slog jag marker med dålig åtkomst och bärighet för traktorn där det ett ”normalår” är blött och fuktigt. För att kunna komma till vissa åkertegar kan det hända att jag måste köra tvärs över flera diken men de är i år torrlagda och oftast inget problem att passera. Det är tyst i diken och bäckar – inget porlande ljud!


Däremot spelar de vi i dagligt tal kallar syrsor rekordtidigt i år, redan 20 juli om jag minns rätt!

Lika tidiga var björkarna att ”fröa sig” och björkfröet ligger i drivor på sina håll. (I stadens rännstenar kan man också se dessa drivor av björkfrö).


En del björkar har på grund av torkan ”höstat sig” och bladen blir gula i förtid. De liksom ger upp för i år på något vis och drar tillbaka näringen till rötterna och satsar på nästa år istället. Men så brukar det ju vara en torrsommar.

Vidare har  sälgen, som vanligt, kollapsat och har bruna blad. Jag tror de får någon svampinfektion eller något men just detta fenomen brukar ju uppträda varje år, så det höjer jag inte på ögonbrynen för.


Även arrendatorns vete på åkrarna ”brådmognar” i det soliga och torra vädret. Jag kan med mitt bonde öga se skillnaden i mognadsgrad till och med mellan morgon och kväll samma dag, den mognadsprocess som brukar ta veckor annars!


Det blev mycket torra fakta det här!


Men mitt bestående intryck är just TORRSOMMAR!

Bertilsson, Per

Markskötare

Julita gård

08-51954530

per.bertilsson@nordiskamuseet.se

Jordbrukets dag

2016-06-17 08:31

Visst finns det alltid något att berätta om vad som händer i hagarna vid denna årstid men just i detta inlägg hade jag tänkt att puffa för två andra händelser här på Julita gård. Inför Jordbrukets dag som i år infaller lördagen den 2 Juli tänkte jag prata om dels lieslåtter och dels körning med tröskverk som kommer att äga rum den dagen. Kom gärna hit och upplev det på plats.


Först vad gäller lieslåttern har jag haft möjlighet att i hagarna se Stefan Hahre slå med lie. Jag fick möjlighet att intervjua honom om tänkesätt och tillvägagångssätt kring lieslåtter. Här nedan följer valda delar av intervjun.


När på säsongen är det lämpligt att slå hagmarken?
Har man just börjat att hävda sin slåtteräng eller hagmark kan man gärna slå flera gånger under säsongen. I det läget vill man kanske få bort ”ogräs” såsom hundkäx, brännässlor och annat. Man kan slå första gången redan i maj och sedan innan fröspridning av de växter man inte vill ha i hagmarken. Har man kommit några år framåt i restaureringen skall man däremot vänta med att slå till de önskade växterna fröat sig.


Ändrar sig floran i hagen efter några år i hävd?
Ja, floran ändrar sig och andra gräsarter kommer fram och mer sköra ängsblommor. För att nå det resultatet är det viktigt att föra bort det avslagna materialet för att på så vis svälta ut den förut kanske övergödda hagen med överskott på näringsämnen då grödan inte togs tillvara. Det är ganska lätt att samla ihop då det ligger i fina strängar efter lieslagen.


Vad heter de olika delarna på lien?
Den långa delen kallas orv, de korta handtagen heter knaggar och den del som skär av gräset kallas blad. Bladet får sin grundskärpa genom att knacka bladet med hammare. Under arbetets gång får man skärpa bladets egg med ett bryne, vissa gånger efter bara några minuter. Det är lättare att slå med lie på morgonen då det fortfarande finns dagg i gräset


Hur lär man sig att slå med lie?
Länsstyrelserna runt om i landet ordnar ofta kortare kurser som varar 1-2 dagar. Efter det har man både den teoretiska och praktiska grunden att bygga vidare på. Sedan gäller det att öva på egen hand och hålla i sina färdigheter. Det är ju dessutom ett stolt kulturarv att föra vidare!


Varför skall man slå med lie när det finns grästrimmer?
Att slå med lie är inte tyngre arbete än att gå med en motordriven grästrimmer. Slår man med lie ligger det fina strängar som är lätta att samla ihop, det gör det INTE efter grästrimmern. Vidare blir det bättre snittyta efter lien vilket hindrar svampangrepp i de gräs och örter man vill främja. Dessutom är lieslåtter mer rogivande eller vad säger ni……..

 

Den andra händelsen jag tänkte puffa för är körningen av tröskverket som kommer att äga rum utanför gamla ladugården. I detta fall har jag intervjuat Hans Engman som också kommer att köra tröskverket under Jordbrukets dag. I det följande kommer jag att återberätta delar av intervjun och till viss del sticka in lite egna erfarenheter av att köra tröskverk. Min erfarenhet begränsar sig dock till rensning av gräsfrö och till viss del utsäde.


Det tröskverk som skall köras på Jordbrukets dag här på Julita gård drivs från en traktor med plattremskiva. På tröskverket finns en motsvarande remskiva och däremellan en bred plattrem som överför kraften till tröskverket. Tröskverk fanns av olika märken såsom Widéns, Munktells, Vretstorp med flera. Ofta var det ganska lokala fabriker som tillverkade dessa.


Skörden började med att man med självbindare lämnade kärvar efter sig på fältet. Dessa sattes på skylar på fälten för att torka. Efter en tid kördes kärvarna in i logen för ytterligare självtorkning och väntan på tröskning.


Ofta bildade man föreningar som gemensamt använde tröskverket. Man ägde tröskverket gemensamt men arbetade också tillsammans när det var dags att använda det på respektive gård. Större gods, som exempelvis Julita gård, hade säkert sitt eget tröskverk. En person matade tröskverket med kärvar och en person bytte jutesäckar med exempelvis havre efter rensverket. Även halmen som kom ur skakarna behövde tas om hand. Man var kanske fyra personer i olika sysslor runt tröskverket och bytte arbetsuppgifter med varandra under dagens gång.


Det finns mycket mer att berätta om körning med tröskverk men kom gärna till Julita gård på Jordbrukets dag som i år äger rum lördagen den 2 Juli och upplev det med egna sinnen!

Gå gärna in och kika på http://www.nordiskamuseet.se/kalendarium/jordbrukets-dag-pa-julita-gard innan besöket.
 

 


 

 


 

 

 

 

 


 


 


 

Bertilsson, Per

Markskötare

Julita gård

08-51954530

per.bertilsson@nordiskamuseet.se

Nu är det april, april...

2016-04-01 13:25

Ni gick väl inte på aprilskämtet med betesrobotar hoppas jag! Vi som vistas i markerna har dock  lyckligtvis inte sett till några sådana. Istället förbereder vi stängsel och marker för de riktiga och äkta djuren.

Våren har, precis som vanligt, tagit ett skutt framåt. Upptorkningen i markerna går fort och det har varit ovanligt kort tid mellan frusen mark med snötungor till ganska god bärighet. Visst finns det stora variationer beroende på jordart, genomsläpplighet, och framför allt läge.

Mycket vatten försvinner som ytvatten till diken och bäckar, en stor del sjunker genom djupare jordlager. Men en icke föraktlig del avdunstar ju också till luften, speciellt blåsiga dagar.

Gräset har börjat grönska samt träd och buskar har börjat få knoppar. Hasseln blommar ju sedan länge. De yngre hasselsnåren dock i mindre omfattning. Jag har varit på fotojakt efter Tibast som blommar på kal gren utan blad men inte lyckats. Vidare har jag har utfört vissa arbeten på Bergaön, som är en halvö i Hjälmaren, där fanns blåsippor som jag i alla fall fick bildbevis på!

Det dagliga arbetet består av fortsatt manuell röjning av sly men det börjar närma sig slutet nu. Vi är ju ovanligt nitiska på Julita gård och varje år röjer bort det som betesdjuren inte hunnit beta. Vidare har vi röjt ytor som inte kan betas men som skall vara slyfria för att bevara kulturmiljön och/eller ingå i in-situmiljön.

Ett annat arbete som måste göras innan savningstiden är ringbarkning av aspar. Detta skall göras på de hagmarker som i år skall börja restaureras. Savningstiden är den tid då växtsaften börjar transporteras från rötterna via stammen till kronan på trädet. Savningstiden infaller vid lite olika tidpunkter beroende på trädslag och varar några veckor. Savningstiden för tall och gran är exempelvis redan här och jag undviker handkontakt med fällt virke för de klibbar och är kådiga. Ringbarkning innebär att man på stående träd avläsnar barken i en kanske decimetertjock ring runt stammen för att hindra näringsströmmen upp till kronan. När man sedan fäller trädet kommande år växer det inte upp så mycket sly på den platsen trädet stod.

Ytterligare ett arbete som måste göras på våren är att gå runt stängslen och slå ned stolparna igen. Tjälen trycker upp stolparna lite varje år. Vissa stolpar står stadigt efter vinterns tjäle medan andra kanske måste slås ned 2-5cm. Samtidigt kollar man att stängslet inte är trasigt eller gått av. Kanske har de vilda djuren rivit ned trådarna på vissa ställen eller så kan det ligga kullblåsta träd över staketet. Vi har i dagarna även börjat stängsla nya hagar. Jorden bjuder inte så stort motstånd men däremot stenar och trädrötter (som vanligt). Det kommer att bli några kilometer stängsel i år också!

Bertilsson, Per

Markskötare

Julita gård

08-51954530

per.bertilsson@nordiskamuseet.se

Vädrets påverkan i hagarna

2016-02-19 10:42

Här kommer en liten lägesrapport om vad som hänt i hagmarkerna sedan i julas. Vädermässigt har ju snön och kylan kommit och gått i omgångar.


I januari låg snön kanske 2 dm djup och försvårade slyröjningen i hagarna. Dels ser man inte riktigt stenar och andra hinder, dels finns risken att man halkar på grova grenar som ligger kvar efter skogsmaskinerna i väntan på ”pinnplockning” för hand. Och röjer man på exempelvis Nackhäll vid den tiden kan vind och snöyra från Hjälmaren näst intill vara outhärdlig.


Sedan kom en period av kraftig kyla, ned mot -20°C, det var en konstig form av kyla som gjorde att motorsågarna inte startade, hydraul funktionerna på traktorn gick ovanligt trögt, hänglås frös fast, bilen gick inte upp i värme och själv frös man in på märg och ben. Min gissning är att det under en lång tid (även under jul och nyår, om ni minns) var det  +10°C och fuktig luft. Sedan kom kylan och vände ned till -20°C på bara något dygn och fukt i lås och dylikt ”chockfrös” till en tunn, tunn ishinna. Men vad den ”konstiga” kylan berodde på får jag lämna till meterologerna……


Det var under denna kalla period jag stämplade, det vill säga märkte ut de träd som skall bort i hagmarkerna som ligger under restaurering. Det var nämligen meningen att vi skulle utnyttja kallperioden för att släppa in skogsmaskinerna på markerna då det var fruset i jorden. Detta för att undvika markskador och maskinspår. Det var en ganska lång period av – 20°C men tjälen i marken gick bara ned mellan 2 och 8 cm.


Ett naturfenomen jag lade märke till var att bara någon dag efter det att kylan släppt hörde man fåglarna sjunga. Men visst är det konstigt att allra första gången för i år jag hörde fåglarna, var i urban miljö, på en stor parkeringsplats i staden. Så är det många år, har jag lagt märke till. Vad det beror på får jag lämna till ornitologerna……


Efter den värsta kylan följde en period av milt väder med massor av vattenpussar på grusvägen. I min fantasi kunde jag riktigt se hur barn i stövlar hoppar i vattenpussarna! Vädret var nästan som i mars månad samt att gårdens katter, genom sitt beteende, förebådar att det snart ÄR mars!


Men ack, sedan kom några dagar med – 10°C så det bildades några centimeter hård yta på vägar och åkrar. Då passade vi på att köra ut på veteåkern, utan att skada mark och gröda, för att hämta några träd som blåst omkull från hagmarken ut på åkermarken. Det gick bra och vi lämnade bara fjät efter oss.


I natt kom snö, så det blev snöplogning av vägar och infarter med traktor idag, en uppgift som också ligger på markskötaren.

Bertilsson, Per

Markskötare

Julita gård

08-51954530

per.bertilsson@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to