Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under de omfattande hagmarksrestaureringarna och arbetet på de små åkertegarna.

Vinter i Hagmarkerna

2015-12-21 11:39

Midvinternattens köld är hård…….

Nej, den gamla dikten stämmer inte in på årets vinter så här långt. När nu ändå kung Bore var på tillfälligt besök härom veckan lyckades jag ändå inte fånga honom på bild med rimfrost i trädkronorna. I detta inlägg får vi nöja oss med lite bilder från höststormarna.

​Nu under vintern är det lite lugnare i hagmarkerna. De arbeten som måste göras är det oftast inte samma tidspress på. Hagmarkerna skall plockas rena från större grenar och ris men det har man flera år på sig att göra. Vidare skall jag berätta om stormarnas härjningar i hagmarkerna. 

Ett stort jobb på vintern är att hela hagmarksarealen skall röjas från uppkommet sly. Vissa delar av arealen består av så kallade alkärr, vilka är vattensjuka och låglänta. Dessa delar av hagmarkerna får man passa tiden då det är torrare i markerna alternativt fruset.

Det är ju av naturliga orsaker de hagmarker som ligger under restaurering som kräver mest skötsel av denna typ. Men de betande djuren är väldigt duktiga på att hålla uppkommet sly nere. Både nötkreatur, får och hästar är slybekämpare men kanske skulle ett sambete dem emellan fungera bra.


Vidare skall vi under vintern försöka handplocka eller snarare handdra de grova och långa  grenar och pinnar som lämnats av avverkningsmaskinerna. Visst har maskinerna tagit minst 90 % av alla grenar men det som är kvar är ett stort arbete att utföras för hand. Vi drar ris och grenar till en plats där de vid ett senare tillfälle kan köras bort med skogsmaskin. Platserna måste även väljas så att de, om nödvändigt, kan eldas. Platserna för rishögarna måste därför ligga dels efter en tänkt körriktning för skogsmaskinen samtidigt som den inte skall ligga under något träd om högen skall eldas. Vidare får vi undvika att göra en rishög på eller invid markbundna stenar ifall de skulle spricka under eldningen. Det är många grejer på ett spett!


Ett annat arbete som tillkommit under de senaste veckornas stormar är att många grova lövträd i hagarna har blåst ned eller stora grenar kluvit vissa träd. Visst är det mäktigt att höra en kanske 80-100 cm grov ek brytas och falla till marken. Först hörs det som om någon hugger med yxa på trädet. Detta ljud kan pågå i flera minuter och är väl ljudet av hur trädet knäcks bit för bit inombords men försöker hålla emot i det längsta. Detta ljud följs av ett enormt muller då eken faller till marken. Känslan av detta naturfenomen överstiger vida det enorma brak som hörs då man själv, med motorsåg, fällt ett stort träd.


Ett annat jobb som faller på markskötaren är att hugga julgranar och granris till slottsmässan, stora huset, parken, orangeriet mm. Det brukar bli ett 20-tal julgranar och 1 kubikmeter granris.

God Jul !

Höst i hagmarkerna

2015-11-18 10:06

Sedan ni hörde av mig sist har det fortsatt med lite kompletterande betesputsning på de små åkertegarna.

Då man kör med betesputsen slås gräset av med slagor och eventuella ojämnheter och sorkhögar i marken jämnas till med en slags efterföljande vält. Efter överfarten springer hemlösa sorkar omkring på marken så rovfåglar och rävar har varit mina ständiga följeslagare under mina besök på de små torpen.  Så denna aktivitet gynnar inte bara floran i markerna, människans ingrepp får alltid konsekvenser, oavsett vilket vi utför medvetna eller omedvetna handlingar.

Vilken härlig höst vi haft, hittills bara tre lätta nattfroster, vilket gjort att lövträden i år har, om möjligt, ännu fler färgskiftningar än vanligt. En ”normal” höst kommer det ju nästan alltid en hårdare nattfrost och snabbt avslutar avlövningen. Morgonen efter en sådan hård frost, speciellt om det också blåser, dinglar ju bladen ned i supersnabb takt och lövfallet är nästan öronbedövande. En vacker lönn i höstskrud kan efter en sådan natt vara helt avlövad bara på en dag eller till och med på några förmiddagstimmar. Men i år har vi fått njuta av hela färskalan i träden en lång period. Träden har dessutom visat sig i solens glans under en lång period. I år har man fått nästan skärpa sina sinnen för att avgöra om ljudet man hör hänför sig till fallande löv eller om det är någon småfågel som sitter i något ogräs som exempelvis Gråbo och äter frö.

En annan sak jag noterat denna ljuva, varma höst är att gässen sträckt i ovanligt stora skaror. Det kanske har varit ett gynnsamt år för dem med. Men de går ju inte ner på någon av våra små åkertegar (trots att jag slagit gräset där under juli och augusti) och dukat ett smakligt bord åt dem av spätt gräs.  Nej, de föredrar arrendatorns större vallar, men inte om korna går där, då passar inte sällskapet.

Ytterligare en förunderlig sak denna höst är att flugor och även myggor har vaknat till en andra gång för säsongen. Att älglöss/hjortronflugor finns i markerna vid denna tid är jag inte förvånad över. Men att behöva värja sig mot myggor i början av november har jag aldrig tidigare i mitt 40-åriga arbetsliv i skog och mark upplevt. Jag är ingen expert på varför detta inträffar jag bara, på bondens vis, noterar och förundras över detta fenomen.

Korna ja…., nu är alla djur som betat i hagarna i sommar intagna i sina respektive vinterboningar. Nötkreaturen var först att lämna hagarna för att installas alternativt beta närmare ladugården en tid. Därefter hästarna, mer av praktiska orsaker, än av att det började bli för kallt ute. Sist av alla att gå in i värmen var fåren. De betade så sent som någon vecka in i oktober.

Ett litet arbete kanske på gränsen till överkurs är att nu före frostperioden gå runt och släppa på trådspännarna på stängslet. Detta för att ståltråden krymper i vinterns kyla och riskerar att gå av. Dessutom ökar påfrestningen på hörnstolpar och grindstolpar av att tråden blir kortare i kylan.

De arbeten som försiggår i hagmarkerna nu på vintern är mest att kapa ned sly med röjsåg. Den sly som inte i tid betats av djuren måste vi motormanuellt röja ned. Alla djurslag är olika duktiga på att beta sly. Får och nöt är ganska jämbördiga vad gäller slybekämpningen. Det träslag som alltid lämnas oavsett djurslag är uppslag av Al. Dessa verkar inte vara smakliga varken för nöt, får eller häst. Just vid denna tid är de inte speciellt populära bland oss som kör röjsåg heller. Bladen på Alen gulnar ju inte och faller av på samma sätt som på andra träslag. Bladen sitter stadigt kvar och liksom möglar på plats. Kommer man med röjsåg just i denna period tycks mögelsporer fara omkring i luften och besvära den som röjer. Därför skall vi försöka röja Alen när bladen fallit av helt. Det optimala vore dock att ”sarga” dess blad och bark mitt under sommaren men då har vi inte tid med finlir i den divisionen.

Nu blev det mest tankar om olika naturfenomen och inte så mycket beskrivning av arbetet men så kan det bli ibland.

Slåtter på modernt vis

2015-09-22 14:08
Luckan till hörännet stör öppenSå här ser det ut när vi försöker synliggöra gränsen mellan åker och hagmarkVilken ära att få hålla hagmarkerna öppna intill Hjälmaren som här i Nackhäll

Hej alla följare!
Det var länge sedan ni hörde av mig med något inlägg på bloggen men det har varit mycket att göra bland hagmarker och åkertegar under sommaren. Därefter har jag haft semester i några veckor.

Ett litet men förtretligt arbete i sommar har varit att laga stängsel efter alla inbrytningsförsök av de vilda (och ibland utbrytningsförsök av de tama) djuren. Men detta arbete har dock varit mindre än jag befarade då vi ibland stängslat tvärs över de gamla invanda djurstigarna i skogen. Älgar och annat vilt upptäcker helt plötsligt att det finns en ny hage med stängsel som inte funnits där på 60-70 år!

Ett stort arbete i sommar har varit att med traktor och betesputs slå gräset på de små åkertegarna. På Julita gård putsas även så små åkertegar som 0,16ha som mycket väl kan finnas runt något av alla skogstorpen. Så små åkertegar som 0,16ha hade troligen en ”vanlig” bonde/brukare lämnat till förbuskning. På Julita gård skall naturligtvis en sådan teg hållas slyfri och slagen! Dessutom kan denna lilla åkerteg bestå av 6-8 sidor och man får backa in mellan grundstenar och syrénbuskar för att behålla flikigheten på den gamla åkertegen.

På betesmarkerna maskinputsas de ytor som i början av förra seklet var åkermark. Detta för att i möjligaste mån synliggöra skillnaden mellan åker och betesmark i det gamla odlingslandskapet. I Nybble hage har vi särhägnat åker och betesmark för att ytterligare visualisera gränserna mellan ägoslagen som fanns för mer än 100 år sedan. I visionen för detta projekt ingår även att hålla just dessa åkertegar jordrena eller till och med beväxt med någon gröda, kanske potatis. Men detta är spel i en högre division…….


När man med traktor och betesputsare kör på en liten åker med många jordbundna stenar och block måste man ju lämna en lugg av axande gräs och ibland sly närmast stenen. Drömmen vore att i efterhand, åtminstone på några åkrar, med grästrimmer synliggöra alla stenar och andra odlingshinder som torparna hade att kämpa med när de plöjde dessa tegar.


När jag slog gräset vid Björkliden, ett av de små torpen, såg jag hur en lucka till höskullen stod öppen. Varvid jag , i traktorhytten med air-condition och radio, genast började fantisera om hur torparfamiljen med hjälp av lie och räfsa samlat ihop höet i hässjor. Senare på sommaren fraktat det med skrinda till ladugårdsgaveln och därifrån med högaffel kastat upp skörden på höskullen och sedan lämnat luckan öppen. Hela familjen jobbade nog i veckor på denna åkerteg. Jag slog gräset där, fällde ihop betesputsen hydrauliskt, minskade air-conditioningen lite och åkte därifrån inom 2 timmar.

Sommar i hagarna

2015-07-09 14:23

Nu har vi passerat midsommar och växtligheten har formligen exploderat i blomning och axgång. Vid denna tid brukar det hända, men man förundras över det varje år. Små taniga plantor kan på bara någon vecka skjuta strå eller gå i blom och bli stora växter! 

De senaste månaderna april, maj och juni har varit en hektisk tid med att sätta upp otaliga kilometer stängsel. Främst har stängsel satts upp i hagmarker under restaurering. Stängslets sträckning har planerats och utförts även på delar av hagmarker som ännu inte plockhuggits på träd som ska bort. På vissa sträckor går alltså stängslet till synes genom skogen.

Ofta ligger hagmarkerna under restaurering i anslutning till redan etablerade och hävdade hagmarker. Jag trodde i min enfald att vi måste bygga separata stängselsystem för hagmarkerna under restaurering skilda från de hävdade hagmarkerna strax intill. Tanken med det var att djuren skulle vara på det "feta" hävdade betet med mycket gräsväxt under en tid för att sedan, under några dagar, få gå på de "magra" hagmarkerna under restaurering.

Men min idé kom på skam då vi av en tillfällighet öppnade fri passage mellan de olika hagmarkstyperna. Djuren reglerar själva vart de vill vara då de nyfiket är på strövtåg i de nya markerna och betar lövuppslag för att sedan gå tillbaka till gräsbetet i de gamla kända hagarna senare under dagen.

Under juni har vi även hunnit med att "uppgradera" gamla stängsel runt befintliga hagmarker och där betar nu hästar. Så på Julita gård betar nu nöt, får och häst.

Det arbete som stundar nu är slåtter och putsning av alla de små åkertegarna runt torpen. Det är inte tillåtet att den här typen av slåtter påbörjas före den 1 juli. Regeln är till för att skydda fåglar och andra djur som kan bygga bo eller befinna sig i gräset på försommaren.

När man slår gräset runt de små torpen tänker jag ofta på att för 100 år sedan, just på denna jordplätt, kanske de odlade potatis och mörötter och lite längre bort kanske det stod en höhässja. Jag tycker mig se torparhustrun titta ut genom ladugårdsdörren med schalett på huvudet åthutandes ett av de många barnen som springer omkring på backen utanför. Även om vårt uppdrag är att bevara det gamla skulle vi omöjligt kunna återskapa den miljön.

Men i mitt huvud kan jag.

Försommar i hagmarkerna!

2015-05-21 16:23

I detta andra inlägg vill jag gärna börja med att presentera Julita gårds visioner om hagmarkerna.

När löjtnant Artur Bäckströms donerade Julita gård till Nordiska museet stipulerades att godset skulle bevaras för att åt ”kommande slägten gifa en trogen bild, hur en gammal sörmländsk herrgård af betydligare omfång tedde sig under slutet af förra och början af innevarande århundrade”

För hagmarkernas del innebär det att de marker som allt sedan dess har betats skall fortsätta att betas och hävdas. För de hagmarker som växt igen har beslut tagits av Nordiska museet att de skall restaureras. Just nu ligger de olika hagmarkerna i olika faser av restaureringen allt från skog och sly till nästan färdigrestaurerade marker.

Totalt ligger cirka 43 hektar hagmark under restaurering. En stor del av dessa hagmarker ligger utefter en grusväg så man kan uppleva förvandlingen från bil om man så vill. Utefter denna väg kan man även beskåda byggnader som statarbacken, fodermarsken, luffarstugan, väderkvarnen och skolan.

Välkommen hit och ta er en tur!

Jag skall till nästa inlägg försöka att prestera en karta så ni kan se vart grusvägen går och var de olika hagmarkerna är belägna. På tal om karta, ni vet väl att ni även kan följa kulturlandskapets utveckling runt Julita gård på  tidskikaren där ni till exempel kan se hur hagmarken har minskat sedan 1750.

Och nu till dagsläget i hagmarksrestaureringen. Här i hagmarkerna på Julita gård har våren, ja nästan försommaren kommit. Om än inte så fort som man trodde i förra inlägget på bloggen i början av april. Lite stannade våren upp i mitten/slutet av april med en del nattfroster. Det har också varit en torrperiod med mindre regn än normalt. Så våren tog inte sådana stormsteg som man trodde då.

På de hagmarker som redan betas och är i god hävd har vi sett över staketen och djuren betar nu där, efter det ystra betessläppet i slutet av april. I Nybble hage runt fattigstugan kom i fredags många får för att beta där under sommaren. Dessa får skall också växelvis beta Nybble kalvhage på andra sidan grusvägen.

Nybble kalvhage är den hage under restaurering som stod först i tur i år för att få stängsel. Det är ett tungt och mödosamt arbete att sätta upp kluvna ekstolp på sådan här nybruten och stenbunden mark. Detta sker manuellt med spett och slägga då man många gånger inte kommer åt med maskiner och jordborr. Så många svettdroppar har runnit från stängselsättarnas pannor!

Julita gård har ju valt att använda kluvna ekstolpar med trubbig spets och barken kvar istället för tryckimpregnerade och maskinvässade stolpar. Dels för miljöns skull utan de kemiska ämnen som finns i impregneringsvätskan men framför allt för att återskapa hur staketet såg ut på tidigt 1900-tal. Det åtgår mycket mer tid och kraft att sätta en kluven ekstolpe än en tryckimpregnerad modern stolpe. Men tänk vad stängslet blir vackert och kommer att fylla sin funktion i många, många år framöver!

Sedan följer arbetet med att rensa bort grova grenar (kvarlämnade efter skogsavverkningen), sly och stubbar kapas ned och ofta måste man bryta upp stenbumlingar i den linje som staketet skall gå. I alla hörn skall hörnstolparna stävas så de inte viker sig.

Inne i den nyetablerade hagen finns gott om skott av asp så i sommar kommer fåren att gå på fiberrik kost!

Sidor

Subscribe to