Byggnadsvårdsbloggen

Inom Julita gårds ägor finns omkring 360 byggnader som löpande behöver vård och restaurering. Husens höga kulturhistoriska värden ställer höga krav på reparationer och underhåll. Här bloggar byggnadsantikvarie Fredrik Ehlton om äldre bygghantverk, traditionella byggnadsmaterial och mycket annat som berör byggnadsvård på Julita gård.

Fönsterkavalkad!

2016-03-04 16:28
Skansenkyrkans välvda och småspröjsade fönster. Foto: Fredrik Ehlton, Nordiska museet.

På Julita gård finns en mängd fönster med varierande utformning. Utformningen ger ofta ledtrådar till när fönstret kom på plats, men inte alltid. Arthur Bäckström, som ägde Julita gård vid 1900-talets början, skapade sig en egen liten värld där omdaningar av herrgården, uppförandet av Julita skans och museet samt växthus samspelar till en komplex byggnadsmiljö. Allt i en vilja att skapa en intressant och vacker plats för de som vistades i parken.

I slutet av 1100-talet etablerade sig cisterciensermunkarna på platsen som tidigt uppförde byggnader i tegel och Abboten är ett exempel på detta. Det är bara den nedre våningen som har medeltida spår, men fönsteröppningen med en dekorativ kantning av tegel får inleda vår kavalkad. Glas var, under hela medeltiden, ett dyrt byggnadsmaterial och det är främst i kyrkliga miljöer som det förekommer.

Nästa steg blir ganska långt, men på Stora huset finns ett av de äldre fönstren bevarade. Inne i loggian på baksidan finns ett av de fönster bevarat som satt i byggnaden vid sekelskiftet 1800. Arthur Bäckström bytte samtliga fönster på flygelbyggnaderna och Stora huset på 1910-talet. Fönstren som istället sattes in i byggnaderna var småspröjsade och målades vita.

Södra flygeln finns falska fönster, eller blindfönster som de också kallas. Dessa utfördes i kalkbruk och målades för att efterlikna de då sittande fönsterbågarna. Detta var ett sätt att skapa symmetri i byggnaden. Södra flygeln är i grunden en av de äldsta byggnaderna på Julita gård, källaren var tidigare en del av den medeltida klosteranläggningen.

Byggnaden som kallas för ”Kusken” uppfördes troligen vid mitten av 1800-talet. Fönstret till vindsvåningen utmärker sig med det lilla lunettfönstret över den vanliga fönsterbågen. Byggnaden var tidigare bostad åt just kusken på Julita gård.

1905 står den flygel klar som kom att inrymmas med gårdskontor, vagnshall och garage. Fönstren in mot vagnshallen är småspröjsade och tillverkades av gjutjärn. Gjutjärnsfönster är ganska vanliga bland de ekonomibyggnader som uppfördes vid sekelskiftet 1900, framförallt ladugårdar.

1907 påbörjade Arthur Bäckström arbetet med att bygga upp Julita skans. Han fyllde den gamla gårdssmedjan som tidigare fanns på platsen med sina samlingar av allmogeföremål. Till platsen flyttades också en mängd byggnader från Julitas ägor. Bäckström lät även göra förändringar på byggnader, det sattes in fönster och byggdes till verandor. Allt målades med röd slamfärg och vita snickerier. Lagersbergsboden fick ett ålderdomligt blyspröjsat fönster med små rutor.

Efter att det gamla växthuset brann ned 1917 så uppfördes ett nytt. Detta stod klart 1918 och till detta byggdes ett så kallat ”palmhus”, där exotiska växter kunde förvaras under de kalla månaderna. ”Palmhuset” har höga och välvda fönster som saknar tvärgående spröjs. Detta gav ett ljust och välventilerat utrymme.

Julita skans med museibyggnad och kyrka stod klart 1932. Museibyggnaden och kyrkan uppfördes i timmer och kyrkfönstren utformades med en välvd ovandel och med små spröjs.

Ett hus för de fattiga

2015-10-23 15:03

Mitt mellan Julita gård och Väsby gård i Södermanland ligger Nybble gamla fattigstuga. Det är en oansenlig putsad byggnad med torvtak, som ligger på en höjd väl synlig från vägen och omsluten av öppna hagmarker. Som de flesta hus bär det på en historia som kan lära oss någonting om dåtiden, för att förstå vår samtid.

Byggnadens historia är lite komplicerad. Fattigstugan uppfördes år 1742 efter att den dåvarande ägaren till Julita gods, Axel Gottlieb Palbitzky, donerade 6000 daler kopparmynt till fattigvården i området. År 1849 var stugan i förfallet skick och en stor renovering genomfördes. Innerväggen revs, nya dörrar och fönster sattes in och ett tegeltak lades på byggnaden.

Vid sekelskiftet 1900 är byggnaden återigen förfallen. Då var det Arthur Bäckström som ägde Julita och istället för att rusta upp huset så uppförde han ett nytt ålderdomshem på andra sidan vägen. Den gamla fattigstugan fick stå kvar och användes bland annat som potatiskällare. På 1940-talet tor Nordiska museet över Julita gård och den gamla fattigstugan återställdes till sitt tidigare utseende med torvtak.

På senare år har huset stått och förfallit. På grund av fuktproblemhade golvet rivits ut och taket var otätt. Förra året lades torvtaket om och i år har arbeten påbörjats med byggnadens interiör. Ett nytt golv har lagts in och nästa steg är att åtgärda väggarna. Under den grå kulören, som härstammar från 1940-talets återställande, fanns en vacker stänkmålning med gulröd botten och svarta stänk.Tanken är nu att väggarna återigen ska bli stänkmålade.

Som del av fattigvårdens historia är den gamla stugan viktig och tillsammans med, det vid sekelskiftet uppförda, ålderdomshemmet berättar de om välfärdssamhällets framväxt. Byggnaden utgör den fysiska minnesbärare som gör denna historia tydlig idag.

I Nordiska museets och Skansens årsbok 2015, Fataburen, kommer du senare i höst att kunna läsa lite mer om några av de personer som bott i fattigstugan.

Taggar
ByggnadsvårdFattigvårdFattigstugaFattighusStänkmålning

Ny halm på Härkeberga prästgårds tak

2015-07-17 14:55

Bebyggelsen på Härkeberga prästgård härstammar till sin största del från 1700-talet då prästgårdarna var fungerande jordbruksenheter.

Det var en av prästens förmåner att få bruka den kronojord som avsatts för prästgården. I början av 1900-talet förändrades sättet som Sveriges prästgårdar användes. Prästerna bodde fortfarande på gårdarna men jordbruket sköttes av en arrendator. På sikt ledde detta till att prästgårdarna slutade att användas som bostad för socknens präst. 1916 flyttade den siste prästen från Härkeberga och några år senare, 1923, bildades ett hembygdsgille med syfte att bevara gården som den var.

Sedan 1929 äger Nordiska museet gården. Hembygdsföreningen Härkeberga gille sköter en del av underhållet, ger guidade visningar av gården och snart är det dags för evenemanget Bellmansfirande (mer info: http://www.nordiskamuseet.se/slott-gardar/harkeberga).

Bebyggelsen på Härkeberga fd prästgård är uppförd enligt en centralsvensk gårdstyp med ett portlider som skiljer mangården från fägården.

Taken på Härkeberga prästgård var i stort behov av underhåll. Det tunna lager av vass som låg på taken hade slitits och var på vissa ställen helt borta. På 1920-talet låg inte vass på taken, då täcktes de istället av halm, som troligen var det ursprungliga takmaterialet på byggnaderna. Halmen hade inte bara funktionen av att skydda byggnaderna utan kunde även användas som nödfoder vid missväxtår. Därför lades halmen på taken löst, det vill säga att den inte bands fast utan hölls på plats av tvärgående slanor, eller rafter som de kallas.

Under de arbeten som nu genomförs på Härkeberga prästgård så läggs tre av taken om helt och hållet. Resten får ny halm längs nocken och alla slanor, eller hänglor som de kallas, byts ut mot nya. Halmen läggs obunden.

Härkeberga prästgård utgör en värdefull miljö med höga kulturhistoriska värden och är väl värt ett besök. Passa på nu i sommar och gå en visning eller besök ett evenemang!  Glöm inte att även besöka Härkeberga kyrka som ligger bredvid prästgården. Kyrkan är kanske mest känd för sina praktfulla 1400-talsmålningar av Albertus Pictor.

Härkeberga interör 5.jpg
"Härkeberga interör 5" av Ulf Rydin - Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.

Oljekitt, mönjekitt och annat kitt

2015-05-29 16:10

Ute på Julita gård finns tusentals fönsterbågar som kontinuerligt ska underhållas. De flesta fönsterbågar består av trä, men ett stort antal är även av gjutjärn. Till dessa har ett, lite annorlunda, rödrosa kitt använts.

Ordet ”kitt” härstammar från fornhögtyskans ”kuti” eller ”quiti” som betyder kåda. Kitt är en övergripande beteckning på olika bindemedel som vid påförandet är mjukt, men som efter olika lång tid hårdnar. Mjukheten gör att det anpassas till de två materialen som ska sammanfogas. Vanligtvis eftersträvar man att kittet ska utgöra en vattentät fog.

Sedan 1700-talet har infästningen av glasrutor skett med stift och kitt i varierande former. Allt som oftast ingick krita och någon form av olja, vanligen linolja, som knådades till en deg. Under 1800-talets industrialisering utvecklades nya material till fönsterbågar och gjutjärn blev vanligt. För att fästa glasrutan behövdes nu ett mer klistrigt kitt då inga stift gick att slå in i bågen. Gjutjärnsbågarna behövde också ytbehandlas mot rost, detta gjordes traditionellt med blymönja.


Beroende på vilka material som skulle fästas ihop har olika recept använts för att framställa kittet. Det vanligaste förekommande kittet idag inom byggnadsvård är glasmästarkittet som innehåller linolja och krita. I de äldre hantverksböckerna finns en mängd olika recept på olika kitter. Till exempel ett stenkitt innehållande kiselgur, släckt kalk och blyglete. Eller ett kitt för att sammanfoga järn mot sten som innehåller salmiak, svavel, järnfilspån, ättika och vatten. Två olika kitter som använts för att fästa glas mot järn är kopal- och mönjekittet. Kopal är en harts som är lik bärnsten men mjukare i sin konsitens. Kopalkittet innehåller 1 del kopallack med 3 delar linolja, 1 del blyvitt och 1 del blymönja. Receptet finns i boken ”Husbyggnad 1” från 1939. Mönjekittet innehåller 2 delar blymönja, 5 delar blyvitt och 4 delar krita. Detta knådas med linoljefernissa till önskad konsistens. Mönjekittet finns beskrivet i ”Lantmannens uppslagsbok” från 1923.

I mitt arbete som byggnadsantikvarie är det viktigt att förstå hur byggnaden har underhållits och vilka material som använts. I samband med arbetena att iordningsställa Vagnsflygeln på Julita gård upptäcktes att det gamla kittet på gjutjärnsbågarna var rosa. Då blymönja ger en kulör åt det rödorangea hållet är det troligen detta som har blandats i kittet. Idag är det svårt att få tag på andra typer av kitt än oljekitt, så jag bestämde mig helt enkelt för att pröva två olika recept. Då jag ville vara snäll mot vår målare ersattes blymönja och blyvitt mot järnmönja och zinkvitt.

Det första kittet som prövades var kopalkittet. Efter mycket letande inhandlades kopal som löstes i sprit. Blandning skedde enligt receptet och resultatet blev en lös vätska som inte alls liknar kitt. Efter mer inblandning av torrpigment framkom ett kitt som kunde appliceras på testbågen. Två problem uppstod med detta kitt: Torktiden var lång, efter två veckor var det så pass torrt att det gick att måla. Dessutom uppstod torrsprickor.

Det andra kittet, mönjekittet, verkade mer lovande. Efter att ha blandat ihop och knådat ingredienserna framstod ett kitt som gick lätt att applicera. Torktiden var ca ett dygn och inga torrsprickor uppstod.

Mönjekittet kommer inom kort att prövas på Vagnsflygelns gjutjärnsfönster och nu återstår bara att se hur det står sig mot vädrets makter!

Byggnadsvår(d) på Julita gård

2015-04-28 15:55
Livstallet på Julita gård med utsikt över sjön Öljaren. Foto: Nordiska museet.

För drygt en månad sedan kom våren till Julita gård. Efter en längre period av inomhusarbete för våra hantverkare, påbörjas nu arbetet med att vårda bebyggelsens exteriör. Taköversyn, fönstermålning och andra reparationer är något som hela tiden pågår ute på Julita gård.

Det arbetas även för fullt med Vagnsflygeln som nu på fredag ska öppnas upp som en historisk miljö, precis som Livstallet gjorde förra året. Här kommer gårdens vagnshall, kontor och bilstall visas upp som de kan ha sett ut på 1920-talet.

I den här bloggen vill jag förmedla mitt arbete med att förvalta bebyggelsen ute på Julita gård ur ett antikvariskt perspektiv. Förutom det löpande underhållet som krävs för att byggnaden inte ska falla samman, och som mer handlar om en rationell fastighetsförvaltning, vill jag visa arbetet med att genomföra reparationer med de material och metoder som historiskt sett har använts. Varför är fönsterkittet rosa på vissa fönster, varför ska vi använda linoljefärg och hur gammalt är egentligen huset Knäppan? Detta är exempel på frågor som jag kommer ge svar på.

Jag vill även förmedla intressanta platser utanför parkområdet som man annars kanske inte får se när man är på besök på Julita gård, så följ bloggen och lär dig mer om denna fantastiska plats!

Sidor

Subscribe to