Cosplay <3 folktroväsen

Under fem månader deltar Kelly Colbell Heyl, Rickard Nilsson och Elin Jacobsson i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där de ska skapa dräkter på tema folktroväsen. Här kan du följa deltagarnas arbete fram till Cosplay-SM i mars 2017. Här kan du också fördjupa dig i ämnet folktroväsen med hjälp av Nordiska museets experter, samlingar och arkiv. Läs mer om tävlingen.

Tre deltagare startar sin resa

2016-11-27 11:49
Elin Jakobsson, Göteborg.Rickard Nilsson, Göteborg.Kelly Colbell Heyl, Limhamn.

Just nu förbereder sig tre deltagare i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen på att börja sin resa, med research och materialval för tre unika dräkter. Alla tre är aktiva inom cosplay, och har en stark passion för dräktskapande och att gestalta karaktärer.

Det blir en resa både bland folktroväsen och dräkthistoria, mot dräkter som ska skapas utan tydliga förlagor. I dräkterna speglas väsenas karaktärer, och det lilla vi vet om hur de egentligen såg ut. Till sin hjälp har deltagarna museets experter inom etnologi och dräkthistoria.

Spricker troll i solen? Hur känner man igen ett skogsrå? Och är älvor alltid väna och snälla?

Den 30/11 träffas deltagarna för en bakom kulisserna-träff på Nordiska museet, för att med hjälp av museets intendenter, bibliotekarier och arkivarier dyka djupare i arkiv och föremålssamlingar. Med hjälp av källorna ska de lära känna troll, skogsrån, vittror, älvor, varulvar och andra väsen. Kl. 18.00 den 30/11 blir det också ett öppet föredrag med Sveriges främste expert på folktroväsen, folklivsforskare Ebbe Schön. Fri entré till museet från kl. 17.

Kelly, Elin och Rickard

Som vi meddelade tidigare är det Kelly Colbell Heyl, Elin Jakobsson och Rickard Nilsson som fått möjlighet att delta i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen. De kommer att berätta om sig själva och om arbetet med dräkterna i kommande inlägg här på bloggen. Men först en liten introduktion:

Kelly Colbell Heyl är 22 år och student i scenproduktion vid Malmö Högskola, och praktikant på SVT Malmö kostym.

– Jag älskar att skapa saker och har i princip hållit på med det hela livet. Cosplay har bara varit i mitt liv i 2 år, men skapandet har alltid funnits där. Cosplay för mig är som en konstform. Här kan jag rita, använda olika hantverk, sy-kunskap och använda min fantasi. Men framförallt får jag chansen att skapa något och ge liv. Från timmar av research lär jag mig om karaktären för att sedan lägga dubbelt så mycket tid på att ge den liv och en fysisk form.

Jag älskar att gestalta magiska karaktärer, lite grymma kvinnliga krigare, eller wizards. Jag har till och med gjort egna mönster med mycket armor och olika typer av kläder. Jag älskar också sagolika klänningar och är galet kär i sammet, så jag gjorde Arwens, från Sagan om ringen, cranberry dress. Det blev mycket handsömnad och mycket tyg.

Rickard Nilsson är 32 år och kommer från Göteborg. Till vardags arbetar han som systemvetare på ett IT-företag.

– Jag har spelledarbakgrund inom Drakar och Demoner och har lajvat älvfolk flera gånger på olika lajv i Sverige. Rolltolkningarna har alltid föregåtts av research inom nordisk och keltisk mytologi och folktro. Att skapa dräkter har varit en passion jag haft i över 15 år, och den kreativa processen att skapa en dräkt med inspiration från natur, människors känslor och vidskepelse är spännande. Genom processen väcks ett eget väsen till liv med personlighet, nycker och mål.

Cosplay är för mig en social arena där kreativa människor kan mötas och inspirera varandra. Det är också en rörelse där alla får vara med, där människor lyfter upp varandra och delar med sig av sin prestige. Jag har skapat dräkter själv sedan 2001 via levande rollspel men börjat cosplaya först på senare år när jag studerade i Skottland.

Elin Jakobsson är 22 år och modiststudent på Tillskärarakademin i Göteborg.

– Cosplay är en stor del av mitt liv och jag lägger massor med pengar och tid på det. Jag har också alltid varit en historienörd och innan jag cosplayade så lajvade jag mycket. Just historienörden hos mig fick en tidig förkärlek till allt som innebar mytologi, och jag älskar mytologi i alla kulturer och slag, men just den nordiska är mig varm om hjärtat för den är så mörk, vilket jag älskar. Cosplay är en värld där jag kan utlösa all min kreativitet utan att bli dömd av likasinnade, en värld där jag får dela kunskap och lära andra vad jag lärt mig om inom cosplay. Störst av allt för mig är gemenskapen inom cosplay.

Svenska folktroväsen tycker jag känns råa och starkt kopplade till naturen och mörkret som finns här i Norden. Jag tycker om att läsa om dem, kanske för att jag gärna drar mig till de mer mörka tvistade versionerna av varelserna som skogsrån, havsrån, gastar, lyktgubbar, troll, mjölkharar m.m.

Följ deltagarnas resa

Här på bloggen berättar vi om deltagarnas resa, en upptäcktsfärd bland svenska och nordiska folktroväsen, och en resa mot färdiga dräkter att visa upp på Cosplay SM 2017. Håll även utkik i museets sociala medier för tips och överraskningar om cosplay och folktroväsen. Gör du egna dräkter på tema folktroväsen? Tagga gärna bilder med #nm_cosplay !

 

 

Trollen

2016-11-17 16:47
Troll av John Bauer, källa Wikimedia Commons.Av Theodor Kittelsen, källa Wikimedia Commons.Troll av John Bauer, källa Wikimedia Commons.

I folktron kunde trollen ha olika utseenden och de skiftade gestalt som det passade för ögonblicket. Ibland såg de ut som vanliga människor, bara mycket vackrare och mer välklädda. Ofta blev de osynliga genom att använda en speciell hatt. De ansågs mycket listiga och tjuvaktiga. Föremål av stål eller korsform eller att läsa en bön ansågs skydda mot trollen.

Det kunde vara svårt att veta om det var en människa eller ett troll man hade framför sig, men trollen kunde avslöja sig genom att de undvek vissa ord av magiska skäl – om de till exempel i stället för björn sa storhund eller tvestjärt i stället för sax.

Trollen ansågs ofta hålla till i berg och stora stenar och många sägner handlar om att människor blir bergtagna. De kunde lockas in genom en port i bergväggen och hölls sedan fånga i berget under längre eller kortare tid. Därinne glänste det från väggar och tak av silver, guld och ädelstenar. Människorna blev väl behandlade men fick också arbeta åt trollen. Den som en gång bergtagits blev sig aldrig riktigt lik igen.

En annan vanlig sägen handlar om hur trollen byter ut ett nyfött människobarn mot sin egen trollunge i tron att det skulle få det bättre. Det nyfödda barnet ansågs vara en hedning innan dopet och extra sårbart och begärligt för diverse väsen och makter. För att skydda barnet stoppades något föremål av stål eller en psalmbok ner i vaggan.

Tecken på att barnet var en bortbyting ansågs vara att det hade stort huvud och klena ben och inte växte som det skulle. Eller att det hade onormalt stor aptit. Annars liknade det ett vanligt barn.

Om misstanken fanns att man fått en trollunge i stället, kunde man behandla trollungen illa – genom att piska den eller låtsas vilja kasta in den i ugnen. Då kom trollmor genast till sin unges undsättning och lämnade tillbaka det riktiga barnet. Efter bytet mumlade trollmor något om att så elaka som människor kunde vara mot sina barn har då trollen aldrig varit.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du gestalta ett troll? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i trollens karaktär och utseende.

Trollen

 

 

Varulven

2016-11-13 08:36
Loup Garrou, 1857. M. Maurice Sand. Wikimedia Commons.Vargen från Ansbach, Tyskland, 1685. Wikimedia Commons.I Nordiska museets arkiv finns berättelser om möten med varulvar.

I Sverige har vi egentligen inga berättelser om vampyrer, men tron på varulvar har däremot varit väldigt utbredd i hela landet. En varulv är enligt folktron en man som frivilligt eller genom magi tillfälligt förvandlas till varg, björn eller hund. Var är ett gammalt namn för man eller människa och ulv betyder varg, så det blir manvarg = varulv.

Varulv kunde en man bli om hans mor utövat trolldom genom att krypa genom en ”fölhamn”, det vill säga fosterhinnan efter ett nyfött föl, för att själv få en smärtfri förlossning. Om barnet var en flicka blev hon mara. Man kunde förvandlas till varulv om man hade förolämpat en trollkvinna. I norra Sverige och även i kontinental tradition tog man själv initiativet till att förvandlas. Allt som behövdes var ett bälte, tillverkat av en strimma rygghud från en person som hade hängt sig eller blivit avrättad. Genom att krypa genom bältet eller knäppa det om midjan förvandlas man till varulv eller manbjörn.

Förvandlingen sker vanligtvis vid midnatt och under fullmåne. De värst drabbade blev vargar varje natt. Vissa kunde förvandlas varje vecka, och andra bara på julafton. Förbannelsen kan brytas genom att någon som möter varulven ropar hans dopnamn.

Varulven, eller manvargen, ansågs vara speciellt ute efter gravida kvinnor. Om han lyckades riva ut det ofödda barnet ur kvinnans livmoder och äta upp dess hjärta eller dricka dess blod – då blir han löst ur förvandlingen. Särskilt tragiskt är det om kvinnans egen make är varulv och försöker komma åt sitt eget, ofödda barn som i denna sägen från trakten av Sölvesborg i Skåne:

”En torpare och hans havande hustru höll på med slåttern och då det var bra väder och fullmåne höll de på långt in på natten. När midnatt nalkades kände mannen en obehaglig oro och urskuldade sig till hustrun att han behövde gå avsides för att slå en drill, men förmanade henne:
  -Kommer det en folkilsken hund när jag är borta, så slå den med tjugskaftet, men stick inte med gaffeln!
   Hustrun blev förbryllad men lovade göra som han hade sagt. När mannen hade varit iväg en kort stund kom ett vilddjur rusande fram mot kvinnan. Hon blev fruktansvärt rädd men mindes vad maken hade sagt och drämde till odjuret med hötjugan. Djuret hoppade nu upp mot henne och för att skydda sig och sitt foster slog hon det över käftarna så att det vrålande smet därifrån. Under tumultet hade det fått tag i hennes rödvitrandiga förkläde och slitit med sig en bit av tyget.
   En stund senare återvände hennes man till ängen, men hon tyckte sig kunna ana där i det bleka månljusets sken att han var alldeles mörbultad och svullen i ansiktet. Mannen låtsades som ingenting, utan tog sitt redskap åter och fortsatte med sina slåtterbestyr. Men hustrun var så uppriven av vad hon hade varit med om att hon inte kunde fortsätta arbeta förrän maken fick veta. Det var då hustrun uppdagade den fasansfulla sanningen. Det var han, hennes egen man, som nyss hade försökt bli kvitt sin varulvsförbannelse på sin hustrus och sitt eget ofödda barns bekostnad. Han hade försökt döda både henne och barnet. När mannen hade öppnat munnen hängde det nämligen röda och vita trådar mellan tänderna.”

Den förvandlade varulven är ofta en varg på två ben, men han kan också springa på tre ben. Det fjärde benet håller han ut som en svans, eftersom han saknar svans. Han har ofta rivsår i ansiktet. Kännetecken på att en människa är en varulv är sammanväxta ögonbryn. Han kan också ha en hårtofs mellan skulderbladen.

Under medeltiden var många fast övertygade om existensen av varulvar. I Frankrike under 1500-talet avrättades en mängd människor anklagade för att vara varulvar. Efter andra världskriget var det ett återfall av varulvstro i nordvästra Tyskland och så sent som 1972 var det ett utbrott av varulvshysteri i Trelleborg som även spred sig till Jakobsberg utanför Stockholm. Det kan kanske jämföras med dagens clownskräck som sprids över landet även om det är lättare att maskera sig till clown än att uppträda som varulv.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du skapa en egen dräkt? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i varulvens karaktär och utseende.

Varulven

 

Skogsrået

2016-11-04 10:41
Huldra forsvant. Av Theodor Kittelsen. Skogsrået och kolaren av Per Daniel Holm 1882.Förutom skogsrå finns också andra sorters rån.

Vad är egentligen ett folktroväsen? I fem blogginlägg framöver ska vi bekanta oss närmare med några av dessa övernaturliga väsen, som påverkat liv och arbete i skog och landsbygd. Etnolog Lena Kättström Höök berättar här om skogsrået. 

Ett övernaturligt väsen som är lite speciellt och väldigt fascinerande är skogsrået. Denna sällsynt vackra varelse råder over skogen och alla villebråd i den. Med list och fräckhet lockar hon män till älskog.

Tron på skogsrået var fortfarande levande ända in på 1900-talet. Sverige är ett land med stora skogar där det arbetade många ensamma män som kolare, timmerhuggare och jägare som kunde få påhälsning av henne. Om hon lyckades förföra en man fick hon makt över honom och släppte inte taget. Man kan säga att hon stalkade sitt offer.

Skogsrået kunde ge tur och jaktlycka men den som avvisade henne fick otur med det mesta och kunde få irra omkring i skogen utan att hitta hem. Motmedel för att bryta hennes makt var att nämna Jesu namn eller att spotta men det bästa var att gardera sig innan man gick ut i skogen genom att lägga stål eller vitlök i fickan eller rita kors med kol på kläderna.

Detta kvinnliga skogsväsen kunde förvända synen på betraktaren och uppträdde som en ung skönhet men hennes rätta jag avslöjades om hennes svans stack ut under kjolen eller om man såg hennes ihåliga rygg. Man kunde också misstänka att det var ett skogsrå om kvinnan var för fint och dyrbart klädd ute i skogen.

I ett västmanländskt rättsprotokoll från år 1685 blev en man vid namn Matts ställd inför rätta för att ha haft olovlig beblandelse med skogsrået. Enligt ett vittne hade han sagt ”att han hafwer haft en i skougen, som war mycket wacker, hwilken Matts föregifwit haft en Sabelskinnsmössa, hwijt kjortel, hwijt förkläde och halsduck, röda regarns strumpor och swarta karduwangsskor”.

Skogsfrun ansåg sig vara skogens härskarinna och krävde respekt. Detta avspeglas i många sägner som till exempel denna från Hova i Västergötland:
”Skogsfrua kom en gång till Åstorps marken [marknad], men ingen kunde veta vem den fina fröken va. Men så va dä en dräng, som fick se, att svansen stack ut lite där bak. Men han va sluger å gick fram te´na ån viska: ’Fröken ska va snäll å hanka in släpet’. Hon visste inte att det syntes. Drängen fick en stor belöning för att han inte va dum å talte om för di andra va han såg.”

Belöningen kunde vara av stort värde. Om det var pengar måste de användas samma dag – annars förvandlades de till torra löv eller något annat värdelöst.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du skapa en egen dräkt? Hur skogsrået ser ut varierar, och det finns många olika beskrivningar. Hur skulle du gestalta henne? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i hennes karaktär och utseende.

Skogsrået 

 

 

Berättelser i brasans sken

2016-10-31 10:41

Tavla av JW Wallander, 1858.

Innan det fanns gaslyktor och elektriskt ljus var världen utanför hemmet i stort sett stängd efter mörkrets inbrott. Förutom facklor och lyktor var det enda ljuset utomhus månens sken, om man bodde utanför städerna, vilket de flesta gjorde. I mörkret på väg hem kunde det räcka med ett svårtolkat ljud eller skuggan av en vajande trädgren för att fantasin skulle sättas igång. Väl hemma i köket, vid eldstaden, samlades gårdens folk och pratade och berättade tills det var dags att sova. Det är inte konstigt att det då uppstod berättelser om övernaturliga varelser, folktroväsen. 

Skildringar av folktroväsen finns i Nordiska museets arkiv, bland annat i Folkminnessamlingen med material från början av 1890-talet. Där kan man läsa om varulvar, skogsrån, troll och maror. I museets föremålssamlingar finns också magiska föremål, som skyddade mot folktroväsen. I biblioteket finns mängder av böcker om allt från bäckahästen till tomtar och troll. Skildringarna är många och ofta väldigt underhållande, men berättelserna bidrog också till att lära unga att vara ödmjuka, att akta sig för farliga platser om kvällen, och vara aktsamma om naturen och hemmet.

Folktroväsen. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.Cosplay <3 folktroväsen

Mytologiska varelser i den nordiska folktron har skildrats sedan medeltiden. Men det som finns bevarat i källorna kring troll, skogsrån, varulvar och andra väsen är mestadels berättelser från 1700-, 1800- och 1900-talen. Det är gamla beskrivningar och bilder som lever kvar än idag. Nu vill Nordiska museet, med hjälp av kreativa cosplayare, väcka arkiven till liv och ge plats för nytolkningar av folktroväsen. Mellan 25/10 och 10/11 kan du anmäla dig till museets dräktskapartävling på tema Cosplay <3 folktroväsen. Här på bloggen ska vi under några månader berätta om deltagarnas arbete med sina dräkter och resan fram till Cosplay-SM 2017 då dräkterna ska visas upp. Du kommer också att kunna läsa om nordiska folktroväsen.

Vad är ett folktroväsen?

Men vad är egentligen ett folktroväsen? Under de kommande veckorna kommer vi att introducera dig till några av dem, vittror, skogsrån, troll, älvor och varulvar. Du kanske redan har hört talas om några, andra kanske är nya bekantskaper. Ta chansen att lära känna dem tillsammans med oss, häng med här på bloggen och i sociala medier för att veta mer. Och var beredd på överraskningar längs vägen!

 

Sidor

Subscribe to