En jättes sorti

2016-10-14 07:12
Den förvärvade, och alltför tunga lyktan, monterad på Gasverksmuseet. Foto: Maria Maxén.De första gaslyktorna i Stockholm tändes på Norrbro den 18 december 1853. Kulmen på gaslyktsepoken nåddes 1915 med över 10 100 lyktor. Den sista gaslyktan släcktes i juni år 1940. Foto: Gunnar Lundh."Karta öfver STOCKHOLM gaslyktor inom Broarne", i en av uppgifterna i barnspåret. Lyktorna släckta...... och tända...

Vid utställningsarbete blir det för det mesta som planerat, men ibland händer oförutsedda saker sent i processen.

Emellanåt måste föremål utgå av olika skäl. De kan vara så sköra att de inte går att ställa ut, den avsedda montern kan vara för liten (!) eller föremålet för svårt att montera på det sätt som var tänkt.

Ofta löser vi problemet på ett bra sätt, ibland blir det till och med bättre när vi tvingats göra förändringar.

Besökare märker sällan vad som saknas, om vi inte berättar om det (till exempel i en blogg).

I går fick jag besked från utställningsproducenten att utställningens gaslykta, en stor imposant pjäs och viktig i utställningen, måste utgå: "den väger en driljon kilo vilket inte väggen klarar".

Drygt 20 år i museet har lärt mig att det inte är någon idé att argumentera, klaga, böna och be, lyktan går inte att sätta upp, om det gått hade den satts upp, kollegorna är proffs som kan trolla med knäna och hade löst problemet om det funnits minsta chans.

Lyktan finns med på utställningsritningen sedan länge, men jag har inte reflekterat över hur tung den är och därför inte informerat verkstaden om att den nog kräver förstärkning av väggen. När lyktan väl rullas in i utställningen för att skruvas upp är det för sent.

I Sverige infördes gasbelysning 1846 i Göteborg, i Stockholm 1853. Lysgas var modernt och ansågs vara fint, den var dessutom praktisk, gasen brann utan veke och lyste upp rummen väldigt bra. En gaslåga hade en lyskraft motsvarande tolv ljus.

Gasen var enkel att tända och släcka och krävde ingen påfyllning av bränsle eller reglering av veken. Men gas var dyrt och användes bara i de rika hemmen i städerna. För att använda gas krävdes ett gasverk, vilket ofta gjorde användning på landsbygden problematisk.

Gas fanns ofta i ljuskronor med flera lågor som alla avgav mycket värme och vatten vilket gjorde rummen varma och fuktiga. Någon har konstaterat att damernas dånande i högborgerliga miljöer under slutet av 1800-talet inte enbart berodde på de hårt snörda korsetterna, utan också på att syret i luften tog slut. Gasljus krävde god ventilation.

Den tidiga gasen utsöndrade sot och smuts som svärtade taken och lade sig som en hinna över inredningen. I engelska böcker kan man läsa att adeln och de "riktigt rika" undvek gas av omsorg om sina antikviteter, och att gas framför allt blev ett borgerligt fenomen. Så tycks det inte riktigt ha varit hos oss, här användes gas också av de mest välbärgade, men inte överallt. I matsalen, i hallar och i korridorer, men inte i salongen. 

Gas användes i fabriker, i offentliga byggnader och andra stora utrymmen, men det var som gatubelysning gasljuset fick sin stora betydelse.

Därför är det synd att vi inte kommer att kunna visa en gaslykta i utställningen. 

Genom utställningen löper ett barnspår med uppgifter som skall utföras kopplade till utställningens innehåll. Som tur är handlar en av barnspårets stationer om gaslyktor så gasljus kommer in i utställningen genom små modeller av lyktor, även om originalet blir kvar i magasin.