En robot besöker Nordiskt ljus

2016-12-27 19:49
Jag, Truls från Blue Ocean Robotics och Karl-Erik från Myndigheten för delaktighetRecensionen i UEF nr. 6/2016 som gjorde oss oerhört glada (och litet malliga)."Pia Cederholm ser en utställning som gör allt rätt."

God fortsättning på julen!

Jultiden har gjort att aktiviteten på bloggen gått ned en aning, men i utställningen händer spännande saker även under den andra halvan av december.

Ett intressant projekt i utställningen Nordiskt ljus så här i slutet av året är att en robot, en ”tillgänglighetsdator” testats på museet. Nordiska museet är deltagare i ett projekt i samarbete med Myndigheten för delaktighet, en pilotstudie med test av en tillgänglighets-robot i syfte att öppna upp museibesöket för de som inte kan eller har svårt att ta sig till museet, funktionshindrade, men också skolor, äldreboenden och alla andra ute i landet.

Idén är att man skall kunna boka upp sig på roboten ungefär som på en tvättid, välja en utställning och besöka den med hjälp av roboten. Projektet är förankrat på Social- och Kulturdepartementet och första ”piloten” var klar före jul.

Roboten fungerar som Skype på en vagn som går att fjärrstyra, förenklat uttryckt. Mellan besöken i utställningen står den i en dockningsstation där den laddas.

Roboten gjorde tre besök i utställningen Nordiskt ljus före jul. Den har gått ensam och tittat som en "ströbesökare", har deltagit i en bokad visning med egen guide och har gått med på en allmänvisning som en av besökarna. Vid alla tillfällena fördes anteckningar för att vi ska lära oss vad som eventuellt kan behöva förbättras för att roboten skall fungera optimalt på museet. Alla besöken är nu avklarade, den sista visningen utfördes den 21 december.

Jag visade Nordiskt ljus för roboten, som styrdes av en grupp testpersoner i annan lokal här i Stockholm, och det var väldigt trevligt. Det var lätt att få kontakt med personerna på skärmen - åtminstone med de som satt närmast sin dators mikrofon som jag kunde höra bra. Som guide kändes det som att de personer jag såg på skärmen verkligen fanns på plats i utställningen. De såg samma sak som jag och ställde frågor på samma sätt som besökare som är fysiskt närvarande.

Robotvisningar skiljer sig från andra visningar, från guidens perspektiv, genom att roboten, mitt under berättandet om något, kan vandra i väg för att titta närmare på detta, vilket gör att guiden under en del av visningen står/går bredvid roboten som en vän, eller till och med står bakom den och pratar. Besökare i utställningen var inte rädda för roboten utan tog gärna kontakt. En kvinna i en SFI-grupp berättade, med hjälp av sin svenska lärare, för personen på robotens bildskärm att människor i Syrien i dag bara har tillgång till elektricitet en timme om dagen.

Vi lärde oss mycket av visningen. Själva körandet genom utställningen för att titta på det jag berättade om tog mycket tid i anspråk, och det är möjligen effektivare om guiden fysiskt styr roboten själv. Eftersom körandet tog tid blev en del av min guidning färdbeskrivning. Jag började ibland också berätta vidare utan att roboten hunnit fram. En annan sak vi lärde oss var att det är bra om den fjärrstyrande gruppen alla sitter nära sin dator, så att jag som guide lättare kan höra deras kommentarer och frågor. Nu satt de runt ett avlångt bord vilket gjorde att avståndet mellan de som satt längst bort och mikrofonen blev för långt för att jag skulle kunna höra alla bra. 

Jag hoppas att tillgänglighetsroboten blir ett permanent inslag på museet. Den är en fantastisk möjlighet för alla som vill i Sverige och världen att besöka museet och ta del av våra utställningar, utan att behöva resa till Stockholm. 

Någon dag efter att jag börjat min julledighet fick jag e-post från en kollega på museet med en gratulation och en länk till en recension av Nordiskt ljus på viktiga UtställningsEstetiskt Forum. Den blev årets julklapp för mig och alla kollegor som arbetat med utställningen Nordiskt ljus. Jag är mycket tacksam och glad. Se recensionen här: http://ueforum.se/16/166/166rec1.html