En svunnen stad i en svunnen tid

2017-05-31 14:24
Erik Tryggelin: Självporträtt daterat 24 november 1901Norra Bantorget, Stockholm 18 juni 1902Sabbatsbergsparken (nuvarande Vasaparken), Stockholm 15 mars 1901Nybroplan, Stockholm 14 juli 1902Skolflickor, Stockholm 22 mars 1901Korsningen Götgatan/Folkungagatan, Stockholm 23 september 1900Djurgårdsslätten, Stockholm 8 juni 1902Strömkajen vid Grand Hotel, Stockholm 21 augusti 1902Hötorget, Stockholm 1 maj 1901Strandvägen, Stockholm 13 juni 1904Strandvägen, Stockholm 27 augusti 1902Strandvägen, Stockholm 23 februari 1902Publik vid kasperteater på Djurgårdsslätten, Stockholm 25 juni 1905Stockholm, 1 juli 1900

Erik Tryggelin (1878–1962) blev aldrig något av de stora konstnärsnamnen under sin levnadstid. Han tillhörde den generation målare som hamnade i kläm mellan det sena 1800-talets romantiska friluftsmåleri och de modernistiska strömningar som växte sig allt starkare efter sekelskiftet. Efter studier vid Konstakademien och i Paris kom han i första hand att koncentrera sig på stads- och figurscener. Tryggelin såg med skepsis på de expressionistiska färgexplosionerna i den nya konsten, och han höll fast vid ett mer avbildande reportagemåleri. Under perioden efter första världskriget försvann han in i glömskan tillsammans med andra företrädare för en stil som vid det laget ansågs passé.

Ett parallellspår till Tryggelins målningar är de fotografier han tog för inspiration och detaljstudier. De mest intressanta är tagna i Stockholm med omnejd kring 1900–1905 och föregår med många decennier den typ av gatufotografi som skulle komma i ropet längre fram under seklet. Tryggelin hade en märkvärdig förmåga att komma tätt inpå de människor han avbildade med sin kamera. Vissa av dem var säkert bekanta från hemkvarteren kring Rörstrands porslinsfabrik. Men flertalet måste ha varit okända människor från stadens olika skikt: det rika folket i de nya husen på Strandvägen, kuskarna och grovarbetarna, värdshusservitriserna, torgmadamerna och deras kunder på Hötorget. Alla dessa människor fångades i ögonblicksstudier av Erik Tryggelins kameraöga, på samma gång inkännande och distanserat.

Den nyfikne konstnärens hemstad befann sig kring 1900 i kraftig förändring. Med det nya seklet följde en ny våg av sanering och från att ha varit en av Europas smutsigaste och osundaste städer började bli Stockholm sakta bli ett föredöme. Tryggelin, som livet igenom förblev ungkarl och stannade kvar i sina uppväxtkvarter, menade att den nya tidens inbrott hade städat bort mycket av det som gett staden sin charm. Den gamla kåkbebyggelsen hörde ofta tätt ihop med en fattigdom och misär som han själv var privilegierad nog att slippa, men den var en självklar del av den omgivning han kände till utan och innan. Säkert anade Tryggelin att många av de äldre miljöerna han avbildade inte skulle förbli orörda särskilt länge till. Samtidigt skildrar han hur den nya, ljusa stenstaden växer fram med sina arbetarbostäder och breda gatustråk.

Som ett avtryck av tidsandans spänningar mellan Fin de siècle-ångest och framtidsoptimism syns kontrasterna mellan fotografiernas vemodiga, drömska grundton och den sprudlande livsglädjen hos de lekande barnen på många av dem. Stämningarna i bilderna har också ett släktskap med den samtida litteraturen. Till exempel Hjalmar Söderbergs genombrottsroman ”Martin Bircks ungdom”, med sina melankoliska betraktelser över en oskuldsfull barndom, innehåller scener som ger direkta associationer till vissa av Tryggelins fotografier:

Nej, våren, den riktiga våren... Den kom först när de kungliga körde ut till Djurgården i guldspann och plymascher. Hur sken icke allt den dagen, hur lyste det icke af blått och sol och vår kring skorstenarna och taken, kring tuppen på kyrktornet! På Martins gata blommade redan lönnarna, och öfver de lutande planken sväfvade skyar af hvit blom, körsbärsblom och hagtorn. På torget och Storgatan vimlade det af folk, hela staden var ute i ljusa och brokiga kläder, och framför Lifgardeskasärnen stodo de ljusblå lifgardisterna, som Martin älskade och vördade, på post med dragna sablar. De kungliga körde förbi i en sky af plymer och guld, folket hurrade och Martin hurrade med, och så gick man ut på Djurgården för att dricka saft och vatten på Bellmansro. Rundt omkring gnällde fioler och positiv, och Martin kände sig fullkomligt lycklig.

Men på hemvägen stannade man ett ögonblick för att se på Kasperteatern. Det började redan skymma öfver slätten, men ännu skockade sig folket samman kring dockteatern, där Kasper just höll på att slå ihjäl sin hustru. Martin tryckte sig hårdt intill sin mor. Han såg munnar öppna sig till breda skratt rundt omkring, i halfskymningen, han förstod ingenting, men ljudet af träpåkens slag mot dockans hufvud skrämde honom – skrattade man åt att den elake mannen därborta slog sin hustru? Så kom fordringsägaren, också honom slog Kasper ihjäl, polisen och djäfvulen handterade han lika illa, tills ändtligen Döden narrade honom ner i sin kittel, och det var slut. Martin kunde icke skratta och icke heller gråta, han endast stirrade häpen och skräckslagen in i denna nya värld, som var så olik hans egen.

--

... Han hade kommit utåt Strandvägen. Isen i Nybroviken var nyss uppbruten, en bogserbåt banade sig stönande väg mellan isflaken. Till vänster tornade några nybyggda millionärbaracker upp sig i snödiset, i en af dem lyste det redan af elektriskt ljus och slipade glasprismor ur en lång fil af rum, och i en stor sal rörde sig en hvitskimrande härfva af dansande par bakom gardinernas musslin.

Några ensamma vandrare hade stannat i en grupp och stirrade som fastnaglade mot paradiset där uppe. Martin stannade också en minut och gick vidare i tankar. Ett par takter af valsen hade trängt till hans öra, det var ”Donauwellen”; han gick och gnolade på den och fick den icke ur hufvudet.

Stora delar av Erik Tryggelins kvarlåtenskap förvärvades av Nordiska museet 1963, och även Stockholms Stadsmuseum har en samling av hans fotografier. Båda institutionerna har lånat ut ett antal av dessa bilder till Landskrona museum, där de ingår i utställningen TIME/LIGHT/LOVE som visas 8 juni 2017 till 28 januari 2018.

https://www.nordiskamuseet.se/samlingar/om-samlingarna/fotografiska-saml...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Tryggelin

http://www.landskronafoto.org/utstallningar/#TIMELIGHTLOVE

Hedberg, Jonas

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 07

jonas.hedberg@nordiskamuseet.se