Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Äntligen regn

2014-08-14 11:03

Äntligen regn! I måndags kom 14 mm och i går ytterligare 5 i ett hällande åskregn. Det är det första ordentliga regnet sedan någon gång i juni. Det har under juli månad endast kommit ett par duggskurar på sammanlagt kanske 3 mm. Det har alltså varit torrt här. Och varmt, som på de flesta platser i Sverige. Jag börjar i och för sig tvivla på vår termometers pålitlighet, men den 24 juli uppmätte vi 35,7 grader. På skuggsidan av växthuset, lagom högt över marken och lagom långt från väggen. Svenskar sägs vara synnerligen fixerade vid vädret, men som trädgårdsmästare är det helt motiverat. Ett strilande regn är det bästa som finns. När man jobbar med trädgård utvecklar man en särskild blick för hur växtligheten mår, och när det är så här torrt som det varit, har växterna lidit! Då lider man lite själv också. Så tack och lov för detta vatten från himlen.

Eftersom vi lyckligtvis har en sjö alldeles intill parken har vi förstås kunnat vattna under torkan. Utplanterade sommarblommor behöver vattnas, det som växer i kruka och så grönsakerna i köksträdgården, om det ska bli någon bra skörd. Man brukar säga att växter i allmänhet behöver omkring 30 mm regn i veckan. Om det nu inte regnar, är det bra att vattna ordentligt en eller två gånger i veckan. Då söker sig rötterna ner i jorden där fuktigheten håller sig kvar längre. Men nyplanterade växter, småplantor och sådder behöver vattnas oftare, i alla fall om solen gassar som den gjort.

Och när det har regnat får man lov att passa på att rensa ogräs. Fram till häromdagen var jorden hård som betong. Men igår gjorde vi i trädgårdspersonalen en gemensam insats och drog upp den blommande kålmolken, åkerspergeln och vitgröen i pionträdgården. Vi hittade två bärmållor också. Det är roligt när lite udda växter som någon gång odlats i köksträdgård och örtagård efter några år tittar upp på nya platser. Hela dagen sedan kände jag sedan tillfredställelse över den nyrensade, luckra, svarta jorden under pionerna – att ett så enkelt, handgripligt arbete kan kännas så meningsfullt!

Nu är det augusti, den stora skördemånaden. Lök, bönor, morötter och squash skördar vi. Rotselleri, purjolök och svartrot kan växa i landet länge än. Några som trivts i värmen är pumporna. De slingrar sig ut över bäddens kant och frukterna ligger som stora guldklimpar bland stjälkar och blad i gruset runt omkring. Inne i själva landet döljer sig ännu fler. Men där inne är det så trassligt och slingrigt så där kan man inte längre gå. Än så länge har de några veckor till att växa. Jag ser fram emot att skörda dem, men fram till dess får jag nöja mig med att klappa deras svala skal.

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Även andra kulturer har gamla som behöver omsorg

2014-08-06 11:51

Att nå bakom den homogena bilden av äldreomsorgens äldre var inte lätt.  När det gällde att komma i kontakt med äldre personer med annan kulturell bakgrund än min egen fick jag en tydlig erfarenhet av att vara utestängd. Med mina begränsningar i språk och naturliga ingångar kunde jag inte ensam knyta kontakter att få intervjua. De kanaler som vanligen används för att nå personer att intervjua räckte inte. Det blev mitt personliga kontaktnät som fick vittjas.

Med hjälp av Rossi från Chile och Faisa från Irak öppnades vägen. Hela detta arbete var beroende av deras och andras hjälp, framför allt för att knyta kontakter, slå igenom språkbarriärer och ge förtroende. En mycket nyttig erfarenhet för mig, att inte riktigt kunna förstå och hänga med i samtal som jag själv initierat. Och att titeln Intendent från Nordiska museet inte per automatik inger förtroende. I stället måste förtroendet förtjänas och bestyrkas av andra .

Berättelserna handlade mycket om språkbegränsningar och kulturell oförståelse. Svårigheter jag själv fick uppleva när mitt språk inte räckte. José, 83 år, berättade om sitt boende på ett svensktalande äldreboende. När han berättade om den tiden brast hans röst. Där var det ingen som talade hans språk och förstod hans kultur. Han upplevde det som att vara inspärrad och isolerad. Först när han flyttade in på ett spansktalande äldreboende i Midsommarkransen blev han delaktig och upplevde det som att komma hem.

Men det som slog mig mest var att upplevelserna som äldre i Sverige är tydligt samstämmig på en punkt. Ensamheten är densamma, oavsett språk och kulturell bakgrund. 

José har 7 barn, 23 barnbarn och 14 barnbarnsbarn men säger ändå: ”Trots allt bra så har jag aldrig varit så ensam som nu och det sörjer jag över”. En ensamhet som inte enbart handlar om fysisk ensamhet utan även om ensamhet utan de forna sociala sammanhangen, ensamheten genom kroppens begränsningar, ensamheten i insikten att det mesta av livet är levt och framåt finns endast en enda tydlig väg.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Jorden runt på 80 dagar – augusti 2014

2014-08-01 08:00

Det här tärningsspelet fick flickan Anna Nilsson i julklapp år 1876. Bara tre år tidigare hade Jules Vernes äventyrsroman om den fantastiska jorden-runt-resan utkommit på många olika språk.

Huvudpersonen Phileas Fogg slår vad med sina vänner om att det går att varva jordklotet på så kort tid som 80 dagar tack vare moderna färdmedel som järnväg och ångbåt. Detta hade tidigare varit omöjligt.

Spelplanen föreställer norra halvklotet med nordpolen i mitten. Innan spelet börjar lämnar deltagarna en insats till kassan. Tävlingen går ut på att med tärningens hjälp förflytta sig så snabbt som möjligt över kontinenterna. I fantasin gör spelarna en strapatsrik resa både till sjöss och på land via exotiska platser som Suezkanalen, Bombay, Singapore, Hongkong, Shanghai, San Francisco, New York och Dublin. Längs kartans kanter finns bilder med verser som visar oförutsedda händelser som resenärerna råkar ut för under resans gång. Ibland blir de försenade på grund av vädrets makter och ibland går det snabbare än väntat, som på den nybyggda järnvägen i norra Indien:

Hör ånghästen frustar på ilande tåg,
Han förer dig bättre än stormande våg,
Med tåget du till tju’trean får skutta,
Att lära dig morse af folk i Kalkutta.

Färden börjar och slutar i London. Har man haft oturen att dö under spelets gång är det möjligt att återuppta resan genom att lämna en ny insats.

Spelet är utgivet av P.A. Huldbergs bokförlag och kostade bara 1 krona att köpa. Det är ett masstillverkat familjespel som kunde vara både lärorikt och underhållande.

Källor

Dern, Karin

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 55

karin.dern@nordiskamuseet.se

Alla gamla är inte lika

2014-07-18 09:00

”Det är så lätt att tro att alla gamla är lika”. Det sa Gunilla, 72 år, när jag besökte henne. Är det så? Under arbetet med utställningen påträffades ofta en bild av de gamla som en ganska homogen grupp, både historiskt och i nutid. Men bakom denna bild kan flera grupper identifieras.

Där finns kvinnor och män, personer med andra kulturella bakgrunder, personer med icke åldersrelaterade funktionshinder och HBTQ-personer, samt de som lever i samhällets utkant, för att nämna några. Dessa berättelser ville jag veta mer om. Men vägen dit var snårig. Det visade sig vara svårt att få kontakt med personer att intervjua. Kanske är det också en av förklaringarna till att äldre framställs som en enda stor homogen grupp. Om ingen frågar så finns det ingen som svarar.

Det utkristalliserade sig att inom dessa grupper fanns också en rangordning där de personer med andra kulturella bakgrunder var mest synliga, representerade med flertalet äldreboenden. Sedan kom äldre personer med funktionsnedsättningar där det fanns några specifika äldreboenden. Likaså några äldreboenden för äldre hemlösa och missbrukare. Men gällande HBTQ-personer finns det tydligen inga som är i behov av äldreomsorg? För något äldreboende har jag inte funnit. Seniorboenden med HBTQ-inriktning finns men var finns äldreboendena. Vad händer då HBTQ-personer som är i behov av äldreomsorg för vård? Ingår de då i den homogena gruppen ädre där alla är lika till ytan?

Det här är ett ämne som kräver mer utrymme. Jag kommer därför berätta närmare om detta i nästa blogginlägg. Ni får möta Josè från Chile, Gunilla som är döv, Aina som är före detta missbrukare och Oscar som är homosexuell. Ni kommer att få ta del av berättelser som ger en bredare bild av dagens gamla.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Våga fråga

2014-07-04 11:00

Arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det? har för min del framför allt inneburit att fånga berättelser från upplevda erfarenheter om att vara äldre i Sverige. Berättelser från de äldre själva, men också från anhöriga och personal inom äldreomsorgen.

Som intendent ingår det ofta att intervjua och dokumentera. Intervjusituationer är alltid intima, det handlar om att få personer att berätta personliga erfarenheter och upplevelser kring olika ämnen. Att ställa frågor som kanske ingen tidigare har ställt. I vissa fall frågor som den intervjuade inte ens ställt sig själv.

Men intervjuarbetet inom detta projekt har skiljt sig betydligt från tidigare arbeten. Något som jag inte riktigt hade förberett mig på, var hur nära en intervju kan bli och hur den kan gripa tag så starkt att den inte släpper taget när arbetsdagen är slut.

Arbetet med dessa intervjuer krävde att jag som intervjuare vågade ställa påträngande privata frågor. För utan att våga, nås inte hela sanningen. Det har varit svårt men ett ärligt engagemang att faktiskt vilja veta river ned många murar.
Nordiska museet är oerhört tacksam för alla berättelser som så många gett oss förtroende att förvalta. Det har i dessa intervjuer berättats saker och förmedlats känslor och tankar som inte har berättats för någon annan.

Det får mig dock att fundera över varför så mycket inte blivit sagt tidigare? Varför berättas det för mig, en helt främmande människa, om man inte ens berättat det för sina närmaste?  Kanske är det som Molly, 92 år, sa: ”Ingen har frågat om det här tidigare”. Eller som Asta, 79 år, sa: ”Jag vill berätta så att alla får höra men jag vill inte att det ska veta att det är jag som har sagt det”.

Att lyssna och samla berättelser är viktigt. Nordiska museet har samlat berättelser sedan 1870-talet och vi kommer att fortsätta det arbetet. Det är en viktig del av vår historieskrivning och därmed för vår framtid och för oss alla.
Återigen stort tack för allt förtroende ni visat Nordiska museet och mig.

Tack.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to