Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Ladugårdströskel med skyddande orm - september 2016

2016-09-01 08:08
Ladugårdströskel med inborrad orm från Stora Mellösa, Närke. Foto: Mona-Lisa Djerf.Detalj. Foto: Karolina Kristensson.

Vid byggandet av ladugård och stall i det gamla bondesamhället användes olika magiska metoder. Husdjuren var gårdens levande kapital och deras välbefinnande kunde betyda skillnaden mellan liv och död för människorna.

Mycket av skyddsmagin gick ut på att få den värdefulla boskapen att känna hemtrevnad. Det var särskilt viktigt att göra ingången säker så att onda väsen inte tog sig in. Ovanför dörren placerades lieblad och hästskor eller en rovfågel. Gluggarna gjordes ofta i korsform och över fönster och dörrar målades tjärkors.

Ett av de största hoten mot boskapen var maran, ett övernaturligt väsen som nattetid troddes ta sig in i stall och ladugårdar. Om djuren stod svettiga och slutkörda på morgonen eller om hästens man var tovig, med så kallade martovor eller marflätor, tog man för givet att maran hade ridit dem.

I kampen mot maran och annat ont fanns många metoder. Ett sätt var att hänga upp något ontavvärjande som ett lieblad, en hästsko, en fågel, en fladdermus, lite tagel, ett par bockhorn eller delar av koklövar över dörren till stall och fähus. I taket, ovanför skuldrorna på kon eller hästen, hängdes skator, lieblad, marstenar eller häxkvastar (en slags tovig grenbildning på björkar) upp. Guds ord i form av ett psalmboks- eller bibelblad skyddade liksom gamla almanackor.

I ett borrat hål i ladugårdströskeln kunde man stoppa ner kvicksilver, levande ormar, ormskinn, »fruntimmershår«, libbstickeblad och avskrap av guld eller silver. Denna bit av en tröskel kommer från Helgesta, Stora Mellösa, i Askers härad i Närke. I Huvudliggaren där alla föremål beskrivs vid ankomsten till museet står:

"Skyddsmedel för ladugård, forntroföremål bestående av ett ur en tröskel till ladugård ursågat stycke med tvenne igenproppade borrhål, det ena innehållande en orm, det andra ok[=okända) föremål liknande järnskrot".

När föremålet sedan katalogiserades föreslogs järnskrotet vara slaggbitar. Ormen som en symbol för list och ondska finns både i Bibeln och i nordisk mytologi. Om det var svårt att få ner den i borrhålet ströddes snus på ormen, som genast blev styv som en pinne och lätt kunde stoppas ner i hålet, som därefter pluggades igen.

Källor

NM.0223480 Skyddsmedel
Primus – museets föremålsdatabas
Huvudliggare med bilagor
Katalogkort – katalogisering av föremålen
Digitalt museum – offentlig föremålsdatabas: https://digitaltmuseum.se 

Frågelistor:
Nm 12 ”Husbygge III: Husgrund och golvläggning”, 1929
Nm 17 ”Tro och sed vid husbygge”, 1930
Nm 22 ”Tecken och märken”, 1930
Nm 30” Husdjuren I: Skydd och sjukdomar”, 1930
Nm 106 ”Hästen”, 1947
Sp 13 ”Magiska skyddsmedel”, 1930

Hammarstedt, N.E., (1920) Svensk forntro och folksed, Häfte I. Stockholm: Nordiska museet
af Klintberg, Bengt, 1986. ”Kreaturens trånad”, Fataburen. Stockholm: Nordiska museet
Kättström Höök, Lena, 2013. ”Skydd och lyckobringare för hus och hem”, Fataburen. Stockholm: Nordiska museet

Föremål och rekvisita

2016-08-31 09:54
Taklampa av fotogen, rekvisitalampa inköpt på auktion för att hänga utanför monter. Foto: Stockholms auktionsverk.Rekvisitaduken.Den läsande familjen blev med introduktionen av fotogenlampan ett nytt familjeideal under 1860- och 1870-talet. Flera familjetidskrifter utkom med ett innehåll som passade för högläsning. Svenska Familj-Journalen, vinjettbild från 1873. Nordiska museets bibliotek.

I den del av utställningen som berättar om livet i fotogenlampans sken kommer vi att antyda en miljö med ett runt bord och en takfotogenlampa från senare delen av 1800-talet.
Föremålen till utställningen, de inmärkta sakerna ur Nordiska museets samlingar, valdes långt före sommaren. Rekvisitan har vi börjat att arbeta med nu.

Rekvisita är i princip allt som inte är ”föremål” i en utställning. ”Föremål” skall hanteras med vita vantar och ställas ut i monter, på rekvisita finns inga sådana krav.

På museispråk är det således stor skillnad mellan föremål och rekvisita. Frågan: ”Är det ett föremål?”   betyder: är föremålet inmärkt eller inte, har det krav på hantering, MONTER, MONTERING och klimat knutet till sig?

Till fotogenlampsmiljön behövde vi häromdagen mer eller mindre akut en taklampa och en duk för att formgivarna skulle kunna avgöra storleken på det runda bordet i utställningen. Allt måste vara rekvisita. I fredags ropades en fotogenlampa in på auktion och i går hittade jag och min kollega Leif en vacker korsstygnsbroderad duk från omkring 1860-1880-talet på rekvisitavinden här i museet. Ett frågetecken är dock en fläck mitt på duken, och efter överläggning med textilkonservator fick jag rådet att skicka den på kemtvätt (går bra eftersom den är rekvisita).

Fotogenbelysningen hade stor betydelse för människors liv. Fotogenlampan introducerades i vårt land under 1860-talet och den nya belysningsteknologin spreds snabbt: 1870 hade fotogen tagit över i stort sett all annan belysning i hemmen.

”Den har vunnit inträde öfverallt, från kojan till slottpalatset, hvartill orsaken får sökas i dess många förträffliga egenskaper såsom lysmaterial, i synnerhet i dess förmåga att lemna en jemn och stilla låga, och ej deruti – som kanske mången är benägen att tro – ’att den kommit på modet’. Det senare är snarare en följd af det förra”. Teknisk Tidskrift 1872.

Enkla hem ägde bara en enda lampa, som alla i familjen var hänvisade till på kvällen. Många minns en trivsam tillvaro med samtal, högläsning och berättande, andra en tvingande gemenskap där det var omöjligt att dra sig undan för egna aktiviteter. Den som hade makten över lampan bestämde också när dagen var slut och det var dags att gå till sängs. I familjer med flera lampor innebar introduktionen av fotogenen däremot att det blev lättare att dra sig undan för att syssla med sitt eget efter dagens slut. Dagen förlängdes med detta nya, artificiella, och relativt billiga ljus.

Samtidigt med fotogenlampan flyttade möblerna ut från väggarna. Det blev modernt med ett runt bord mitt på golvet. Det är intressant att spekulera i vilken betydelse den förbättrade belysningen hade för det nya sättet att möblera, blev miljöerna så mycket ljusare än tidigare att det gick att ha möbler ute på golvet utan att riskera att stöta emot dem i mörkret? Fotogen var samtidigt ingalunda någon ofarlig belysning, att stöta omkull en lampa kunde innebära fara för både bostaden och dess invånare. Det mörka inredningsmodet under 1800-talets senare del, med möbler och paneler i mörka träslag och tapeter och textilier i buteljgrönt, vinrött och mörkbrunt, passade bra ihop med fotogen- och gasbelysning då de dolde rök och os. 

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Först ut: Fabian!

2016-08-30 22:54
Monteringsanvisning över Fabianlamporna från formgivarna Note till Nordiska museets verkstad.David borrar hål för lamporna, med monteringsanvisningen fasttejpad intill.De sex första lamporna på plats!Klart!Ritning över hela väggen där Fabianlamporna sitter.

I dag monterades den första lampan i utställningen Nordiskt ljus. Att vi monterar innan bygget är färdigt beror på att bakväggen inte kan sättas fast förrän alla sladdar från lamporna på framsidan av väggen är fixerade.

Först ut är Fabian, en till synes ganska oansenlig liten lampa, en sovrumslampa av plast, formgiven av arkitekten och industridesignern Håkan Fransson för Fagerhult.

Fabian stod för något helt nytt när den lanserades 1969, lampan svarade mot alla tänkbara krav, lågt pris, formstark och funktionell, tillgänglig i flera olika färger. Avsaknaden av skruvar gjorde att Fabian kunde monteras på bara elva sekunder, vilket sparade produktionstid.

Totalt såldes fler än 4 miljoner exemplar av Fabian innan tillverkningen av vägglampan lades ner 1997. Det kan göra den till världens mest sålda lampa, något vi visar i utställningen genom att ställa ut hela nitton(!) exemplar i flera av de färger som gjorde lampan så  populär.

Har du en Fabian hemma, eller har du haft det tidigare? Hör gärna av dig och berätta om just ditt exemplar. Finns interiörfotografier vi kan låna blir vi extra glada, det första som sänds in lovar jag att publicera på bloggen!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Nordiskt ljus - nu är bygget igång!

2016-08-25 10:14
Snickarna reser väggarna till utställningen "Ljusets former" i Nordiska museets stora hall. Foto: Nordiska museet.Utställningen har formen av en stiliserad mångata, av månsken över vatten. Väggarna blir successivt allt högre bakåt. Längst bak kommer en måne att placeras. Foto: Maria Maxén.

Den här veckan, med början den 22 augusti, drar bygget av utställningarna under namnet Nordiskt ljus igång! Semestrarna är slut och alla är laddade med ny energi för att ta tag i detta jätteprojekt. Först ut är bygget av den utställning som fått namnet "Ljusets former", där över hundra år av nordisk lampdesign kommer att visas i en tidsresa över hur formgivningen av armaturer sett ut i Norden sedan elektriciteten gjorde sitt intåg.

Näst på tur står rivning och nedplockning av de utställningar som i dag står där andra delar av Nordiskt ljus drar in, bland andra  "Rejält retro" och "Spel". I deras lokaler skall kulturhistoriska utställningar in som berättar om naturens ljus -

Vad INNEBÄR det att bo i en del av världen som har begränsat med dagsljus under vintern och ljust nästan dygnet runt under sommaren?

- och om livet i mörker och halvmörker före elektricitetens genombrott. En del berättar om ljusets betydelse i traditionerna halloween, advent, ny dag (nouruz), valborg och midsommar. Till detta kommer ljusupplevelser inom- och utomhus, vi kommer bland annat att visa norrsken inomhus (!) och ha olika typer av belysning på museets fasad.

Museipedagogerna har  tillsammans med museets medieproducenter skapat ett speciellt barnspår genom den kulturhistoriska utställningen. Där kan barn med hjälp av ett magiskt ljus lysa upp delar av utställningen som andra besökare inte kan tända. Här finns uppgifter att lösa som följer utställningens innehåll, ett slags klurigt lärande genom aktivitet. Barn, men även vuxna, kommer också att kunna ta del av en gedigen programverksamhet som börjar med workshopen "Läskiga Lyktor" den 31 oktober, följt av "Natt på museet" den 3-5 november.

För att planera och sy ihop dessa olika delar av projektet har vi haft en mängd olika möten. Nu när resultaten av mötena börjar få fysisk form är min avsikt att rapportera om dem här på bloggen. Kanske är det av intresse att se hur en utställning växer fram på ett stort museum, jag hoppas att ni skall tycka det!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Torrsommar i hagmarkerna

2016-08-18 08:10

Tänk vilken torr och solig sommar vi haft!


Vi har inte fått mer än   106 mm regn här på Julita under juni, juli och hittills i augusti. Det får man beteckna som en torrsommar.

Nu är det nästan tröstlöst att sätta upp stängselstolpar. Jorden är så torr så den känns som betong eller så rasar jorden ned igen i det hål man försökt göra med spettet!


Istället har det varit goda förutsättningar för att köra med den traktorburna betesputsen på de små åkertegarna. Traktorn drar mindre bränsle när gräset är torrt än när det är fuktigt och blött. Dessutom blir det snyggare slaget när det är torrt och det nya gräset får lättare att spira och växa upp på nytt.

I början av betesputsarperioden slog jag marker med dålig åtkomst och bärighet för traktorn där det ett ”normalår” är blött och fuktigt. För att kunna komma till vissa åkertegar kan det hända att jag måste köra tvärs över flera diken men de är i år torrlagda och oftast inget problem att passera. Det är tyst i diken och bäckar – inget porlande ljud!


Däremot spelar de vi i dagligt tal kallar syrsor rekordtidigt i år, redan 20 juli om jag minns rätt!

Lika tidiga var björkarna att ”fröa sig” och björkfröet ligger i drivor på sina håll. (I stadens rännstenar kan man också se dessa drivor av björkfrö).


En del björkar har på grund av torkan ”höstat sig” och bladen blir gula i förtid. De liksom ger upp för i år på något vis och drar tillbaka näringen till rötterna och satsar på nästa år istället. Men så brukar det ju vara en torrsommar.

Vidare har  sälgen, som vanligt, kollapsat och har bruna blad. Jag tror de får någon svampinfektion eller något men just detta fenomen brukar ju uppträda varje år, så det höjer jag inte på ögonbrynen för.


Även arrendatorns vete på åkrarna ”brådmognar” i det soliga och torra vädret. Jag kan med mitt bonde öga se skillnaden i mognadsgrad till och med mellan morgon och kväll samma dag, den mognadsprocess som brukar ta veckor annars!


Det blev mycket torra fakta det här!


Men mitt bestående intryck är just TORRSOMMAR!

Sidor

Subscribe to