Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Ett fönster mot sommaren

2016-06-30 10:56
Foto: Pål-Nils Nilsson, Nordiska museets arkiv

Det finns en bild som alltid påverkar mig lika starkt, hur många gånger jag än betraktar den. Ibland framkallar den ett ljuvt minne av en sommar som flytt, en annan gång ett löfte om något underbart som komma skall.

Bilden togs en sommardag i Lerberget, strax söder om Höganäs i Skåne. Genom ett öppet fönster, där någon arrangerat ett stilleben med snäcka och kikare, förevigades utsikten över Öresund. De tunna vita gardinerna vajar försiktigt i brisen, solens strålar silas ned genom spridda moln och reflekteras i den blanka vattenytan. Sol och skugga, ljus och mörker kontrasteras mot varandra och skapar ett djup i bilden, en nästan magisk stillhet.

Fotografen hette Pål-Nils Nilsson och bilden kommer ur Svenska Turistföreningens stora arkiv i Nordiska museet. Pål-Nils Nilsson var flitigt anlitad av STF från 1955 och trettio år framåt. Nästan alla hans naturbilder har samma närvarande och lite poetiska ton. Den konstnärliga ådran fanns i släkten; modern var textilkonstnären Barbro Nilsson, fadern skulptören Robert Nilsson och mormor den kända trädgårdsarkitekten Emma Lundberg. Familjen hade sitt sommarhus, och föräldrarna sina ateljéer, i Lerberget. Kanske är det från familjens bostad bilden är tagen.

Pål-Nils Nilsson föddes 1929 och gick ur tiden 2002. Han var fotograf, filmare, fotolärare och från 1986 professor på Fotohögskolan i Göteborg. Han var också en av initiativtagarna till Tio Fotografer 1958.

Läs mer:
Pål-Nils Nilsson, Landskap (i serien Vi fotograferar), Stockholm 1956
Viggo Sten Møller, En bok om Barbro Nilsson, med bilder av Pål-Nils Nilsson, Stockholm 1977
Per Lindström, Svart på vitt om Tio Fotografer, Lund 2008
Jan Brunius, ”Om textilkonstnärinnan Barbro Nilsson och hennes son Pål-Nils, fotografen” i Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik G Lundberg och Bengt G Söderberg, Stockholm 2009

På webben:
http://kmb.raa.se/cocoon/bild/public_search.html
http://sis.modernamuseet.se/en/view/objects/asimages/artist$00408469?t:state:flow=d2487590-6dab-466e-9d02-f65d703e007e
http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=p%C3%A5l-nils+nilsson&filter=itemType%3Dfoto

"Nu är jag ond på dig!"

2016-06-17 15:32

Några kärleksbrev i Nordiska museets arkiv.

För inte så länge sedan tog Nordiska museets arkiv mot en brevsamling från beredskapstidens Sverige. Breven är skrivna mitt under brinnande världskrig och adressaten är en ung värnpliktig infanterifurir, krigsplacerad någonstans i Sverige. Under krigstid och mobilisering använder man fältpostnummer, vilket man kan se på kuverten. Av innehållet förstås man att furir Johansson var placerad i Västsverige, kanske i Bohuslän och Göteborgsområdet och att han inte var 20 år fyllda. 

Alla de 50 breven är skrivna av unga kvinnor någon är 18 år, den äldsta var i 22-årsåldern. Man förstår av innehållet att furiren hade ett antal amorösa relationer med kvinnorna – samtidigt. I ett brev anar man att kvinnan av en slump fått reda på att Johansson i Vänersborg träffat en annan kvinna, samtidigt som han hade bestämt träff med brevskriverskan i en annan stad. Hon skriver till Johansson:

"Hej! Tack för brevet jag fick. Du ber om förlåtelse men det är knappt jag kan det för så fräck som du var. Nu vet jag hurudan du är. Du skulle åka hem hörde jag det får allt vara och stanna här. Nu är jag ej mer lycklig sen du bar dig åt så fult.
Men jag får väl förlåta dig för denna gång. Men hoppas du aldrig gör om det. Jag blev ej sjuk som du trodde. Du får komma till mig när vi glömt det. Hej hej med dig. Skriv snart. I."

Hon är förstås sårad och förargad, det är lätt att förstå. Men ilskan till trots, tvärvänder flickan mitt i brevet och förlåter sin älskade! I ett annat brev står ’Nu är jag ond på dig!’, men också i det brevet blir Johansson förlåten.
Uppenbarligen uttrycker soldaten själv ibland misstankar om att någon av hans många kvinnor visar intresse för andra män. En flicka svarar så här på ett av hans brev:

"De säger att du blir glad när du får mina brev. Du skrev att du får reda på om jag är ute eller ej. Vem kan det vara? Det får du allt skriva. Har någon sagt att jag varit ute så ljuger den som har sagt det. Jag är inte alls arg på dig, bara jag får reda på vem det är som du har förbindelser med i Trollhättan."

I breven figurerar åtminstone 9 olika brevskriverskor, alla verkar vara förälskade. Vi vet tyvärr ingenting om furir Johanssons brev. Johansson själv avled kring 2014 och breven kom till oss genom dottern till en av hans vänner. Hon tyckte att breven borde tas tillvara istället för att slängas, och kontaktade Nordiska museets arkiv.

Många av brevskriverskorna är av allt att döma anställda i den västsvenska industrin, någon i en lampfabrik, en annan på ett pappersbruk. Stilen är enkel och ganska rak, och mycket starka. Ingen av brevskriverskorna känner varandra. Men de har ett gemensamt: förälskelsen i en 18-årig furir i den svenska armén år 1944!

I breven sägs ingenting om krigsläget, om matransonering, om umbäranden. Istället får vi en doft av sviken kärlek, häftig förälskelse, hopp och förtvivlan, skrivet med blyerts i korta men kärnfulla brev. Kriget är överraskande frånvarande. Trots att många brev skrivits i juni 1944, sägs ingenting om exempelvis invasionen i Normandie den 6 juni, bombningarna av tyska städer, ingenting om Sovjetunionens offensiv i öst vid samma tid eller ransoneringarna i vårt eget neutrala land. Kanske var själva krigets inte så närvarande i vardagen, som vi idag föreställer oss?

Och det är just vardagslivet som vi får en blixtbelysning av, så som det tedde sig för unga kvinnor som innan de gick och la sig på kvällen, skrev till sin gemensamma kärlek, någonstans i Sverige. Nu finns breven i våra samlingar och blir ett fascinerande dokument från en komplicerad och dramatisk tid i Europa 1944.

Engman, Jonas

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Jordbrukets dag

2016-06-17 08:31

Visst finns det alltid något att berätta om vad som händer i hagarna vid denna årstid men just i detta inlägg hade jag tänkt att puffa för två andra händelser här på Julita gård. Inför Jordbrukets dag som i år infaller lördagen den 2 Juli tänkte jag prata om dels lieslåtter och dels körning med tröskverk som kommer att äga rum den dagen. Kom gärna hit och upplev det på plats.


Först vad gäller lieslåttern har jag haft möjlighet att i hagarna se Stefan Hahre slå med lie. Jag fick möjlighet att intervjua honom om tänkesätt och tillvägagångssätt kring lieslåtter. Här nedan följer valda delar av intervjun.


När på säsongen är det lämpligt att slå hagmarken?
Har man just börjat att hävda sin slåtteräng eller hagmark kan man gärna slå flera gånger under säsongen. I det läget vill man kanske få bort ”ogräs” såsom hundkäx, brännässlor och annat. Man kan slå första gången redan i maj och sedan innan fröspridning av de växter man inte vill ha i hagmarken. Har man kommit några år framåt i restaureringen skall man däremot vänta med att slå till de önskade växterna fröat sig.


Ändrar sig floran i hagen efter några år i hävd?
Ja, floran ändrar sig och andra gräsarter kommer fram och mer sköra ängsblommor. För att nå det resultatet är det viktigt att föra bort det avslagna materialet för att på så vis svälta ut den förut kanske övergödda hagen med överskott på näringsämnen då grödan inte togs tillvara. Det är ganska lätt att samla ihop då det ligger i fina strängar efter lieslagen.


Vad heter de olika delarna på lien?
Den långa delen kallas orv, de korta handtagen heter knaggar och den del som skär av gräset kallas blad. Bladet får sin grundskärpa genom att knacka bladet med hammare. Under arbetets gång får man skärpa bladets egg med ett bryne, vissa gånger efter bara några minuter. Det är lättare att slå med lie på morgonen då det fortfarande finns dagg i gräset


Hur lär man sig att slå med lie?
Länsstyrelserna runt om i landet ordnar ofta kortare kurser som varar 1-2 dagar. Efter det har man både den teoretiska och praktiska grunden att bygga vidare på. Sedan gäller det att öva på egen hand och hålla i sina färdigheter. Det är ju dessutom ett stolt kulturarv att föra vidare!


Varför skall man slå med lie när det finns grästrimmer?
Att slå med lie är inte tyngre arbete än att gå med en motordriven grästrimmer. Slår man med lie ligger det fina strängar som är lätta att samla ihop, det gör det INTE efter grästrimmern. Vidare blir det bättre snittyta efter lien vilket hindrar svampangrepp i de gräs och örter man vill främja. Dessutom är lieslåtter mer rogivande eller vad säger ni……..

 

Den andra händelsen jag tänkte puffa för är körningen av tröskverket som kommer att äga rum utanför gamla ladugården. I detta fall har jag intervjuat Hans Engman som också kommer att köra tröskverket under Jordbrukets dag. I det följande kommer jag att återberätta delar av intervjun och till viss del sticka in lite egna erfarenheter av att köra tröskverk. Min erfarenhet begränsar sig dock till rensning av gräsfrö och till viss del utsäde.


Det tröskverk som skall köras på Jordbrukets dag här på Julita gård drivs från en traktor med plattremskiva. På tröskverket finns en motsvarande remskiva och däremellan en bred plattrem som överför kraften till tröskverket. Tröskverk fanns av olika märken såsom Widéns, Munktells, Vretstorp med flera. Ofta var det ganska lokala fabriker som tillverkade dessa.


Skörden började med att man med självbindare lämnade kärvar efter sig på fältet. Dessa sattes på skylar på fälten för att torka. Efter en tid kördes kärvarna in i logen för ytterligare självtorkning och väntan på tröskning.


Ofta bildade man föreningar som gemensamt använde tröskverket. Man ägde tröskverket gemensamt men arbetade också tillsammans när det var dags att använda det på respektive gård. Större gods, som exempelvis Julita gård, hade säkert sitt eget tröskverk. En person matade tröskverket med kärvar och en person bytte jutesäckar med exempelvis havre efter rensverket. Även halmen som kom ur skakarna behövde tas om hand. Man var kanske fyra personer i olika sysslor runt tröskverket och bytte arbetsuppgifter med varandra under dagens gång.


Det finns mycket mer att berätta om körning med tröskverk men kom gärna till Julita gård på Jordbrukets dag som i år äger rum lördagen den 2 Juli och upplev det med egna sinnen!

Gå gärna in och kika på http://www.nordiskamuseet.se/kalendarium/jordbrukets-dag-pa-julita-gard innan besöket.
 

 


 

 


 

 

 

 

 


 


 


 

Nu ska blommorna ut!

2016-06-16 22:32

Begonia, heliotrop, pelargon och lobelia. I år blir det en mycket klassisk sommarblomsplantering i herrgårdsparken.  Vi har inte helt klart för oss vad som växte i rabatterna kring sekelskiftet 1900, men under 1930-talet ska det bland annat varit Canna, Penstemon, pelargon och begonia.

Från 1953 då Nordiska museet drivit Julita gård i ungefär 10 år har vi utförligare uppgifter. Då planterades 65 kannor, 50 Penstemon och 150 röda begonior i solursrabatten framför Stora huset, samt i de mindre grupperna i gruset röda och vita pelargoner kantade av isop. Det är denna komposition vi har inspirerats av och delvis återskapar i år. Uppgifter om vilka blommor som planterades på östra sidan om Stora Huset, den som vetter mot rosengården och lusthuset saknas, så här blir det planteringar i samma klassiska stil men med delvis andra växter. Förutom pelargon och Canna också Heliotrop och fylldblommande mattram.

Eftersom vi på Julita gård vill att våra besökare ska uppleva parken som den såg ut under perioden 1900-1940 brukar vi ha förhållandesvis traditionella sommarblomsplanteringar. Men vi har inte mer än ett par växtlistor bevarade och det är svårt att tolka de svartvita fotografier som finns. Sommarblomssortimentet – och modet– har också förändrats mycket under åren och det är inte säkert att de växter som odlades då går att få tag i eller är lämpliga att odla idag.

En del växter kan upplevas moderna idag men har varit med länge. Canna x generalis tillexempel, kommer från tropiska och subtropiska Amerika och har liksom dahliorna tjocka jordstammar som måste grävas upp på hösten och övervintras frostfritt.  Kannor har odlats i nordiska trädgårdar sedan 1600-talet, även om då i liten omfattning. För att de ska hinna blomma under vår korta sommar så behöver de förkultiveras några månader innan de planteras ut. Väl på plats i planteringen blir de med sin höjd och sitt bladverk ett ståtligt blickfång.

Heliotrop är en annan omtyckt utplanteringsväxt. Också denna härstammar från Amerika och är egentligen en halvbuske. Hos oss får vi odla den som ettårig, antingen genom att fröså eller sticklingsföröka från övervintrade moderplantor.  Blommorna doftar honung och vanilj och drar till sig fjärilar. Plantan är mycket frostkänslig så man får inte plantera ut för tidigt.

Den brokbladiga pelargon jag valt att använda i årets planteringar heter Wilhelm Languth och är en tysk sort från slutet av 1800-talet.  Den är upprättväxande och kommer behöva pinnas upp under sommaren. Med sina vitbrokiga blad lyser den upp planeringarna och jag hoppas den håller sig lika fin under hela säsongen som den är nu. Sorten kallas ibland röd herrgårdspelargon, vilket kanske säger något om i vilken miljö den odlats i.

Förr odlades förstås alla blommor som planterasdes ut i parken i Julita gårds egna växthus. Nu har vi bara ett växthus och utrymmet räcker inte till, så vi får ta hjälp från andra odlare. När vi fått hem växterna avhärdar vi dem i några dagar innan utplantering. Vi ställer dem skyddat i skuggan för att de långsamt ska vänja sig vid UV-ljus och klimat. Sjösidan vid Stora Huset kan vara ganska blåsig och planterar vi ut i full sol och blåst så blir det en tuff start för växterna som levt ett skyddat liv inne i ett klimatkontrollerat växthus. Hos oss brukar den sista frosten komma någon gång i mitten av maj. Men helt säkra kan vi förstås inte vara att på att den inte kommer i juni. Vi brukar plantera ut vecka 23, runt 10-15 juni. Det gjorde man även 1953 och åtminstone sedan dess har det fungerat bra!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Kerstin Bernhards bilder snart aktuella i ny utställning och bok

2016-06-09 15:18

Kerstin Bernhard (1914–2004) donerade på 1990-talet sitt arkiv till Nordiska museet efter att ha avslutat en över 50 år lång karriär som fotograf. Hon är kanske mest känd som pionjär inom svensk matfotografi, och hennes bilder av bröd har med rätta blivit klassiker. Men även som porträtt- och modefotograf var Bernhard framstående och hon hade en sällsynt känsla för ljus och komposition. Som en av relativt få yrkesverksamma kvinnliga svenska fotografer med högre profil gav hon tillsammans med t ex Anna Riwkin och Karin Olofsdotter inspiration åt en yngre generation.

I november 2016 sätter Nordiska museet nytt ljus på Kerstin Bernhard, dels genom en separatutställning och dels genom den andra utgåvan i bokserien ”Nordiska museets fotografiska samlingar”. I det förberedande arbetet har arkivet en nyckelroll, och många timmar har lagts på att gå igenom arkivmaterial för att kunna tillföra något nytt i förhållande till den retrospektiva utställning som visades på museet 1997. Den nya utställningen kommer att fokusera på porträtt och mode och innehålla flera sällan eller aldrig visade bilder. Boken kommer att ge en bredare översikt av Bernhards utveckling. Här ges en liten inblick i den tidskrävande men mycket stimulerande bildurvalsprocessen.

Sidor

Subscribe to