Förbanna inte mörkret…

2016-10-31 10:35
Fröknarna Karin och Margit Palmgren, Olga Stäfberg samt Sigrid, Anna och Carin Rydbeck kring bord upplyst av en fotogenlampa. Foto: Emil Rydbeck, december 1907.

Vintertiden är här. I helgen ställde vi om klockorna och många tänder ljus. Själv brukar jag ta fram farfars fotogenlampa när mörkret lägger sig utanför vardagsrumsfönstret. Få tänker väl på att det som för oss är höstmys, kunde vara förenat med livsfara och samtidigt det enda sättet att lysa upp hemmet och tillvaron på riktigt, för bara 150 år sedan.

I Nordiska museets arkiv berättar t.ex. en sagesman, 85-åriga Melinder från Forsnäs i Sund socken i Östergötland, om de första lamporna på 1860-talet:

”Mitt årtal är -59 (avser födelseåret 1859). De första fotogenlamporna jag minns var små och runda lampor av bläck som en liten sockertopp, låga och runda. De hade upptill ett rör i vilket veken var instucken den reglerades med en liten skruv av mässing.

De hade ju inga glas utan lågan brann fri. På sidan var ett handtag av järnbläck. De voro mycket farliga, osade föll omkull och tände på och det blev många eldsådor av dem. Men de brann inte med fotogen utan med gasolja, som lyste bättre och var tunnare än fotogen. Denna olja var ytterligt eldfängd, exploderade och for omkring vid påfyllningen både på kläder och händer. Vi köpte den i boden i Sund på helbuteljer. Ibland glömde di kvar buteljen på spiseln, och då for allt i luften av värmen och tog eld.

Far min arrenderade på 60-talet kvarnen här nere, den sköttes av två drängar. De hade sedan gammalt alltid lyst sig med tyrestickor och ville nu gasoljelampor, men far sa nej. Det var visserligen farligt med gnistorna från tyrestickorna, men far hade en särskild hyvel han gjort omkring en och en halv aln och en åttondelstum tjocka ribbor av rå asp. Dessa fick sedan väl torka, lades två och två tillsammans och tändes på. De lyste mycket bättre än tyrestickorna och sprakade inte det minsta. Han fick sedan göra sådana åt torparna vid trakten.

Gasoljelampan ändrade sedan form och blev som en ansjovisburk, men något glas hade den inte. Det var först senare lampor med glas för lågan kom här ute i bygderna. Var nog först i slutet av 60-talet.”

Berättelsen är nedtecknad av meddelaren KV Key från Fornäs och ingår i Nordiska museets Specialfrågelista (SP 160) från 1943 om Fotogenlampan. Meddelarna var personer som, ofta mot honorar, samlade in uppgifter om lokala och vardagliga företeelser från sin hemort till museet i en s.k. frågelista. I listan om fotogenlampan är meddelarna 249 st från hela Sverige, ort och socken är angivet. Många specialfrågelistor är digitaliserade och finns sökbara i en lokal databas i arkivexpeditonen på museets nedre plan. Även idag används frågelistor av museet, men inriktning och metoder har förändrats över tid. Mer om frågelistorna och hur du söker fram dem hittar på arkivets hemsida.

Den senaste frågelistan handlar just om belysning. Under hösten och hela 2017 presenterar Nordiska Museet temat Nordiskt ljus i stora hallen och i många olika sammanhang på museet. Ljusstöpning, lyktgubbar, företaget Ljuskulturs fotoarkiv är annat på temat som du hittar hos oss på arkivet.

…Tänd ett ljus!