När den man älskar inte minns att älska tillbaka

2014-12-01 15:15

I Linköping fick jag ta del av Carinas berättelse om livet med en svårt dement man. Carina 59, är van att prata om sin mans Lewy body Demens. Hon berättar vant och korrekt. Men när vi i samtalet närmar oss det mer personligt privata kommer en berättelse fram som rör oss båda till tårar. För Carina är det första gången hon verkligen sätter ord på känslor och upplevelser hon tidigare har gömt. Det blir en intervju med närhet och en gripande realism.

Sjukdomen smög sig på men kom sedan att totalt ta över. Vardagen kom att allt mer centreras kring att hjälpa Stig. För självklart skulle de dela även detta. Det var så här deras liv såg ut nu, deras liv, inte bara Stigs. När Stig satt i soffan och såg TV satt Carina bredvid för att lugna Stig. När Stig behövde sova la sig även Carina. Mer och mer blev Carina Stigs sköterska.  ”Stig sa att han ville att jag skulle fortsätta var hans hustru, inte hans vårdare. Han skämdes så när han behövde hjälp och ville inte att jag skulle hjälpa honom.”

Stig valde därför att flytta in på ett vårdboende. Carina minns första gången hon besökte sin man. ”Det var så overkligt, att detta var min mans hem. Inte vårt, det var bara hans”. Carina minns hur alla andra på boendet var så kroppsligt sjuka och många var sängbundna. Det var svårt att inse den verkligheten.

De första nätterna som ensam i lägenheten hade Carina fruktansvärd ångest.” Insåg att det var så här vårt liv skulle vara nu. Jag ville bara fly.” Carina kände skuld om hon hade roligt i medan hennes man var sjuk. Men med tiden insåg Carina att hon måste börja leva i den verklighet hon befann sig. Hon måste börja leva ett liv för sig själv.

Inför besöken hos Stig, vet Carina aldrig om Stig kommer minnas att hon är hans fru. Trots att hon vet att det är Stigs sjukdom som gör att han glömmer vem hon är så är det smärtsamt. Men ibland när de sitter i soffan lägger han sin arm om henne och då minns de båda två.

Några saker Carina sa hänger sig kvar när vi avslutat intervjun ”Allt vi skulle göra tillsammans blir nu ogjort. Han blir sämre och sämre och jag måste verkligen ta tillvara på det vi har, innan det försvinner.”

Många anhöriga till dementa bär på liknande erfarenheter.

Många är de som tvingas ta farväl av en person som fortfarande finns men ändå inte.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se